– Jag motsätter mig inte kategoriskt att regionförvaltningsverken självständigt kunde börja granska att skolorna följer lagen, men det skulle också kräva ett beslut att öka personalresurserna, säger undervisningsminister Andersson.
Är det här något som du är villig att driva som minister?
– Det här är nog något som jag är villig att undersöka, att vad det då skulle innebära och vilka typer av tilläggsresurser det skulle föranleda, säger Andersson.
Finland är alltså det enda nordiska landet där det inte finns en myndighet som självmant kan granska hur skolorna uppfyller sitt lagstadgade uppdrag.
Det är lagstadgat att skolan ska vara en trygg plats för alla barn, men i praktiken kan ingen myndighet idag övervaka verksamheten i skolorna utan att man lämnar in ett klagomål till regionförvaltningsverken.
Det fanns ett förslag om att inrätta ett eget organ som skulle sköta övervakning i Sipiläs regerings förslag till landskapsreform. Då understöddes förslaget om att införa ett självständigt övervakande organ för skolorna brett av barnskyddsorganisationer, men också av lärarfacket OAJ.
I en rapport av Kommunbranschens utvecklingsstiftelse Kaks föreslås också en riskbaserad modell för övervakningssystem av skolorna i Finland.
Minister Andersson ser att laglighetsövervakning skulle vara kärnuppdraget ifall till exempel regionförvaltningsverken skulle börja göra mera övervakning.
– Inom den grundläggande utbildningen skulle det gälla hur lagen förverkligas i skolorna, till exempel gällande elevernas rätt till en trygg skolgång, säger Andersson.
"Stark signal att koppla in polisen i mobbningsfall"
På ministeriet håller man redan nu på att gå igenom hur skolorna kunde bli säkrare och i det arbetet utvärderar man bland annat de metoder som används mot mobbning. Minister Andersson lyfter också fram att det är viktigt att samarbetet mellan skolorna och polisen fungerar väl.
– Flera mobbningsfall kan uppfylla de krav som lagen ställer på att de kan vara brott, och vi har poängterat i åtgärdsprogrammet att skolorna måste ha ett tätt samarbete med polisen när man utreder allvarligare fall med våld och mobbning i skolorna, säger Andersson.
Enligt Andersson har man sett exempel på att ett starkt samarbete med polisen har gett goda resultat.
– Också i fall där eleverna är under 15 år [åldersgränsen för straffrättsligt ansvar red. anm.] är det att polisen är med och reder ut allvarligare fall ändå en signal åt eleverna, om vad det här gäller och hur allvarliga frågor det gäller.
– Man kan signalera tydligt åt yngre elever att det är fråga om något som man har gjort åt en annan människa som kan uppfylla brottsrubricering, säger Andersson.
Ministern lovar ingen nationell reglering av arbetet mot mobbning
I Svenska Yles granskning framkommer det att skillnaderna i hur ofta mobbning förekommer varierar i hög grad från skola till skola. Och också Andersson lyfter fram att det såväl mellan skolorna som mellan kommunerna finns skillnader i hur man arbetar med mobbning.
I granskningen problematiserar biträdande professor Niina Mäntylä vid Vasa universitet att kommunerna har så stor självbestämmanderätt över hur arbetet mot mobbning ser ut. Enligt Andersson är den kommunala självbestämmanderätten inom utbildningen ändå grunden till hur systemet fungerar.
– I vissa frågor är det en styrka för det finländska utbildningssystemet, men sedan finns det andra frågor där det kan vara problematiskt.
– Lagen är ändå entydig i att varje elev har rätt till en trygg skolgång och en trygg skolmiljö. Lagen är den samma i alla kommuner, och de har alla samma förpliktelse att göra allt de kan för att förhindra fall av mobbning eller våld i skolan, säger Andersson.
I riksdagen behandlas som bäst också lagförändringar som skulle ge större befogenheter åt lärare och rektorer för disciplinära åtgärder.
I praktiken handlar det om att elever kopplade till grova mobbningsfall, eller elever som uppvisar ett störande beteende, kan komma att nekas utbildning för inte bara resten av skoldagen utan även nästa dag.
Att reglera innehållet i arbetet mot mobbning i skolorna vill minister Andersson ändå inte gå in för.
– Vi reglerar i den mån att varje skola ska ha en plan för hur man förebygger våld och mobbning. Det innebär också att alla elever, om de antingen ser mobbning eller råkar ut för det själva, ska veta hur just de ska agera i en sådan situation, vem de kan gå och tala med och hur de ska informera vuxna om det.
Tror du det är så här om du går och frågar någon elev?
– Nå det är så här som det borde vara.
Men är verkligheten sådan?
– Så här borde det ju vara och jag som minister utgår från att rektorer och lärare förhåller sig med stort allvar till det här, säger Andersson.
Vilka program skolorna använder är inte ändamålsenligt att reglera, tillägger Andersson.
– Vill man arbeta genom Kiva skola-programmet, eller tillsammans med några av de organisationer inom tredje sektorn som jobbar med mobbningsförebyggande arbete – där ser jag att det är omöjligt för oss att gå in och säga att en nationell modell, just så här måste ni göra i alla skolor, i och med att situationen på en mindre ort till exempel i norra Finland kan se ganska annorlunda ut än i huvudstadsregionen.