Mikael Granlund var på en annan nivå är de övriga spelarna på isen, och följaktligen på en annan nivå än resten i intervjuzon.
De övriga finländska och lettiska spelarna var det fritt fram för journalisterna att hojta till sig, och att ställa några frågor om Finlands knappa 2–1-seger.
Men när det till slut blev Mikael Granlunds tur att ta sig an den stora presshopen behövdes något mer arrangerat. Lejonens lagledare Mika Kortelainen förklarade strängt att "Här ska Mikke stå".
En volontär gick runt och samlade in bandspelare som hon ställde på en bricka och resten av journalisterna sträckte unisont sina långa selfiepinnar mot spelaren som just så gott som ensam sett till att Lejonen vunnit sin andra match i hemma-VM i Tammerfors.
Granlund traskade fram, drog handen genom håret och flinade till, som om han saknat att stå framför finländska journalister.
– Det var fint att få spela igen. Det var länge sedan jag dragit på mig Lejontröjan och jag njöt av varje sekund, förklarar Granlund.
– Det var på inget sätt en enkel match men vi hittade ett sätt att vinna. All heder åt Lettland, vi hade svårt att komma till bra lägen. Det är ett gott tecken att laget lyckas vinna jämna matcher.
Jetlagen syntes ingenstans
Några minuter tidigare hade Granlund fått känna på kärleken från drygt 11 000 åskådare i Tammerforsarenan. Att det handlar om en sällsynt populär matchhjälte gick inte att ta miste på.
– Visst är det fint, det kan jag inte förneka. Publiken är helt otrolig och jag har alltid älskat att spela i den här tröjan, säger Granlund och ser för ett ögonblick lite tagen ut.
Mikael Granlunds insats i hans första match i Finland på nästan sex år var rent magnifik, och ännu bättre om man beaktar förutsättningarna. För första gången på länge spelade Granlund på en stor isyta, och det jetlaggad med en lång resa i kroppen.
– Jag orkade bra men känslan och formen blir bättre när jag kommer in i rytmen ordentligt, förklarar Granlund.
Lägg till att hade han helt nya kedjekompisar som han aldrig spelat med tidigare.
Sett många av Ufas matcher
Något som säkert underlättade var att Sakari Manninen och Teemu Hartikainen till vardags i Ufa funnits i samma kedja som hans lillebror, Markus Granlund.
– Han har redan spel,at något år med dem och jag har sett många av deras matcher. Vi har också pratat om ishockey ibland så jag visste hurudant spelet kommer att bli, säger storebror Granlund.
– Det här gav en bra smak. Han är väldigt skicklig och läser spelet bra. Han har ögon i nacken och man vet att när han får pucken kommer det små smarta passningar. Härifrån blir det bra att fortsätta, säger Sakari Manninen nöjt.
Härnäst mot USA på måndag kväll. Och i den form som Mikael Granlund har anlänt till Tammerfors finns anledning för den finländska hockeypubliken att rikta in sig på VM:s finaldag, söndag 29 maj.
Eller som Mikael Granlund själv uttrycker saken.
– Mycket är kvar av turneringen. Förhoppningsvis lyckas vi ännu uträtta något speciellt.