Importen av rysk gas har ökat kraftigt under de senaste åren.
Nu börjar det bli bråttom, och det ser inte ut att gynna omställningen till förnybar energi.
Trycket på Italien ökar allt mer – och Italien är sårbart
Alltsedan Rysslands invasion av Ukraina har gasen diskuterats i samband med införandet av nya EU-sanktioner mot Ryssland.
Efter att Ryssland krävt betalning i rubel, och dessutom stängt av gasleveranserna till Polen och Bulgarien på grund av att de vägrat betala i rubel, har trycket på Italien att hitta alternativa gaskällor ökat ytterligare.
Italien är minst sagt sårbart. Om Putin fick för sig att stänga av gaskranarna eller EU faktiskt bestämde att ingen mer gas ska inhandlas från Ryssland måste det finna tillgängliga alternativ för att inte produktionen ska avstanna och ekonomin med den.
Det här är italienska politiker eniga om.
Potentiella gasleverantörer sökes – Qatar i blickpunkten
Ledande politiker har sedan kriget inleddes skyndsamt inlett dialog och följt upp med resor till flera länder som är potentiella gasexportörer.
Det handlar i första hand om Algeriet, men även Kongo, Qatar och Angola är av intresse.
Italiens mål är att göra landet helt oberoende av gasimport från Ryssland.
Italien har med Qatar förhandlat sig till en ökad import av flytande naturgas (LNG). Men det är osäkert hur mycket gas Qatar, som tillsammans med Ryssland och Iran sitter på världens största naturgasreserver, kan ersätta.
Flytande naturgas är oberoende av gasledningar och kan transporteras på taktfartyg
Italiens utrikesminister Luigi Di Maio meddelade i mitten av mars att den italienska regeringen hade förhandlat sig till en ökad gasimport från just Qatar.
– Ryssland står ju för 30–40 procent av Europas behov av naturgas. Det finns inget enskilt land som kan ersätta den volymen, konstaterade Qatars energiminister Saad al-Kaabi vid en presskonferens i huvudstaden Doha i slutet av februari.
Qatar hade då varit värd för det årliga toppmöte som de gasproducerande ländernas organisation håller. Sammanslutningen Gas Exporting Countries Forum (GECF) brukar beskrivas som ”gasexportörernas Opec”.
Ministaten Qatar exporterar flytande naturgas. Det innebär att gasen omvandlas till flytande form och blir därmed oberoende av rörledningar och kan fraktas på tankfartyg.
Italien och Algeriet har enats om ökade gasleveranser
Viktigast för Italien just nu är ändå Algeriet. Den italienska regeringen har kommit överens med Algeriet om en ökad gasimport från Algeriet via gasledningar.
En tredjedel av den gasimport på upp till 76 miljarder kubikmeter som behövs i Rom varje år ska komma från Algeriet. Det är följden av att det inte finns tillräckligt med förnybar energi från vind, sol och vatten att köpa.
Enligt utrikesminister Di Maio förhandlar regeringen också med Algeriet och Libyen för att bistå utveckling av och få tillgång till importerad grön förnybar energi och med Tunisien för utveckling och import av grön vätgas. Det framkom i samband med en stor konferens som Italiens centralbank ordnade tillsammans med utrikesministeriet i mitten av mars.
Förhandlingarna tycks ha varit hårda. Först reste president Sergio Mattarella till Algeriet. Sedan stod utrikesminister Luigi Di Maio i tur och senast i raden premiärminister Mario Draghi.
Den italienska regeringen har helt enkelt inte råd att misslyckas med att ro i land en betydande gasimport från Algeriet.
Samtidigt har Algeriet sett det här som ett tillfälle att få något i gengäld. Det talas om tekniköverföring, inklusive militärteknik, rapporterar den italienska politiska veckotidningen Espresso.
Regeringen får kritik för att förhandla med "omogna demokratier"
Regeringen har själv beskrivit uppgörelsen med Algeriet som att det inte är en perfekt lösning, eftersom det är ett instabilt land.
Kritiska röster har höjts också för att Italien återigen tvingas förhandla och “tigga från omogna demokratier" för att inte behöva släcka ner.
Nicola Pedde, chef för tankesmedjan Globala studier, har sagt att realiteterna begränsar hur snabbt Italien kan ställa om sin energiförsörjning. Enligt honom skulle Algeriet kunna öka gasleveransen med 2–3 miljarder kubikmeter inom kort, men för att det ska kunna röra sig om ytterligare 4–5 kubikmeter – vilket det har talats om – kommer det att ta minst fem år.
En ökad gasimport från Algeriet kommer inte att vara omedelbar eller tillräcklig för att bryta importen från Ryssland, uppger Pedde.
Angola och Kongo näst i tur då det gäller gas
Den senaste utlandsresan i jakten på gas för utrikesminister Di Maio och Roberto Cingolani, minister för “ekologisk övergång”, gick till Angola och Kongo.
Båda besöken handlar om att stärka det bilaterala samarbetet mellan Italien och respektive land inom energisektorn. I Angola handlar det också om investeringar i utveckling av naturgasframställning och insatser för att minska kolanvändning.
Många oroar sig för att fokus på den förnybara energin får stå åt sidan i jakten på gas för att ersätta importen från Ryssland.
Enligt Our World in Data kom 16,3 procent av energin i Italien år 2019 från förnybara källor, främst vatten och små vattenkraftverk. På andra plats kommer solenergi och den tredje största förnybara energikällan är vind.
Sol, vind och vatten får vänta
Sedan krigsutbrottet har Italien luckrat upp möjligheterna för prospektering av gas på hemmaplan, både till land och till havs. Men det handlar om långa processer. I nuläget finns det inte heller ekonomiska resurser för storslagna investeringar i sol, vind och vatten.
Oron är stor att kriget – istället för att skynda på – kommer att försämra förutsättningarna för en omställning, eftersom fokus ligger på att ersätta den ryska gasen så snabbt som möjligt.
Hållbar omställning kräver betydligt mer tid och tålamod.