– Det verkar som om vissa i Finland lever kvar i en tid av vänskaps-, samarbets- och biståndspakt med Sovjetunionen. Nu måste vi kasta ögonbindlarna, säger Nils Torvalds.
Även om VSB-pakten hade gått i graven genast efter Sovjetunionens fall, så levde förutsättningarna och tankesättet om en pakt med Ryssland kvar. Vi litade för mycket på Ryssland helt enkelt.
Sen kom en rysk ekonomisk och säkerhetspolitik återvändsgränd. Nu är illusionerna krossade.
Året 1999 förklarar Ukrainakriget
En intervju med Nils Torvalds om nuläget börjar ohjälpligt i historien.
År 1999 när Putin tog över som premiärminister sa Nils Torvalds att det var underrättelsetjänsten KGB som tog över. Han insåg inte ens hur rätt det påståendet var, säger han nu.
Efter en försiktig start efter Jeltsin signalerade Ryssland småningom att man inte trodde på den säkerhetspolitiska lösningen efter Sovjetunionens sammanbrott.
Warszawa-pakten upphörde, men kring 2004 vände det. På en säkerhetskonferens i München signalerade Ryssland att man inte trodde på den säkerhetspolitiska lösning som uppstod vid Sovjetunionens sammanbrott.
Torvalds förklarar vad det meddelandet innebar.
– I den ryska – eller postsovjetiska – uppfattningen fanns två block: Nato som leddes av USA och Warszawa-pakten ledd av Ryssland.
Många av de forna Warszawa-paktländerna vill inte bli kvar i en pakt som användes mot dem; de baltiska länderna, Tjeckien, Ungern.
Det var många som inte trodde på Rysslands långvariga fredsvilja utan ville ha den säkerhetsförsäkran som man fick genom medlemskapet i Nato.
Förlorad balans gav rysk fantomsmärta
– Det skapade en obalans i den ryska världsbilden. Det uppstod något som inte stämde med det som har blivit Putins världsbild. Det är den här fantomsmärtan som finns kvar i bakgrunden, säger Torvalds.
Det är något vi säkert måste förstå, men det är inte sagt vi kan acceptera det. Man kan eventuellt förstå att människor som växt upp i den sovjetiska hemliga maktapparaten tänker i sådana banor.
Men vi har svårt att acceptera att det också leder till att Ryssland går in på en utvecklingsstig där man tränger undan det magra medborgarsamhället. Det är svårt att förstå att Ryssland vidtar strängare bestraffande åtgärder mot alla som protesterar mot systemet.
– Ju mindre opposition man tillåter, desto lättare försvinner den politiska eliten i en världsbild som inte motsvarar världen. Det är alltid farligt.
De stupade vill inte ha krig
"Vill ryssarna ha krig" är en rysk dikt av den ryska poeten Jevgenij Jevtusjenko, som Nils Torvalds citerar. Så vems krig är det nu i Ukraina?
– Det här är Putins och maktapparatens krig, det är redan tragiskt i sig. Därför har jag citerat Jevtusjenkos vackra dikt. Den är skriven just när töperioden öppnade och man fick säga något som var avvikande.
Svaret på om ryssarna vill ha krig kommer i dikten. Torvalds deklamerar, på ryska och på svenska:
– Fråga soldaterna som ligger under björkarna, och deras söner kommer att svara: Det ryska folket vill inte ha krig.
Rysk fredsopinion
Frågan är om det finns en rysk fredsopinion som stöder påståendet nu.
– Nå den finns ju där, se på den modiga damen som kom in med sitt plakat mitt i nyhetssändningen.
Men fredsåsikterna tillåts allt mindre. Tänk på alla dessa människor som går ut och demonstrerar på gatorna. De är väl medvetna om att det kan komma allvarliga efterräkningar, med hotet om 15 år fängelse.
Det är jättemodiga människor, där finns en övertygelse som är viktig och som vi borde ta hand om, menar Torvalds. Men det är ändå en minoritet.
Den vanliga medborgaren utanför centralorterna lever i en informationsvärld som är jättesmal. Det är inte deras fel att de inte har fått en mer mångsidig bild av verkligheten.
– Vi är tvungna att ta hand om de ryska människorna. Vi kommer att leva i deras grannskap oberoende av hur det kommer att gå, säger Nils Torvalds.
