Tio år är en lång tid när man talar om vetenskap och teknik. Var är till exempel mobiltelefonen du talade i för tio år sedan? Sannolikt i en byrålåda eller på ett teknikmuseum.
Sebastian "Kebu" Teir, som framförde låten "Perplexagon Part 3" från sin kommande skiva på Kvanthopps tioårskalas i torsdags - en världspremiär, för övrigt - säger att också synthmusiker har sett sin teknik göra stora kliv framåt under det gångna decenniet.
- För cirka tio år blev datorerna tillräckligt avancerade och det kom ut en mängd nya datorprogram som gjorde att du kunde ha hela din studio, inklusive syntharna, i din dator. Men på sistone har det skett en förändring, folk har blivit trötta på att göra musik enbart med datorn eftersom de hela tiden jobbar med datorer annars också.
Kebu säger att det här har lett till att den så kallade modulära synthen har gjort en comeback. Modulära synthar är huvudsakligen analoga syntetisatorer, lådsynthar av den gamla sorten, den där som användes under Pink Floyds, The Whos och liknande bands glansdagar.
Men konceptet har också moderniserats och en ny generation av musiker har återupptäckt synthen. Till exempel den tyska synthtillverkaren Doepfer har skapat ett nytt format för billiga modulära synthar.
- Modulära synthar har brukat vara väldigt dyra, bara eliten har traditionellt haft råd att köpa dem, men numera kan du köpa små, billiga moduler som du kopplar ihop och på så vis bygger du upp din synth. Om du tröttnar på soundet så behöver du bara byta ut den här ena modulen till en annan modul. Och numera finns det hundratals tillverkare av den här sortens moduler, så det har blivit väldigt populärt den sista tiden.
Det var bättre förr
Hur mycket tekniken än går framåt så menar Kebu att han inte kommer att överge sina fina gamla vintage-synthar.
- Det är nog någonting speciellt med de här gamla syntharna. Trots att vissa tillverkare som Korg till och med har gett ut nytillverkade versioner av sina klassikermodeller, så är det inte riktigt samma sak. Det är ny teknik under skalet, vissa komponenter existerar inte ens längre, man har blivit tvungen att göra vissa kompromisser så det är inte riktigt samma sound.
Kebu tittar på väggen där hans synth-arsenal tornar upp sig bokstavligen från golv till tak, skrattar och konstaterar att han nog inte lär göra sig av med de där inom en överskådlig framtid. Och att det tyvärr börjar bli svårt att hitta utrymme för några fler.
Nya plattan
Till våren dyker Kebus nya platta alltså upp i handeln, uppföljaren till debuten ”To Jupiter and Back” från 2012. Den nya skivan blir en temaplatta.
- På den ena sidan av vinylskivan finns Perplexagon, ett verk i sex delar med ett gemensamt tema. Den andra sidan blir mer klubborienterad har jag tänkt mig. Vi får se vad det blir. Men skivan kommer ut i vår, och då blir det också livespelningar runtom i landet.
En livespelning innebär för övrigt en stor mängd arbete för Kebu, jämfört med till exempel en gitarrist som helt enkelt kan plocka upp sitt instrument och börja spela omedelbart.
- Jag har på mina tekniska krav att jag behöver fyra timmar för att sätta upp och koppla allting. Och då har jag ändå folk som hjälper mig att bära in alltsammans. Efter spelningen tar det en och en halv timme för att montera ned alltsammans igen.
Och ändå så kan man väl utgå från att Kebu kan koppla alla sladdar med ögonen förbundna vid det här laget?
- Nå nästan, fast jag har blivit så pass gammal att på sistone så att jag inte ser någonting, det är så mörkt på scenen att jag har blivit tvungen att skaffa extra lampor så att jag ska se att koppla allting.