Gunnar Högnäs var i tonåren ett stort fan av brittisk progressiv rock och under gymnasietiden upptäckte han och fick en liten förkärlek för var den så kallade Canterbury-scenen, en musikgenre som hade uppstått i staden Canterbury i England i slutet av 1960-talet.
Inom den här genren var det framförallt gruppen Hatfield and the North och deras andra album The Rotters' Club från år 1975 som kom att ha stor betydelse för Gunnar Högnäs.
Den snurrade ivrigt på min skivtallrik och fungerade också lite som terapi för mig
Gunnar Högnäs
Under gymnasietidens sista period blev den också en musikalisk stöttepelare under studentskrivningarna.
– Då jag tog studenten steg jag upp lite tidigare än jag hade behövt varje morgon och satte på plattan – 50 minuter av dopning – och gick sedan till skrivningarna full av tillförsikt och styrka, förklarar Gunnar Högnäs.
Vinylsingel i snödriva blev barndomsfavorit
I Gunnar Högnäs barndomshem i Kristinestad stod radion ofta på, det förekom mycket musik och musicerandet fanns också i släkten.
– Min pappa kunde sjunga ganska bra och han hade också uppträtt i radio flera gånger när han var ung. Min farmor spelade orgel och sjöng psalmer, och min farfar hade byggt fioler, berättar Gunnar Högnäs.
En av Gunnar Högnäs första riktigt tidiga musikminnen upplevde han tillsammans med sin morfar i Vasa.
– Det var i mitten på 1960-talet och jag var kanske nio år gammal. Under en promenad ut till Vasklot i Vasa fick morfar syn på Neil Sedakas singel One Way Ticket (To The Blues) i en snödriva. Han fiskade upp den och gav den till mig.
– Det var min första egna skiva att bli smått förtjust i och den lyssnade pappa och jag ofta på där hemma. Sättet Neil Sedaka sjunger på är ju också lite smålustigt och pappa och jag brukade härma honom.
Kents blöta spelning på Kåren i färskt minne
Gunnar Högnäs är också ett namn man starkt förknippar med Åbo Akademis Studentkårs fest- och konsertlokal Kåren i Åbo.
Högnäs jobbade under hela 1990-talet som kultursekreterare på Kåren och var ansvarig för de traditionella fester och tillställningar som arrangerades i lokalen, samt för utbudet av artister och band som uppträdde på den legendariska scenen.
Ett starkt minne från den tiden är när svenska Kent skulle uppträda inför en slutsåld sal.
De drack ganska mycket – också starksprit – redan innan konserten
Gunnar Högnäs
– Vi blev tvungna att smuggla in bandet över en gyttjig och mörk bakgård, eftersom killarna inte ville ta sig genom publikhavet upp på scen, berättar Högnäs.
För att ta sig backstage på Kåren måste man i vanliga fall gå genom salen, men Kent insisterade på att få använda sig av en bakdörr som användes mycket sällan, för att de ville undvika publiken.
– Deras önskemålslista på vad som skulle serveras backstage var också en av de längsta jag sett. De drack ganska mycket - också starksprit – redan innan konserten, minns Gunnar Högnäs.
– Men de hölls riktigt bra på benen och spelade bra, så de var riktigt garvade.
Sjätte avsnittet av Musiken i mitt liv finns nu på Yle Arenan. Programmet sänds också lördagar klockan 18.05 och onsdagar klockan 21.03 i Yle Vega.
Har du en liknande musikupplevelse som du gärna vill berätta? Hör då gärna av dig till mig via e-post: marten.svartstrom@yle.fi