"Ett ja till Nato är inte ett nej till fred"
Hur är det i Finland? Finns det också här en fredsrörelse som Torvalds uppfattar? Eller dränks den i en positiv Nato-opinion?
Man ska inte ställa frågan så att den som är för Nato är mot fred, rättar Torvalds frågeställningen.
Det finns en fredsrörelse – eller i själva verket många. En del av dem kommer av ingrodd vana att säga: "Nej, vi ska inte ansluta oss till Nato".
Det uppfattar Torvalds som problematiskt. Det finns en risk för att vi nu faller tillbaka i gamla hjulspår – med den "virtuella VSB-pakten" som nämndes tidigare – och slår bort tanken att ansluta oss till Nato.
Men då har vi egentligen meddelat Ryssland att vi accepterar deras tanke om intressesfärer. Det är livsfarligt och enfaldigt.
Nato-viljan uttrycker inte ett gammalt rysshat som får utlopp, åtminstone inte enbart, enligt Torvalds.
– Säkert finns det också med. Men man ska inte läsa opinionssiffrorna så att alla 62 procent – eller ännu mera som nu talar för Natomedlemskap – definitionsmässigt skulle hata ryssarna.
Man kan titta på hur opinionerna har vänt. Ännu på hösten ville många tro att man kan leva tryggt i Rysslands närhet.
Krig mot civila upprör
Illusionen om Ryssland har gått i kras för många. Det betyder inte att de hatar Ryssland, enligt Torvalds.
Men dessa människor har på ganska goda grunder blivit oroade över att ett land utsätts för ett så hänsynslöst angrepp.
Dessutom riktas angreppet mot Ukraina i dessa dagar nästan uteslutande mot civilbefolkningen.
– Människor har på goda grunder känt sig både illa berörda – och oroade över sin framtid.
Putin lånar uttryck från Hitler
Vart är då president Vladimir Putin på väg i sitt tänkande och sina offentliga framträdanden? Nils Torvalds blev allvarligt oroad och obehagligt berörd när han läste ett tal av Vladimir Putin nyligen. Putin använde uttrycket "nationalförrädare".
Vad är ursprunget till det ordet? Det användes första gången i en bok som utkom 1925. Det var "Mein Kampf", skriven av Adolf Hitler, påpekar Nils Torvalds.
– Det säger ganska mycket om den mentala situation som Vladimir Putin befinner sig i.
I Europaparlamentet är Ukrainakrisen och de nödvändiga åtgärderna ett ämne som debatteras livligt. President Putins framtid är också i vågskålen. Det här är inte slutet för Putin, tror Nils Torvalds:
– Jag tror Putin har gjort sig så fri från alternativa och konkurrerande maktorganisationer att det här inte är slutet för honom. Åtminstone inte just nu, säger Torvalds.
– Han har gjort ett enormt, fatalt misstag. Men han är kanske inte kapabel att ta sig ur det misstaget så snabbt som han borde, för att slå vakt om Rysslands intressen.
"Den ryska förändringen kan bli våldsam"
På lite längre sikt har han undergrävt sin position, på ett sätt som kanske är oåterkalleligt, enligt Torvalds. Men när Ryssland inte tillåter en opposition så tillåter man inte heller alternativa lösningar.
– Det är farligast i politiken, att man låser sig i en situation som inte tillåter förändringar. Då blir trycket på förändringar större.
Vändningen och sökandet efter lösningar kan också bli våldsam. Och det är inte heller bra för oss, påpekar Nils Torvalds.
Den här gången kan ekonomiska sanktioner vara det enda som hjälper, säger Nils Torvalds med en suck. Det diskuteras i EU-parlamentet och det sägs vara det enda Finland kan bidra med.
– Det tragiska är att vi borde ha vidtagit de hårda konsekvenserna och ekonomiska sanktionerna genast efter ockupationen av Krim 2014.
Då strandade de försöken på att Tyskland, Italien och några till inte ville ha dem. De hade redan gjort sig så beroende av energiförsörjning från Ryssland. Man lät det vara – och nu är man tillbaka i ruta noll, säger Nils Torvalds.
All vår rapportering kring det som på ett eller annat sätt tangerar Nato hittar du här.
