Läraren tycker att en del föräldrar verkar uppfatta skolan som en serviceinrättning, där kunden alltid har rätt och ska få slå näven i bordet då någonting inte håller måttet.
Är det rimligt att skicka ilskna meddelanden exempelvis via studieadministrationsprogrammet Wilma? Eller att diskutera enskilda lärare i slutna föräldragrupper på Whatsapp?
Hur mycket ska en lärare behöva tåla egentligen?
Både lärare och föräldrar var ivriga att kommentera veckans fråga! Precis alla de lärare som skrev till oss denna vecka är noga med att framhäva detta:
Nästan alla föräldrar är trevliga och fullt sakliga i sin kommunikation
Detta ska vi inte glömma bort!
Men ibland dyker de ändå upp, föräldrarna som inte ens tycks reflektera över att också en lärare kan ta illa vid sig.
Att framföra befogad kritik är förstås en sak, men kan kanske inte behöver göra det med VERSALER mitt i natten? En del av er som skrev berättar att ni till och med har valt bort läraryrket, just för att kritiken från hemmen tog musten ut er.
Så ska det ju inte gå till. Men vad kan man då tänka på då det gäller kommunikationen mellan skola och hem?
Utgående från veckans brevskörd samlade vi ihop några råd till både lärare och föräldrar.
Till dig som är lärare:
- Ju äldre och mera erfaren du är, desto lättare är det att ta griniga föräldrar med en nypa salt och skilja den konstruktiva kritiken från den osakliga. Detta intygade många äldre lärare, som tröstat yngre kolleger som blivit ledsna av osakliga föräldrar.
- Tumregel: Skriv enbart positiva och neutrala saker på Wilma. Negativa saker är bättre att ta via telefon.
- Var inte anträffbar dygnet runt! Sätt gränser, svara på meddelanden bara under arbetstid vare sig det gäller Wilma, Whatsapp, SMS eller något annat kommunikationsmedel.
- Ta ingen skit.
Till dig som är förälder:
- Lita på lärarna, de vet vad de gör och vill också barnets bästa.
- Skriv inte på Wilma i affekt. Blev du irriterad över den (enligt dig) obefogade lektionsanteckningen eller stränga påminnelsen? Låt den värsta irritationen lägga sig innan du skriver. Om du behöver skriva alls.
- Är du stressad? Det är inte lärarens fel så ta inte ut det på hen.
- Förvänta dig inte svar under kvällar och veckoslut. Lärare har också fritid.
- Kom ihåg att berömma läraren också!
I veckans podd funderar vi på varför det är så lätt att bli triggad av Wilma. Är vi själva trevliga eller jobbiga föräldrar? Vi läser en massa lyssnarbrev, och några kan du också ta del av här.
Wilma är ett maktmedel i småstaden
Vi har flyttat till en mindre stad. Många lärare svarar inte ens på våra helt sakliga meddelanden, men vi vet att grannbarnens föräldrar nog får svar på sina frågor. De är dock födda i den lilla staden.
Våra barn är sportiga men de vill inte aktivera sig i traktens populäraste idrott, utan åker till grannstaden för att hålla på med en annan idrottsgren. Vi anses vara en skitfamilj pga. det.
Vi har bott i flera andra städer - både stora och små - men där har allting fungerat bra. Nu har vi bestämt oss för att flytta.
Maria - 34 år
Jag är den jobbiga föräldern!
Jag blir så triggad av Wilma-meddelanden som droppar in. Med fyra barn i grundskolan så plingar det varje dag.
Än är böckerna i skolan när läxor ska läsas, än är böckerna hemma när skolan börjar. Hela tiden är det något att minnas. Skridskor på måndag, skidor på onsdag, utedag med extra ombyte på fredag, föräldrakvart på tisdag och glöm inte att ta med tomma mjölkburkar att pyssla med.
Då är det mitt dåliga samvete som gör att jag blir arg på skolan. När jag sen med eftertankens kranka blekhet inser att allt är mitt eget fel och de stackars lärarna bara gör sitt jobb, så att mitt barn ska ha roligt i skolan, ja då skäms jag och får ännu sämre samvete.
Jag uppskattar mina barns lärare och brukar också ge bra feedback och tror att dom vet att jag ändå uppskattar dom fast jag är en surtant emellanåt.
Ingen ordningsmänniska, 46 år
Ogillar gräl men kräver respekt
Jag är klasslärare i femtioårsåldern och känner att åren jag jobbat ger mig styrka i kontakterna till hemmet.
Jag är en person som inte tycker om att bråka och gräla. Samtidigt tål jag inte att bli orättvist anklagad eller beskylld. Då krävs en viss balansgång då jag vill ge svar på tal.
