Vi träffas genom ett videosamtal, Anna Todd och jag. Det är inledningsvis lite osäkert om det kan bli av, eftersom deadline för följande bok närmar sig, men till slut lyckades vi hitta 15 minuter för ett samtal om fanfiction och karriären det gett henne.
Det hela började med Harry Potter-fanfiction då Todd var i tonåren. Ganska snabbt upptäckte hon Twilight-fanfiction, och där hittade hon hem. Twilight var the fandom för Todd – en trygg och tröstande plats.
Till en början var Todd en ensam, passiv mottagare, omedveten om att det existerade en vidare gemenskap runt fanfiction. Hon läste på sin dator, för att sedan stänga av och återvända till riktiga världen.
En dag snubblade hon över en bild av One Direction. På bilden hade medlemmarna genom redigeringens magi fått tatueringar. Numera är bandmedlemmarna tatuerade också på riktigt, säger Todd och skrattar, men då var det annorlunda.
– Någonting med den bilden fick det att tända till i mitt sinne: tänk vad coolt om de hade tatueringar? Tänk om Harry Styles var collegestuderande? Tänk om… Och då slog det mig: det måste ju finnas One Direction-fanfiction, säger Anna Todd.
Och Wattpad levererade.
"Det var som ett svart hål – ett fantastiskt svart hål!"
Hon plöjde genom hundratals och åter hundratals One Direction-fics – och till slut började hon skriva.
Får man tjäna pengar på fanfiction?
Anna Todds One Direction-fanfiction kom vid en tid då det precis blivit möjligt att kapitalisera på fanarbete, säger forskaren Kristina Busse vid University of South Alabama.
När Todds fic After blir till böcker och filmer är ämnet kommersialisering av fanfiction inte nytt. Inom den akademiska världen gick diskussionen het redan runt år 2009 – vilka är fördelarna, vilka nackdelarna?
Det är en kvinnodominerad praktik, varför skulle man inte får tjäna pengar på sitt arbete, löd ett argument. I andra kretsar fanns ett större motstånd mot att kapitalisera på något som görs av glädje och kärlek.
Inom fandom var man ändå överens om att det i sådana fall ska vara de som är inne i kulturen som ska få göra vinsten. Utomstående aktörer som bara vill kapitalisera på fenomenet, trots att både kunskap om och intresse för det saknas, ville man inte ha.
Utomstående försök till kapitalisering drabbar de flesta subkulturer förr eller senare. Ett försök till kommersialisering gjordes år 2007 av sajten FanLib, som ville tjäna pengar på att sälja innehåll skapat av fans för kommersiellt bruk. FanLib köptes efter ett år upp av Disney, som nästan omedelbart lade ner sajten.
– Och sedan kom Fifty Shades of Grey och bara… gjorde det, säger Busse.
När Fifty Shades of Grey av E.L. James gavs ut och snabbt blev en sensation började det bubbla i fanfiction-kretsarna: många kände igen berättelsen som en Twilight-fanfiction på Fanfiction.net, skriven av användaren Snowqueens Icedragon under titeln Master of the Universe. Bella Swan och Edward Cullen blev Anastasia Steele och Christian Grey, och Master of the Universe var borta från Fanfiction.net (men fortsätter förstås att existera i nyuppladdningar; internet glömmer aldrig). Många reagerade med avsmak.
Att fila bort serienumren har alltid förekommit i någon mån – och på den tiden fanfiction förekom i fanzines med begränsade upplagor var det förstås lättare att sopa igen spåren efter den fanfiction som legat till grund för ett utgivet verk.
De som är aktiva där verkar inte se sig som en del av den historiska kontexten
Kristina Busse
Men Fifty Shades slog igenom på ett helt annat sätt – och Anna Todd är ett ännu extremare exempel, säger Busse.
Todds framgång är nämligen sprungen ur en miljö där vissa spärrar saknas: Wattpad. Fanfictions historiska kopplingar till sci-fi, och de interna regler och normer som präglade fanfictioncommunityt ännu under 00-talet – och som är orsaken till att många instinktivt ryggade tillbaka när Master of the Universe blev Fifty Shades of Grey – saknas på Wattpad, säger Busse.
– De som är aktiva där verkar inte se sig som en del av den historiska kontexten. Om man skulle gå in där och börja prata om Star Trek skulle de inte säga “ja, våra historiska förfäder!” för de har inte på samma sätt initierats som tidigare generationer.
Wattpad gjorde det FanLib försökte och misslyckades med. Det är en utomstående, tydligt kommersiell aktör, där fansen blir produkten, säger Busse. Wattpads uttryckliga syfte är att skapa kommersiell framgång: du kan bli någon.
"Jag tillät inte mig själv att ha drömmar"
För Anna Todd var syftet inte alls att bli någon när hon, efter att ha plöjt igenom hundratals One Direction-fics, började skriva. Hon hade inte talangen, fantasin, förmågan att skriva, tyckte hon. Dessutom kom hon från en bakgrund som inte gav utrymme för drömmar om författarskap. Familjen hade låga inkomster och bara att ha ett stabilt jobb var en dröm i sig.
