Start
En gul lastrem på en brygga.
Sandskutan Greta från Kitö
Laajassa kaupunkimaisemassa näkyy raitiovaunuja, lastenvaunujen kanssa suojatietä ylittäviä henkilöitä, autoja ja pyöräilijöitä liikkeessä.
Häst, kärra och låga träbyggnader - Helsingfors 1909
Per-Anders Lindert är arbetschef på Rudus.
En gul lastrem och en silo för att frakta sand.
Ett stort sandtag.
Sandskutan Greta från Kitö
Nyplanterade tallar på ett gammalt sandtag.
En sjö som bildats för att man grävt sand.
Ett stort sandtag.
Stora högar med sand.
Per-Anders Lindert är arbetschef på Rudus.
Per-Anders Lindert är arbetschef på Rudus.

Den sista lastningsbryggan för sandskutor monteras ner på Vessö i Borgå

En gammal tradition får ett slut i Borgå. Som mest körde ett sjuttiotal sandskutor sand från Sondby under en sommar. Det var i slutet på 1960-talet och sandskeppningens guldålder på Vessö.

Idag förs sanden från Borgå till Helsingfors med kassettbil. Där blandar man betong av den och bygger bland annat höghus, broar och infrastruktur.

Sedan sekelskiftet har man tagit sand på Vessö. I början var det primitivt. Byborna for med skuta till Hagnäs torg i Helsingfors och kunderna kom med häst och kärra för att köpa sand.

På sätt och vis är det synd. Det skulle ha varit roligt om det hade kunnat fortsätta

Per-Anders Lindert, arbetschef och produktionsansvarig på Rudus

Här har sanden tippats i silon och så har den åkt med remtransportör till sandskutan som har stått vid bryggan och väntat. Nu kommer en skrothandlare snart och hämtar transportören av metall.

Sandgroparna är en så väsentlig del av den östnyländska kulturen att det till och med finns lokala sånger där sanden spelar en viktig roll, bland annat Argbiggornas Vessölandet och Sandsugarvalsen.

Att den sista lastbryggan nu plockas i bitar är en naturlig utveckling. Sandskeppandet har sakta avtagit i och med att betongstationerna måste finnas vid stranden och inom rimligt avstånd från tillväxtcentrum.

En era är slut. Härefter far sanden iväg på gummihjul

Per-Anders Lindert

Också eran för sandtag på Vessö närmar sig sitt slut. Rudus får gräva sex år till och sen tar loven slut i Sondby. Lindert räknar med att det kan bli sand kvar om byggboomen avtar. Här har tallar planterats på ett tidigare utgrävt område.

Den höga kranen som gömmer sig bakom sandhögen gräver upp 1 000 ton sand på tio timmar. Under en arbetsdag far alltså tjugo kasettbilar med dubbla kasetter iväg från Vessö till huvudstadsregionen.

På ytan finns inte så mycket kvar att gräva, så nu gräver man under vattnet. Grundvattnet som sipprar upp är turkosblått och sött och går att dricka.

Sand som behövs i byggindustrin finns ofta på grundvattenområden. Och för att skydda vattnet måste man vara försiktig. Här får man inte gräva djupare än tolv meter under grundvattennivån.

Att utvinna material som duger till betong från berg är inte lika enkelt som att gräva upp rätt sorts sand. I framtiden kommer man ändå mer och mer att använda sig av krossat berg inom byggnadsindustrin, eftersom sand börjar vara en lyxvara.

Tiderna förändras och ingenting är evigt. Det får vi leva med

Per-Anders Lindert

Gjord av
Frida Frankenhaeuser

Publicerad 28.5.2022 16:33