Det låter som en popsaga. Att flickan som tjänar sina pengar i kassan på Stockholms Gröna Lund blir artisten som tjugo år senare slår nöjesfältets publikrekord. Och ytterligare några år senare blir först med att med svenska texter nå en miljard lyssningar på Spotify.
Då vi träffas är hon ändå inte någon popdrottning som slår på automatsvarväxeln. Istället är hon precis lika närvarande som i låtarna hon sjunger, den där närvaron som får sånger om kärlekssorger och vemod att kännas sanna på riktigt.
Och konserterna på Gröna Lund minns hon fortfarande bra.
– När jag ännu jobbade på Grönan var jag på konsert och tittade ner mot scenen, och då jag sedan stod på just den scenen mindes jag det ögonblicket. Det var faktiskt mäktigt.
Det där med en miljard strömningar flimrade däremot bara snabbt förbi, i ett inlägg där Spotify hade taggat henne.
– Jag tänkte bara ”så kul” och fortsatte med min dag. Men så kom ett bud med en stor tårta och blommor fulla med konfetti, som sprängdes så det fortfarande är plastkonfetti kvar i mitt tak.
- Så ringde jag en kompis och föreslog att vi skulle fira med tårtan, och då började det kännas i mig också.
"Jag har alltid gillat känslan av vemod"
Men nu ska vi prata nya skivan, Och som vanligt händer det något hemskt. Det är en så typisk Maggio-titel, ännu en gång den där känslan av att allt är som bäst just innan det verkligen är som bäst.
Den här gången öppnar skivan inte med något som självklart rycker tag i en, utan med 40 sekunder stråkar som istället slår an en ton. Det där vackra vemodet som alltid funnits närvarande på hennes skivor.
– Jag har alltid gillat den känslan. Mitt i ett fantastiskt ögonblick är det som att jag ändå hamnar lite där, som att jag ser en fantastisk situation utifrån och känner att snart tar det slut.
För mig är den nio år gamla Hela huset fortfarande en perfekt beskrivning av den fantastiska efterfestens vemodiga eftersmak:
”Allt är för bra nu / Går runt i t-shirt och är trött / Sitter på pianot mellan flaskor, glas och fimpar / Blundar tills jag skymtar lyckan och jag vet att allt är för bra nu".
På nya skivan följs de inledande stråksekunderna genast upp av Se mig som fastnar direkt, med en likaså Maggio-bekant längtan efter de stora ögonblicken:
”Jag släpper styret och vill blunda i en evighet / Vi kommer krascha men ikväll så är vi bara bra”.
– Den skrev jag när det var pandemi och jag längtade efter att få vara ute i världen och känna mig fri. Men sen hamnar jag lätt i känslan av att vara nostalgisk och tänka tillbaka på såna kvällar och ögonblick som kändes så där lite fantastiska.
"Om jag får en idé måste jag skriva ner den direkt"
Länge har Veronica Maggios texter färgats av inledande snabba bilder som fokuserar på ett ögonblick eller en plats som snabbt ska etableras.
På nya skivan kan det vara som i Varsomhelst/Närsomhelst:
”Jag ser ett dansgolv halv tolv utan musik / utan liv / Stället är halvfullt städljus ingen publik / bara vi”.
– Jag älskar att hamna mitt i situationen, förklarar hon.
– Jag är ganska otålig av mig, och det som kommer till mig först i en text är första meningen med kärnan av låten. Jag börjar aldrig med refrängen.
– Ofta går det ganska fort att skriva ihop ett slarvigt skelett av en text då jag känner att jag är nånting på spåren. Om jag stoppar då så är det som att allt försvinner, som när man vaknar från en dröm och kommer ihåg den en liten stund och så är den borta. Om jag får en idé måste jag skriva ner den direkt och blir jätteirriterad om nån pratar med mig just då.
"Jag är tyvärr sån att jag vill vara alla till lags"
I boken Allt är för bra nu från 2017 om Maggios tidiga sångtexter, står det att hon alltid har varit på sin vakt. Jag ber henne utveckla tanken.
– Jamen jag har alltid känt att jag ser situationer utifrån, att jag känner att jag är nån som tittar på och hoppas ingen märker att jag bara står här och tittar. Det har också skapat en känsla i mig att det som pågår inuti mig kanske är annorlunda eller fult eller konstigt eller lite för mänskligt.
– Så tror jag att väldigt många människor känner, men ibland dyker känslan ändå upp, att jag måste vara på min vakt och inte visa för alla människor vad som pågår här inne. För att då skulle de säkert tycka att jag är konstig.
Men att kombinera rollen som popdrottning med att behöva vara på sin vakt är väl lite komplicerat?
– Ja det där är en kamp, för jag är ju tyvärr sån att jag vill vara till lags.
- Jag vill både att min mamma ska kunna läsa om mig och känna sig stolt och visa sina väninnor och tänka att min dotter är så duktig, och samtidigt vill jag att folk ska förstå att jag minsann inte är så himla snäll och väluppfostrad efter klockan tolv på kvällarna.
Hur har du lärt dig navigera mellan motsättningarna?
– Det har jag nog inte. Ibland kan jag känna att jag är helt slut för att man försökt vara så otroligt många människor under en och samma dag, en bra mamma och en bra flickvän och en bra popstjärna och en bra medborgare och samtidigt stökig och rolig och släcka lampan sist.
– Det går inte att vara alla de där sakerna varje dag, och kanske jag börjar klara av att försöka bara vara allt det som jag tycker är roligt, och stå för de sakerna.
"För en gångs skull gjorde jag inte mig själv till offer"
Då jag frågar efter textrader från nya skivan som betyder något extra för henne och räcker över skivans alla textrader, börjar hon bläddra och blir lite tveksam.
