– Det är naturligtvis skönt att vi nått stadiet då något finns att visa. Att man inte bara måste tala och berätta, utan det finns något konkret.
Arbetet med dokumentären Irma – saknad i storm drog ut på tiden. Det var inte enkelt att få lov att dyka på norra Ålands hav, där Irma hittades. Dessutom tog själva spaningarna efter fartyget sin tid.
Till stora projekt hör dessutom alltid överraskningar av olika slag. Martikainen hade hoppats bli klar med dokumentären senast sommaren 2021.
"Det tog några dagar att förstå"
Det var stora känslor när teamet som jobbade med spaningarna äntligen hittade Irma. Hon sjönk på norra Ålands hav 1968 och teamet hittade vraket 2019.
Det tog några dagar att förstå vad man verkligen upptäckt, berättar Martikainen.
– Trots att jag såg det framför mig tog det tid innan allt sjönk in. Vi hade jobbat med spaningarna så länge.
De anhöriga till de drabbade i släkten Grönqvist har under hela arbetet med dokumentären haft förståelse för projektet. Det här trots att en del av dem redan hade lagt händelserna för över 50 år sedan bakom sig.
Då Irma hittades var det givetvis blandade känslor. Dels glädje över att det äntligen är klart var vraket finns, men samtidigt revs gamla sår upp igen.
Martikainen har gjort flera historiska dokumentärer, och han tilltalas av just historia och människoöden.
– Trots att det ofta är tragiska och ledsamma historier är det samtidigt oerhört intressant.
Den stora frågan: Vad hände Irma?
Den stora frågan inför att dokumentären ska visas är förstås om något nytt kommit fram gällande orsaken till förlisningen. Dykarteamet hittade inga direkta skador på vraket.
Ingenting tyder på någonting annat än att Irma började ta in vatten och blev för tung.
– Antagligen har fören inte haft tillräcklig lyftkraft och gått under ytan. Sen går det ganska snabbt.
Det var en häftig storm natten då fartyget förliste, ungefär som natten då Estonia sjönk. Vinden låg akterifrån och vågorna var över fem meter höga.
– Det är en farlig vindriktning om man drar på för fullt. Det ena och det andra kan hända. Irma hade dåliga lastluckor, och om vågorna sköljde över däck kan det hända att hon tog in lite vatten kontinuerligt.
Martikainen säger att besättningen troligtvis inte märkte någonting, eftersom det var beckmörkt på natten.
– Eventuellt var det som hände en plötslig och hemsk överraskning.
Insidan av vraket är en villervalla
Teamet har också fått ta sig en titt på insidan av vraket. Det är en villervalla och våningarna i trä har rasat in. I vraket hittades troligtvis kvarlevor av en person som var ombord.
– Vi hade varken möjlighet eller behörighet att utreda den saken närmare. Det skulle polisen på Åland företa sig.
Enligt Martikainen inhiberades ändå polisens planer, antagligen dels på grund av coronaläget och dels på grund av bristande resurser.
I dokumentären om M/S Irma hoppas Martikainen att vi får ta del av en så uttömmande berättelse som möjligt om ett fartyg, en näring och en tidsepok.
Tittarna får också veta mer om räddningsmanövern och spaningarna efter Irma strax efter olyckan.
– Vi redogör också för vad vi har gjort och kommit fram till i våra undersökningar. Vi visar vår egen spaning efter Irma.
För dokumentärfilmaren Mikael Martikainen tar inte arbetet med fartyg slut efter det här projektet. Efter Yle Östnylands intervju väntar en träff vid M/S J.L. Runeberg i Borgå.
– Jag jobbar med en liten historik om henne, avslöjar han.
Dokumentären om M/S Irma finns på Yle Arenan den 14 mars och kan ses på Yle Fem den 20 mars klockan 22.07.