Antologin Klasskamp på svenska: Aktörer, idéer och erfarenheter i 1900-talets finlandssvenska arbetarrörelse bygger på ett forskningsprojekt vid Åbo Akademi.
– Då jobbade vi i några års tid med att utreda olika aspekter av den finlandssvenska arbetarrörelsens bortglömda historia, berättar bokens redaktör Matias Kaihovirta, forskare vid Åbo Akademi.
Han poängterar att Svenskfinland vanligtvis ses som borgerligt.
– Vi ville visa att det fanns en livskraftig finlandssvensk arbetarrörelse. Genom sex stycken socialisters liv försöker vi belysa hur de var involverade i det som vi kallar för klasskamp på svenska.
En av dem, Hangöbon Allan Asplund (1906-1961), var de facto farfar till Yle Västnylands redaktör Bubi Asplund.
Det är Mats Wickström som skrivit artikeln om Allan Asplund, som var journalist precis som sonsonen.
Han skrev ner sina erfarenheter i en bok som berörde tillvaron i de ganska brutala fånglägren. Det är en ganska okänd del av Finlands historia som är värd att lyfta fram
Matias Kaihovirta om Allan Asplund
Wickström har velat berätta om Asplunds historia som avviker från de flesta finländares eftersom han satt i fångläger i flera år, berättar Kaihovirta.
– Han var kommunist och motsatte sig kriget mot Sovjetunionen. Han skrev ner sina erfarenheter i en bok som berörde tillvaron i de ganska brutala fånglägren. Det är en ganska okänd del av Finlands historia som är värd att lyfta fram, trots att man kan vara av lite olika åsikt.
Djupa klasskillnader i samhället
För att förstå vad som drev Allan Asplund behöver man också känna till hans bakgrund och uppväxt, menar Kaihovirta.
– Vi måste komma ihåg att det finländska samhället såg så väldigt annorlunda ut under den tid som de här människorna levde i början på 1900-talet. Det är berättigat att kalla det för klassamhälle med väldigt stora klyftor och väldigt stora skillnader på folk och folk.
Allan Asplund upplevde inbördeskriget och tyskarnas ankomst i Hangö som barn.
– De var inte lika glada som den borgerliga stadsbefolkningen, för tyskarna behandlade dem som tillhörde arbetarklassen och de röda på ett väldigt dåligt sätt. Det är erfarenheter som människor förstås bär med sig, konstaterar Kaihovirta.
På 1920-talet fanns den djupa klyftan kvar mellan röda och vita i samhället.
– Röda betraktades på sätt och vis inte som fullvärdiga medborgare i Finland från borgerligt håll vid den här tiden. 1930-talets Lapporörelse, en fascistisk rörelse, är väldigt våldsam, särskilt mot de röda.
Ett obehandlat kapitel i många släkter
Matias Kaihovirta konstaterar att Allan Asplund upplevde de våldsammaste sidorna av det finländska klassamhället. Det är erfarenheter som Asplund delar med många finländare. Ett trauma som hänger med som ett obehandlat kapitel i många släkter ännu i dag, menar Kaihovirta.
Det var upplevelsen av klass och att höra till samhällets lägsta kast som drev dessa personer att sträva efter ett socialistiskt Finland. Tidvis engagerade rörelsen tusentals svenskspråkiga.
– De hade visioner om ett annorlunda Finland. På 1920-, 1930- och 1940-talet fanns det inte lika möjligheter för alla. Då kunde man inte se det välfärdssamhälle som vi har i dag, men det kanske fanns en vision om något sådant i framtiden, säger Kaihovirta.
Socialismen var en internationell rörelse och de tog intryck från andra länder.
– Jag skulle vilja säga att 1900-talets största händelse är oktoberrevolutionen 1917, för det var en förebild. Vi vet i efterhand hur det gick i Sovjetunionen, men då kunde man inte se den utvecklingen. Visionen var något liknande i Finland.
Då Finland 1944 ingick separat fred väcktes nytt hopp hos socialisterna.
– Det är en del av Finlands historia som jag gärna skulle se att man forskade mera i. 1940–50-talen med gräsrotsrörelsen och de förhoppningar, tankar och visioner som fanns bland vanligt folk är ännu lite outforskat, säger Kaihovirta.
Han berättar att Asplunds hemstad Hangö är ett exempel där de på den här tiden byggde upp en välfärdsstad och satsade mycket på att utveckla det sociala i Hangö.
Närpesbonde kom med radikala idéer
Förutom Allan Asplund lyfts Atos Wirtanen, Leo Ågren, Ragni Karlsson, Karl J. Wenman och K.H Wiik fram i boken.
Var och en har tillägnats en artikel som är skrivna av forskare vid Åbo Akademi och Helsingfors universitet.
Matias Kaihovirta berättar att det finns sådant i historierna som går att koppla till dagens samhälle.
När han kom tillbaka till Närpes tog han med sig radikala idéer och visionen att vi ska ha en vänlig inställning till flyktingar som kommer på 1930 talet
Matias Kaihovirta om Karl J. Wenman
Han nämner Aleksi Huhtas artikel om Karl J. Wenman som ett exempel. Wenman var en mjölkbonde i Närpes som blev radikaliserad då han emigrerade till USA på 1910-talet och jobbade i ett gruvsamhälle.
– Han såg det hemska som drabbade migranter i USA med väldigt djupa klassklyftor. När han kom tillbaka till Närpes tog han med sig radikala idéer och visionen att vi ska ha en vänlig inställning till flyktingar som kommer på 1930 talet.
Wenman var med och smugglade judar till Sverige från Centraleuropa. Han ville också se till att Närpesbor skulle kunna stanna kvar på orten istället för att emigrera.
– Han satsade mycket på industrin och visionerade kanske kring växthusnäringen. Då förstår du att jag kommer in på ockerhärvan i Närpes. Så det finns en intressant beröringspunkt, en väldigt samtida aktualitet i den här artikeln.
En viktig aspekt av boken är också att belysa den finlandssvenska arbetarrörelsen.
Kaihovirta tror att det är viktigt att presentera antologin för en finskspråkig läsekrets. Därför översätts flera av artiklarna som bäst till finska.
Matias Kaihovirta är redaktör för boken tillsammans med Christoffer Holm, doktorand vid Åbo Akademi.
Artikelskribenterna i boken är Aleksi H.I. Huhta, Mats Wickström, Anna Sundelin, Matias Kaihovirta, Jonas Ahlskog och Yasmin Nyqvist. Boken kan laddas ner gratis här.