– Klart det finns sådana rader. Jag är nöjd med hela texten till Fint i mörker, men sen när man ska läsa en ensam rad så känner man bara...
Säger hon och bläddrar vidare.
Jag hinner be om ursäkt för en hopplös fråga, men hon skrattar och säger att det är roligt att prata texter, att hon så sällan får göra det. Och så fastnar hon vid refrängen till Daddy Issues:
”Jag säger ja till vad som helst / brukar aldrig hinna tänka på det / Jag säger nej till vem jag vill / det är inte logiskt jag förstår det / står utanför mig själv och tittar på / Jag har fler än mig själv att tänka på / inga daddy issues kvar."
– Jag gillar stämningen jag fick till i refrängen där. För en gångs skull gjorde jag inte mig själv till ett offer och istället att ... nu är det slut på tramset, jag kan inte skylla på nåt psykologiskt daddy issues, jag tar ansvar.
- Där såg jag mig själv lite i ett annat ljus än det där "stackars mig, alla är så dumma".
Ett annat sådant exempel på en lite ny väg är tuffa Höghusdrömmar, där hon genast från första raden låter kaxigare än någonsin:
”Jag var en gangster som / låtsades va en fallen ängel / Jag ringde jobbet från sängen / och bad om mera pengar”.
Men om hon sällan får tala om de så centrala texterna när hon intervjuas, hurudana frågor får hon då?
– Det brukar handla om hur det känns att ha barn och familj och vara gift och hålla på med musik, eller hur det känns att inte vara 25 och hålla på musik.
– Och så tycker folk det är vansinnigt roligt att fråga om vardagliga saker, som om det kunde vara på nåt annat sätt än att jag är en vanlig person. Som att ”om du ska ordna barnkalas, är du där då?” Ja det är väl klart att jag är, och varför ska vi prata barnkalas?
"Alla borde få bära alla åldrar med sig hela tiden"
Veronica Maggio har hunnit fylla både 40 och 41, och sjunger i Var är du att ”Jag borde ge mig / men är för envis / och lite för gammal / för att bli nån annan”. Tänker man faktiskt så redan som 40?
- Jamen jag har nog haft lite av en åldersnoja. 40 känns som att det ändå är nånting. Och klart jag kan förändras, hoppas jag i alla fall, men vissa grejer känns ju väldigt cementerade.
Det här med åldersnoja och dagens överdrivna kategoriserande av människor efter ålder kommer vi fram till kanske är en nordisk grej. Samtidigt berättar jag att jag kan känna mig väldigt utanför hennes målgrupp, även om hennes närvaro i texterna kan få mig att relatera till dem.
– Det finns nog plats för dig också, säger hon och ler.
Jag hinner säga tack innan hon fortsätter.
– Jag tänker att det egentligen borde vara mer självklart för alla människor att man får bära alla åldrar med sig hela tiden. Det är ett så otroligt fokus på att ... vi mellan 30 och 35 gör bara så här och vi mellan 15 och 20 gör bara såhär, och så är det nästan farligt och fel om man är kvar i nån gammal ålder för länge. Jag tänker att det borde finnas plats för att vara lite fler åldrar samtidigt.
40 är förstås inte detsamma som 25, så jag frågar om hon känner att hon tänker och skriver annorlunda än för tio år sedan.
– Jag försöker att inte låta det påverka för mycket, så det hamnar ändå alltid på kärlek och svek eller besvikelser eller att försöka forska i sitt inre.
– Men nåt annorlunda? Kanske det att man kan vara trött på det där jaget som tycker synd om sig själv, så idag försöker jag hitta en annan vinkel utan att ändå skriva präktiga och duktiga texter.
– Kanske är det att sikta lite för högt, men jag vill kunna skriva texter där man ser saker i ett större perspektiv, utan att det blir präktigt och tråkigt. Det är väldigt sällan som jag beskriver andra människor, det är oftast bara jag jag jag och lite du och vi.
"På hösten måste vi väl hitta ett datum för Finland"
Veronica Maggio har gjort flera minnesvärda konserter i Finland, och själv har hon också ett lite speciellt förhållande till landet – inte bara för att hon åkt det man i Sverige kallar Finlandsfärja och skrivit Jag lovar med just känslan på båten som startpunkt:
”Det gungar fast vi står stilla / Står kvar i hamnen och mår illa."
Och fortsättningen ”Jag vaknade alldeles själv (jag lovar)” innehåller en härlig ironisk twist som alla som tagit båten mellan Stockholm och Åbo direkt relaterar till.
– Det blir ju så om man sjunger på svenska att man är dömd att åka runt till städer som slutar på Köping hela tiden, så jag älskar att åka till andra nordiska länder. Och Finland känns ännu mera utomlands, det är alltid nånting annat.
Själv minns jag mitt första konsertmöte med henne, en Ruisrock-spelning där alla i tältet sjöng med i hennes sånger.
– Jag kommer också ihåg att jag tyckte det var så otroligt speciellt att det var just finlandssvenskar, att det inte lät som det brukar låta hemma. Jag minns att jag log, för att jag kände att det var nåt annat att höra texterna sjungna på det sättet.
Efter intervjun kommer hennes agent in och berättar att sommarens enda spelning i Finland har inhiberats. ”Men vi har väl andra spelningar där?” frågar hon lite oroligt, och då svaret är nej försöker hon med att det väl måste gå att pussla in något nytt datum i Finland.
Nej, det verkar bli svårt. Festivalsommaren är redan så fylld av sådant som skjutits fram från 2020 och 2021. ”Men på hösten måste vi väl hitta nåt datum?”
Ja, Veronica Maggio verkar absolut uppriktig med att hon verkligen vill till Finland. Och vi har fått ett halvt löfte om att publiken snart får se henne igen, också om junikonserten inhiberades.