– Jag tillät inte mig själv att ha drömmar innan det här blev verklighet. Också medan jag skrev boken, och kunde se att antalet besökare, läsare och meddelanden ökade, tänkte jag att det här är ingen riktig bok och jag är ingen riktig författare, säger hon.
Det hela gick snabbt: Todd började skriva och publicera After på Wattpad våren 2013. Ett drygt år senare gavs den första delen i bokserien ut på förlag. Plattformen följer ett slags influenserlogik. After hade enligt Todds hemsida hundratals miljoner visningar redan efter det första året, och då blev hon förstås också intressant för kommersiella aktörer. Det fanns en färdig följarskara som var villig att köpa produkten.
Ändå var det ingen smärtfri process för Todd att “komma ut”. One Direction-fandomet kan vara ganska elakt, säger hon: när hon kom ut med sitt eget namn och ansikte utsattes hon snabbt för hård kritik, personangrepp och mobbning.
Också sådana som tidigare läst och gillat hennes fanfiction vände henne ryggen i samband med utgivningen. Plötsligt var det istället en stor oförrätt mot Harry Styles att skriva fanfiction om honom, tyckte de. De trognaste One Direction-fansen upplevde att Styles person svartmålas i After.
– Fandom kan vara det bästa, men också det värsta, säger Todd.
"En del kommer tycka att du svek gemenskapen"
Det finns en bild av fandom och fanfiction som en stöttande och konstruktiv miljö, där skribenter med författardrömmar kan vässa sina kunskaper. Varför reagerar gemenskapen då negativt när någon tar steget vidare och blir utgiven?
För att förstå det måste vi backa bandet lite och fråga oss: vad är fanfiction egentligen?
Jag brukar svara att det är berättelser skrivna av fans, i universum och med karaktärer tagna från ett redan existerande verk.
Så enkelt är det förstås inte, för ibland är karaktärerna OC och SI i bekant miljö, ibland är det helt AU med bekanta karaktärer – som Master of the Universe – och ibland är det både och, med bara mycket vaga kopplingar till originalet.
Och så finns ju RPF, där det enda “originalet” man har att förhålla sig till är den offentliga person man skriver om, och dem känner vi ju egentligen inte alls.
För en del är det inte själva texten och relationen till originalet som är centralt, utan det är hela kulturen som existerar runt texterna: gemenskapen och vänskaperna, det kollektiva skapandet, feedback. Det är ett ekosystem där alla medlemmar bidrar genom ett slags talkoarbete – och inbyggt i det finns också ett motstånd mot kommersialisering.
– Någonting förstörs när man tar in pengar i det, säger Kristina Busse, som själv värdesätter det kollektiva och de icke-kommersiella aspekterna av fandom.
När någon sedan filar bort serienumret upplevs det som att man utnyttjat gemenskapen som en språngbräda för egen vinning.
– Du får feedbacken och kommentarerna, och sedan drar du tillbaka ditt arbete för att tjäna pengar på det. Många människor blir investerade i dig och ditt arbete, och vissa kommer förstås också att vara stolta och glada för din skull. Men en del kommer att känna att du svek gemenskapen. Du bröt en oskriven regel, säger Busse.
"De är mina riktiga vänner"
I någon mån är After ett exempel på när man filar bort serienumret: Harry Styles fick byta namn till Hardin Scott, men i övrigt är berättelsen den samma.
Det Anna Todd ändå gjorde annorlunda jämfört med E.L. James var att inte försöka sopa igen spåren online; After kan fortfarande läsas på Wattpad – där den visserligen också har redigerats sedan den blev bok – och delar av de böcker hon senare skrivit och gett ut har också publicerats på hennes ursprungliga profil imaginator1D.
Wattpads influenserlogik blir tydlig: genom en fortsatt närvaro på den plattform hon själv kom ifrån bibehålls också närheten till fansen på ett annat sätt.
Hon pratar gärna och varmt om rötterna i fanfiction och den gemenskap hon slutligen mötte där. Om kvinnorna som stöttat och uppmuntrat hela vägen, om de goda vänner hon fortfarande har både från Twilight- och One Direction-fandomen, och de nya vänner hon träffat nu när hon aktiverat sig inom BTS-fandomet.
– Självklart är jag tacksam för den karriär jag kunnat skapa, men det här har varit det viktigaste. De vänskaper jag hittat genom fandom är mina riktiga vänner, de har stått med mig genom det goda och det vidriga i allt det här. Jag hade vänner också innan, men inte den här typen av gemenskap där vi varit med om så otroligt mycket tillsammans.
Den här artikeln bygger på intervjuer med Anna Todd, Kristina Busse och Tuva Haglund. Övrigt material är essäer ur In Focus: Fandom and Feminism. Gender and the Politics of Fan Production (red. Kristina Busse), publicerad i Cinema Journal nr. 48 (2009) och essän When Fifty Was Fic av Anne Jamison ur Fifty Writers on Fifty Shades of Grey (2012). Också wikisajten Fanlore.org har i någon mån använts som källa.