Dyngbaggen är en skalbagge som trivs på betesmarker.
– De är små, en halv till en och en halv centimeter stora, framförallt väldigt sympatiska varelser. De har väldigt god syn och ett utmärkt luktsinne, som hjälper dem att orientera sig mot passligt färska dynghögar, berättar planerare Heli Vainio vid Forststyrelsen.
Både larverna och de vuxna dyngbaggarna är beroende av dyngan och äter deras partiklar.
Och därför spenderar dyngbaggarna nästan hela sitt liv inne i dynghögarna, förutom när de förflyttar sig från en hög till en annan.
Heli Vainio går ut i hagen bland de betande korna och samlar upp färsk dynga i ett ämbar. Olika arter trivs i olika färsk dynga. Sedan går hon till stranden och fyller upp några ämbar med vatten.
Sedan doppar hon ner dyngklumpar i vattnet och trycker ner dem med ett metallnät under vattenytan. När dyngbaggarna börjar ta sig upp mot vattenytan för rädda sig och är Vainio redo att fånga upp dem med en tesil.
Efter det undersöker hon dyngbaggarna med mikroskop och identifierar både art och kön.
Heli Vainio har 1100 arter hemma och ännu flera individer.
– De är verkligen sympatiska varelser, de har stora ögon och fingerlika känselspröt.
En uråldrig klimatkämpe
– Dyngbaggarna minskar på kodyngans metanutsläpp, som är en av de största utsläppskällorna. Enligt forskningen minskar metanutsläppen med en tredjedel tack vare dyngbaggarna, berättar Vainio.
Det finns knappa 50 olika arter i Finland och hälften av dem är hotade.
Att dyngbaggarna är hotade beror främst på tre saker. För det första har de traditionella boskapsgårdarna har minskat i antal och ersatts av ett modernt, industrialiserat jordbruk. För det andra har betesmarkernas kvalitet har blivit sämre och för det tredje innehåller kodyngan mera kemikalier och läkemedel, vilket i sin tur påverkar dyngbaggslarverna.
Forststyrelsen tar tillvara informationen och använder den för att kunna sköta och bevara deras livsmiljöer. Om man hittar utrotningshotade arter så beaktas de särskilt.