John ”Jolle” Blässar och Markus Mustelin har känt varandra i över 30 år. De har seglat jorden runt tillsammans. De har också tävlat mot varandra, i rodd.
När Jolle föreslog att de skulle ro över Saimen, en sträcka på ungefär 400 km, var Markus svar kort, men bestämt:
– Visst kan vi ro över Saimen, men vi behöver ett större, häftigare äventyr. Vi ror över Atlanten!
I dagens sommarprat berättar Markus Mustelin och Jolle Blässar om havets dragningskraft och ett roddäventyr utöver det vanliga.
Till en början var Jolle skeptisk, men efter att ha blivit bombarderad med mejl och länkar om tävlingar i Atlantrodd, började han sakta men säkert känna att havet och äventyret kallade.
Förutom utmaningen, var det också en annan faktor som lockade, nämligen Östersjöns sorgliga tillstånd.
Både Markus och John har levt längs kusten i hela sina liv och tillbringat mycket tid ute till havs. Utvecklingen har inte lämnat dem oberörda.
– Sedan vi var små har vi sett hur havets tillstånd försämrats. Det låter nästan som en saga från gångna tider att hitta en flundra i fiskenäten, säger Jolle.
Genom projektet ville duon skapa en diskussion, sprida kunskap och samla in pengar för att rädda Östersjön.
Minutiösa förberedelser
Målsättningen med tävlingen var att ge allt och vara med och konkurrera om seger. Innan loppet förberedde sig duon minutiöst. Heltidsjobb kombinerades med hård träning.
– Många morgnar var det bara att bita i det sura äpplet och stiga upp klockan sex och sätta sig på roddmaskinen eller dra iväg till gymmet, säger Jolle.
Att ro över Atlanten är förstås ett äventyr som för med sig en hel del risker. Säkerhetsföreskrifterna för tävlingen är därför omfattande.
– När vi listade all utrustning i en excel-tabell, så blev det närmare 350 rader. På listan stod bland annat 27 nödraketer, en livflotte, räddningsdräkter, kläder, mediciner, verktyg och reservdelar för allt som kan gå sönder, säger Markus.
Lång sträcka som blev ännu längre
Den kanske viktigaste säkerhetsutrustningen är säkerhetsselen som håller roddaren fastspänd i båten.
– Om man faller överbord, är det så gott som omöjligt för den andre att vända tillbaka och ro i motvind för att hitta och plocka upp den som fallit överbord, berättar Jolle.
Båten som Jolle och Markus rodde i – en Rannoch R25 – är 7 meter lång. Den har två kabiner, en fram och en bak, där det går att sova. Vid start vägde båten 1100 kg – inklusive Jolles och Markus vikt.
Reglerna krävde att de skulle ha med sig mat för 65 dagar. Det blev sammanlagt 175 kg mat. Allt torkat eller frystorkat för att spara vikt.
Själva rodden gick från La Gomera på Kanarieöarna till ön Antigua i Karibien. I tävlingen deltog 107 roddare fördelade på 36 lag i olika klasser. 78 män och 29 kvinnor.
Den spikraka vägen från start till mål är cirka 4800 kilometer, eller 2600 sjömil, men Jolle och Markus valde att ro en längre sträcka.
– Vi ville komma söderut till en fördelaktigare medvind och gjorde därför en ganska stor krok som innebar att vi sammanlagt rodde 350 km längre, säger Jolle.
Vänskapen den största konkurrensfördelen
Det var ett beslut som visade sig mycket lyckat. Genast från start tog Jolle och Markus ledningen i sin klass, en ledning de sedan aldrig släppte, trots att det ibland tog emot.
– Det gjorde ont i händerna, ryggen, armarna och baken. Trots att vi tränat hårt i nästan två år var det en chock för kroppen att arbeta så hårt, att äta upp till 6000 kcal per dygn och att sova i så korta etapper, säger Markus.
De sov mindre än två timmar per gång.
Den största konkurrensfördelen i jämförelse med de andra båtarna var att Jolle och Markus kände varandra så väl. De visste precis hur de skulle stötta och hjälpa varandra.
– Vi körde med helt öppna kort under hela överfarten. Vi pratade öppet om hur vi mår, var det gör ont och om vi behövde ge kompisen extra sovtid. Bara 15 minuter extra sömn var som en gudagåva, säger Markus.
Hann knappt prata med varandra
Speciellt mycket tid för filosofiska diskussioner hade de ändå inte.
– Man kan tro att Jolle och jag, som tillbringade över 40 dygn tillsammans i en roddbåt på Atlanten, hade en massa tid att prata. Det hade vi inte, säger Markus.
Fokus låg istället på prestationen. På att följa den uppgjorda planen.
– Vi levde i en fyra timmars bubbla mest hela tiden. Ro, äta, sova. Ro, äta, sova. Om och om igen, säger Jolle.
Efter 41 dagar var de äntligen i mål – som segrare i sin klass.
– Känslan var helt obeskrivlig då vi korsade mållinjen och långsamt rodde in mot kajen i Antigua där familj och vänner tog emot oss.
– Vi förstod båda att det vi just då fick uppleva var helt unikt. Det här tillfället skulle vi aldrig mera komma tillbaka, men det fanns heller ingen som kunde ta det ifrån oss, säger Markus.
Vegas sommarpratare sänds 27.6–12.8 vardagar efter kl. 10 och 18. Du kan lyssna när som helst på Arenan, programmet finns tillgängligt i ett år.
Den musikfria podcasten finns tillgänglig tills vidare, den kan du ladda ner och lyssna på också utomlands.
Musik
Willie Nelson: On the Road Again
Fleetwood Mac: Go your own way
Dire Straits: Sultans of Swing:
Inner Circle: Sweat
Willie and Paula Nelson: Have you ever seen the Rain
Bob Marley and the Wailers: Buffalo Soldier
Johnny Cash: The Gambler