Föreningarna delar på olika uppgifter så att det inte blir onödigt dubbelarbete eller till exempel stora klädhögar som ingen behöver.
I Tenala fick flyktinghjälpen sin början med att Anders von Bonsdorffs fru Minna tyckte att familjen kunde ta ukrainare till deras hem, den gamla prästgården i Tenala. Det stora, gula trähuset stod tomt, men var uppvärmt.
– Så vi bjöd ut det genast i början av kriget via en internationell organisation för då fanns det inte några finländska organisationer, säger Anders von Bonsdorff som tillsammans med fru, hund och katt bor i den röda, mindre mangårdsbyggnaden invid prästgårdshuset.
Nästan genast fick familjen Bonsdorff kontakt med en större familj i östra Ukraina som lyckades ta sig ur sina hem trots häftiga bombanfall. Anders von Bonsdorff ordnade flygbiljetter och ukrainarna hann med nöd och näppe med på flyget till Finland.
Nu bor tre barn och fem kvinnor, av vilka två är mormödrar, i gamla prästgården i Tenala kyrkby.
– Jag märkte att det är en hel del annat som måste organiseras, det är inte bara det här hemmet som behövs, säger Anders von Bonsdorff och tillägger att sällskapet endast hade en väska med sig när de flydde från Ukraina.
Uttrycket ”De e betär i Tenala” håller streck
Anders von Bonsdorff, som kom till Tenala för cirka 20 år sedan, konstaterar att ”de e betär i Tenala” och att föreningarna i både Tenala och Bromarv är väldigt aktiva.
– Tillsammans med byarådet (i Tenala) har vi satt upp en insatsgrupp där det delas på uppgifterna och ingen behöver ta omåttligt eller oproportionerligt stort ansvar.
von Bonsdorff nämner som exempel klädinsamlingen för de ukrainare som bor hos honom.
– Först tänkte vi att vi gör ett upprop på att vi tar emot kläder, men hur skulle det ha gått till? frågar han sig.
– Jo, vi skulle ha fått sex ton barnkläder på vår gård och vi skulle inte ha vetat vad det finns i paketen, svarar han på sin egen fråga.
Nu går klädinsamlingen via Facebookgruppen där man efterlyser exakt de kläder och storlekar som ukrainarna behöver.
Ett annat exempel på frivillig hjälpverksamhet som Anders von Bonsdorff lyfter fram är veteranfordonsföreningen Mopoklubben Racerborg där medlemmarna hjälper till med skjutsar.
– Vi bor i en glesbygd med ganska lite kollektivtrafik. När myndighetsärenden behöver skötas så har vi en sådan tjänst att vi kan ringa till Börje på mopoklubben som kan ordna med en extra bil.
Det är en hel del föreningar, organisationer och enskilda Tenalabor som är engagerade i flyktinghjälpen.
– Vi har en dam i byn som koordinerar den här materiella hjälpen, församlingen har ställt upp med matbank dit man kan donera mat, Tenala-Bromarf företagare har ställt upp med bränsle till flyktingbussarna som kört ner till polska gränsen och vi har bland annat talat med marthorna och Folkhälsan vad de kan hjälpa till med, räknar Anders von Bonsdorff snabbt upp.
Allt det här är väldigt enkelt och obyråkratiskt säger han, men påminner om att alla ukrainare som kommer till Finland måste registreras.
– Registreringen är ganska långsam och det tar tid, men det blir nog bra, säger Anders von Bonsdorff som hoppas att polisen och Migrationsverket får mera resurser.
Finland fick så mycket hjälp av våra grannar i Sverige under andra världskriget. Vi har också sett när karelarna måste hitta nya hem på en väldigt kort tid. Vi har det i vårt dna.
Anders von Bonsdorff
I dagens läge finns det flera familjer och grupper som flytt Ukraina och kommit till Tenala, men just nu är det brist på lediga bostäder.
Det gäller också att noga prata med sin familj innan man erbjuder sitt hem till ukrainska flyktingar, säger Bonsdorff.
– Om man ställer upp så ska man också ha klart för sig hur länge man ställer upp. Röda korset har öppnat en sida där man anmäla om man har ett boende och också för hur länge.
Anders von Bonsdorff tror att finländarnas välvilja att öppna sina hem för ukrainarna har en moralisk bakgrund.
– Finland fick så mycket hjälp av våra grannar i Sverige under andra världskriget. Vi har också sett när karelarna måste hitta nya hem på en väldigt kort tid. Vi har det i vårt dna.
