När kriget bröt ut skickades Ruslan Sjulga, 27, med sin enhet till Mariupol i sydöstra Ukraina för att skydda kusten.
I början av kriget höll Ruslan ständigt kontakt med sin mamma Tetiana Tjuchunova. Det var främst nattetid Ruslan hade möjlighet att svara.
Han kunde bara skriva korta meddelanden som ”Mamma, jag älskar dig” eller ”Jag lever, jag kommer tillbaka hem”.
Tetiana Tjuchunova om kontakten med sin son, som är ukrainska soldat
Det blev en rutin för Tetiana att varje kväll innan läggdags kolla mobilen för att se om sonen skrivit något.
- Han kunde bara skriva korta meddelanden som ”Mamma, jag älskar dig” eller ”Jag lever, jag kommer tillbaka hem” eller ”Krama mormor från mig”, berättar Tetiana Tjuchunova.
Den 9 april tappade Tetiana kontakten med sin son. Tre dagar senare fick hon ett kort meddelande av den militära enheten i Mykolajiv att han tagits till fånga av ryska trupper.
Sen var det tyst vecka ut och vecka in.
– Jag hade inte hört någonting av min son sedan 12 april. Hela den tiden har jag velat få ett livstecken från honom, berättar Tetiana Tjuchunova.
– Tills nu alldeles nyligen, för en dryg vecka sedan, skickade en bekant ett fotografi som visade att min son var i fångenskap.
Fotot är från en rysk sajt där någon har gjort sig lustig över tillfångatagna ukrainska krigsfångar. Tetiana är säker på att hennes son Ruslan finns med på bilden.
– Han står med sitt huvud nedböjt och händerna bakom ryggen.
Om det verkligen är hennes son på bilden, så befinner han sig nu i ett ryskt fångläger i närheten av staden Brjansk - han har alltså transporterats omkring 900 kilometer från Mariupol.
– Fotot som jag fick bevisar att min son tagits tillfånga. I snart två månader har jag inte hört något från honom.
Anhörigföreningen "Kvinnor av stål" kräver svar
Enligt Genèvekonventionen ska krigsfångar få möjlighet att kontakta sina anhöriga och behandlas på ett humant sätt. Men väldigt många ukrainska kvinnor har väntat i månader på att få information från Ryssland om sina tillfångatagna söner, bröder, äkta makar och pappor.
Frustrationen över att inte få några svar från Ryssland, den ukrainska försvarsmakten eller Internationella Röda Korset är stor. Därför gick nyligen en grupp kvinnor, som är anhöriga till soldater som försvarade stålverket i Mariupol, samman och bildade en lobbygrupp.
Gruppen heter "Rådet för kvinnor och mödrar till ukrainska försvarare" och kallas i folkmun "Kvinnor av stål". Kvinnorna försöker nu väcka opinion kring de tillfångatagna och har redan fått flera hundra medlemmar.
– Många kvinnor i Ukraina vet inget om sina söner, bröder eller män. De är troligen i rysk fångenskap men de vet inte var de är, om de har avrättats eller om de lever, säger Natalia Zarytska som är ordförande i gruppen Kvinnor av stål.
Anhöriga till krigsfångar vill att de ska överlämnas till Ukraina i fångväxlingar med Ryssland.
I mitten av maj kom den ryska dumans talman Vladislav Volodin med ett uttalande om Ryssland inte borde gå med på att utlämna de ukrainska soldater som stred i Azovbataljonen. Volodin kallade dessa soldater för "nazister" och "krigsförbrytare", epitet som är bekanta beskrivningar av ukrainare under hela krigets gång.
En del bedömare befarar att de ukrainska soldater som stred i stålverket Azovstal och nu är krigsfångar till och med kan dömas till döden i Ryssland.