Det var en av de rörigare, svängigare och märkligare OS-matcher man sett, till och med speciell för att handla om ett grannmöte mellan Lejonen och Tre Kronor.
Plötsligt satt vi med en klassiker för våra ögon, när vi egentligen inte hade anat att en sådan kunde vara på gång.
När Harri Pesonen efter 62 minuters kaos satte in segerpucken i förlängning och Finland vann med 4–3 hade bägge lagen fått poängen de var ute efter. Och på köpet en hel hög med läxor och avskräckande exempel för framtiden. Finland bjöd på "världsrekord i dumhet" (för att citera tränare Jalonen), men lyckades ändå vinna.
Slutet gott, för i fortsättningen spelar Lejonen knappast lika dumt.
Helhetsintrycket: Hur kan en match svänga så?
Andra perioden: skottstatistiken 17–4 till Sverige. Tre Kronor bättre på allt. 3–0 i mål logiskt.
Sedan 15 minuters paus.
Tredje perioden: skottstatistiken 13–4 till Finland. Lejonen bättre på allt. 3–0 i mål logiskt.
Visst har man sett svängningar i målprotokollet förr, men den här svängningen i matchbild var snudd på unik. Ett finländskt lag som var passivt, odisciplinerat och frånvarande blev plötsligt energiskt, uppoffrande och koncentrerat. Och på blågul sida gick det tvärtom.
Bägge lagen förtjänade varsin poäng, ingetdera var värt alla tre.
Samtalsämnet: Vilda vändningen
Finland hade inte slagit Sverige i OS-hockeyn sedan Teemu Selänne gjorde två mål i kvartsfinalen i Nagano 1998. I fyra raka olympiska spel hade Tre Kronor vunnit, vare sig det handlat om final, semifinal eller gruppspel, och i de här fyra förlustmatcherna hade Lejonen gjort totalt fyra mål.
Med 0–3 på tavlan efter en sällsynt darrig andra period fanns det inget som tydde på att den sviten skulle brytas.
Då gjorde Finland fyra mål på 16 minuter och 27 sekunder. OS-hockeyn i Peking som helhet kommer bara att gå till den finländska hockeyhistorien om Lejonen vinner guld. Men den här vändningen minns vi alltid.
Glädjeämnet: Väckarklockan ljöd och lärdomarna kom
Nu vet vi. Det här finländska laget behövde komma ner på jorden. Det behövde inse att det aldrig får tappa humöret, att inget kommer att gå enkelt, att det krävs att man äter puckar, täcker skott och jobbar kopiöst i varje byte.
Att få de lärdomarna för resten av turneringen hade varit mycket nyttigt också om det blivit förlust. Väckarklockan hade varit det positiva också om Lejonen kammat noll. Nu fick Finland alla goda insikter en förlust kan föra med sig, men hann ändå vända på steken och spela hem matchen.
Snacka om win-win.
Frågetecknet: Granlunds tackling, Ohtamas frånvaro
Markus Granlund fick matchstraff för sin tackling mot huvudet på Philip Holm. Absolut inget att säga om när man sett repriserna, även om Granlund inte är någon ful spelare och han kan ha haft otur i situationen. Frågan är nu om Granlund klarar sig utan avstängning eller om Jalonen får söka efter nya kedjeformationer i laguppställningspappret till kvartsfinalen.
Atte Ohtamaa fanns i sin tur antecknad i matchprotokollet men spelade inte alls. En skada satte stopp för backen som absolut skulle behövas i fortsättningen. Att Finland släppte in tre mål i numerärt underläge med Ohtamaa ur spel är ingen tillfällighet.
Utropstecknet: Olkinuoras tv-räddning
Det kan ha varit OS snyggaste räddning, när Jussi Olkinuora i första perioden låg ner på isen men med armen hindrade Marcus Krügers avslut från att gå in. Sedan var han dessutom snabbt uppe och stod i vägen för Max Fribergs skott på returen.
Olkinuora svajade till i utvisningsrumban i andra perioden, men som helhet var han alldeles utmärkt och bidrog till segern. Inför knockoutskedet har Lejonen nu två vinnande målvakter, och om Jalonen väljer Olkinuora eller Harri Säteri känns öppet.
Lejonkungarna:
3 stjärnor: Teemu Hartikainen
Hartikainens tredje period var det mäktigaste man sett i Lejontröjan på ett tag. Nästan tio minuter speltid i perioden och ett långt pärlband av briljanta byten. Satte själv ettan, spelade fram till tvåan och låg bakom trean. Lyfte upp hela laget på sina axlar och bar det till kvarten.
2 stjärnor: Iiro Pakarinen
Stod för en "Masken Carlsson" i miniatyr med två mål i tredje perioden, fullträffar som hämtade upp ett tvåmålsunderläge mot ärkerivalen till oavgjort. Med i truppen för att fixa ytor och poäng åt sina kedjekompisar, men med urstarkt spel i närheten av målen den som var sist på puckarna.
1 stjärna: Sakari Manninen
På isen under samtliga tre finländska mål, och hans smånätta passningar låg bakom de två första. Här kunde vi också ha lyft fram Harri Pesonen (segermålet), Mikko Lehtonen (överlägset mest istid) eller Valtteri Filppula (stark sista period, 12–2 i tekningar), men utan Manninens mångsidiga centerspel i förstakedjan hade Lejonen förlorat den här matchen.
Fortsättningen: Två vilodagar och en tuff kvartsfinal
Målet med gruppspelet nåddes, att undvika tisdagens extramatch och få gå direkt på onsdagens kvartsfinal. Motståndet där klarnar mindre än ett dygn innan nedsläpp, men oavsett är Lejonen redo.
Det här laget är så starkt att det fanns en chans att det skulle gå igenom hela turneringen utan att behöva jaga ur underläge, att eventuella förluster skulle komma med sena baklängesmål. Inför turneringens avgörande skede vet vi nu att inte heller ett klart underläge sänker det här gänget.
Vilken hockeyvecka som väntar.