– Det är historiskt, säger historieprofessorn Henrik Meinander.
Han jämför med folkomröstningen om EU och anslutningen i början på 1990-talet. Många ser en process som leder till ansökan om Natomedlemskap som en drastisk vändning för Finland, men Meinander ser det som en fortsättning på en lång integrationsprocess som startade redan på 1980-talet.
– Det här är i själva verket en slutpunkt. Onekligen är det ett historiskt beslut.
EU-anslutningen var en reaktion på Sovjetunionens fall och upphörandet av vänskaps-, samarbets- och biståndspakten som egentligen var ett medgivande till att Sovjetunionen hade säkerhetspolitiska intressen i Finland.
– År 1994 röstade 57 procent av finländarna för ett EU-medlemskap, men det var inte alls lika många som gjorde det av ekonomiska skäl eller kulturella orsaker utan framförallt av säkerhetspolitiska skäl – trots att man inte betonade den aspekten.
Läget vid Bottenviken och Finska viken har format Finland
Historiker kan dra fram många årtal, också 1809 då Sverige förlorade Finland till Ryssland eller självständighetsförklaringen 1917, men vi är alltid beroende av grannarna. Meinander konstaterar att det är små länders öde.
– Om man vill förklara Finlands historia kort och lite fräckt kan man säga att den är en funktion av Sveriges och Rysslands historia. Det var ju så som Finland uppstod som ett samhälle, först som ett svenskt samhälle och sedan som ett svenskt samhälle under rysk fana och så småningom en egen nation.
– Det att vi blev självständiga var ju också en följd av omvälvningar i Ryssland. Det var efter mycket velande som man då beslöt att förklara självständighet. Ännu sommaren 1917 tänkte man att det här blir ingenting!
Meinander drar en parallell till det nu stundande Natobeslutet.
– Det var en lång process där man diskuterat hit och dit om det faktiskt är viktigt. Men så skedde det som har skett i Ukraina som gjorde att en stor majoritet av Finlands befolkning nu stöder statsledningens kommande beslut att ansöka om medlemskap i Nato.
Jag har svårt att se att någon annan lösning skulle vara säkrare och mer stabil än det som de allra flesta andra EU-länderna hör till: En militärallians som aldrig har anfallits
Men tänk om det blir ett historiskt misstag?
Meinander hör alltså till Natoanhängarna med Rysslands instabilitet som motivering. Men finns då ändå chansen att man senare märker att anslutningen var så att säga ett historiskt misstag?
Som historiker vill Meinander då ställa frågan om det fanns reella alternativ med den kunskap man hade då beslutet fattades. Egentligen tror han inte det finns en risk för att vi upptäcker att alliansen inte var det vi trodde och hoppades.
– Skulle Finland kunna ansöka om få lämna Nato? Det är tämligen svårt att föreställa sig det när man tänker på den troliga utvecklingen i Ryssland de närmaste månaderna, åren och årtiondena.
– Mot den bakgrunden har jag svårt att se att någon annan lösning skulle vara säkrare och mer stabil än det som de allra flesta andra EU-länderna hör till: En militärallians som aldrig har anfallits.
All vår rapportering kring det som på ett eller annat sätt tangerar Nato hittar du här.
Rubriken har uppdaterats klockan 10.05 den 12.5 efter Natobeskedet.