Jag sätter en heder i att inte ”sätta andra på pottan” till vilket pris som helst, utan jag sätter alltid min goda relation till eleven först. Det gäller att vara saklig och bestämd på ett taktfullt sätt.
Tyvärr har jag varit med om att yngre kollegor blivit nedskällda och osakligt bemötta. Det är inte alltid lätt som ny lärare att sålla i kritiken. Vad är skitprat och vad borde jag ta åt mig av?
Tant som vill ha respekt
Inse att era gullungar ljuger ibland
Vissa föräldrar borde inse att deras barn är fullt kapabla att ljuga. Det finns gånger då föräldrar bett mig som lärare ta bort en anmärkning eftersom barnet hemma har sagt att det som läraren har skrivit under anmärkningen inte stämmer.
Lärare sen 97
Häxjakt på Whatsapp är inte okej
Det gäller för oss lärare att försöka komma ihåg att när föräldrar tar kontakt gäller det det finaste och viktigaste i deras liv: det egna barnet.
Men diskussioner i föräldrarnas whatsapp-grupp och Wilmameddelanden som kan liknas vid häxjakt och nätmobbning mot läraren är inte okej!
Läraren är också en människa, en människa med omtanke om barnen, som gör sitt allra bästa med de verktyg och resurser som hen fått.
Mamma och lärare 35
Onödigt med dagligt tjat
Som lärare har jag insett att det inte går att göra alla familjer nöjda. Det kommer samtidigt feedback att jag skickat för mycket information och för lite. Men då får man väl anta att det är lagom.
Ifall en elev bryter mot regler flera gånger i veckan får man inget ut av att gång på gång meddela hemmet. Då blir det bara dålig stämning.
I sådana fall är det bättre att ringa och berätta hur situationen är. Vårdnadshavarna är oftast medvetna om hur barnet beter sig och behöver inte konstant påminnas om något de redan kämpar med hemma.
Klasslärare 37
Jag var rädd för Wilma-plingen
Mitt härliga, livliga barn hade väldigt svårt att anpassa sig till skolan då hen började. Varje dag plingade det till i Wilma: "barnet knuffade kompisen, barnet störde på timmen", ja ibland stod det tom. saker i stil med "barnet tappade pennan på timmen".
Jag var på helspänn på jobbet hela tiden. När det var speciellt tungt måste jag stänga dörren till arbetsrummet och gråta flera gånger i veckan.
Det värsta var när rektorn meddelade mig att man från skolans håll blir tvungen att göra en barnskyddsanmälan pga barnets utagerande beteende i skolan. Detta gjorde hen via ett Wilma-meddelande! Hen hade inte ens ryggrad nog att ringa upp!
Nåväl, vi samarbetade med skolan, barnet fick komma på utredning och fick rätt diagnos, medicin etc.
Idag har barnet fått en ny, härlig lärare, som kommunicerar just på rätt sätt via Wilma. Hon ser och stöder mitt barn och jag är inte längre rädd för Wilma-appen.
Nu kommer det närmast beröm i Wilma, det känns så härligt!
Mamma till ett nepsy-barn, 44
X skolkade faktiskt inte, X gömde sig bara bakom gardinen
Som lärare i åk 7-9 så räknar jag med att eleverna ibland gör bort sig. Det hör lite till åldern att testa gränser.
Men om inte föräldrarna står på skolans sida utan försvarar sin tonåring som kastat julskinka i taket, trakasserat en klasskompis, stört andras lektioner, fuskat i prov osv, så blir det väldigt svårt att få till stånd en konstruktiv förändring.
Jag förstår att man vill tro det bästa om sina barn, men inga barn är helgon!
Jag meddelade en gång ett hem om att en elev i åk 7 mitt i allt hade försvunnit från lektionen och att man måste säga till eller be om lov ifall man lämnar klassen.
Som svar fick jag ett mycket förnärmat meddelande om att anklagelserna var totalt ogrundade. Ifrågavarande elev hade faktiskt varit i klassen, han hade bara gömt sig bakom gardinen.
Som om det hade varit så mycket bättre.
Högstadieläraren
Jag blir bara glad av Wilma-pling
Jag blir alltid glad då jag får ett Wilma-meddelande. Tycker kontakten hem och skola emellan är så oerhört viktig.
I skolan träffar man ju inte läraren mera så som man gjorde på dagis, så då är nog Wilma så viktig för kommunikationen.
Fredagens veckobrev väntar jag alltid speciellt mycket på. Och positiva lektionsanteckningar blir man ju bara så glad över.
Mamma 52