Nested realities på Elverket i Ekenäs – Pro Artibus sommarutställning bjuder på surrealistiska underströmmar och drömmar i konsten.
Ondskans blommor är en installation av Andy Best och Merja Puustinen som också arbetar med digital konst och behärskar videospelens bildspråk.
Deras verk kan handla om främmande världar och fiktiva gestalter, och alltså också om mycket stora blommor.
– Det är ju en hotande växt, som sträcker sig över hela huset. I naturen är blommorna som avbildas giftiga och världens största. Här finns det surrealistiska med, något av sagans Jack och bönstjälken, eller varför inte Törnrosa, reflekterar kurator Camilla Granbacka.
Många av verken på utställningen tar fasta på kapslade verkligheter och upplevelsen av att samtidigt finnas i två olika verkligheter.
Den digitala kommunikationen har vidgat vår uppfattning om varat i en gemensam virtuell sfär och ett bildflöde vi hela tiden möter i vår vardag.
– Bilden har blivit mera uttänjd i samhället. Vi är mycket mer vana att se olika slags bilder än vad surrealisterna på 1920-talet var, konstaterar Granbacka.
Utställningen presenterar 17 konstnärer som på olika sätt för fram surrealistiska undertoner i sina verk. Det kan vara element av mystik, absurdism, irrationalitet och metamorfos och ett sökande efter vår tids myt.
En dröm i lavendelblått
Den svenska konstnären Hilda Hellström visar reliefen Night Visit som inspirerats av en dröm hon haft. Verket är framställt av gjutmaterialet jesmonite, som är det material hon använder mest. Det är en blandning av akrylplastpulver och gips, som rörs ut med vatten och hårdnar.
Hellström har också gjort skulpturer i silikon, sten och keramik. Hon använder traditionella hantverksmetoder men ofta moderna material.
– Materialen berättar samma historia som tematiken. I reliefen kan motivet upplevas som behagligt eller obehagligt. Ryggen, den bortvända blicken ger mera utrymme för tolkning.
Hilda Hellström har fördjupat sig i teosofins tankar kring tallkottskörteln (epifysen) och hur den påverkar vårt medvetande och vårt drömliv och vakenliv. Körteln finns avbildad i sten i en installation, innanför silikonkuber av olika transparens.
De tre verk hon nu ställer ut på Elverket i Ekenäs har tidigare visats på Berg Galleriet i Stockholm 2021 i utställningen Percieved Memory, Predicted Future.
– Utställningen handlade om hur vi uppfattar våra minnen från det förflutna men också om våra tankar och projicerade önskningar inför framtiden.
Hellström lyfter fram tidslinjen och kronologin som centrala faktorer i sitt skapande.
– Det finns en dialektik i hur man till exempel ser på sina minnen, beroende på var man befinner sig just då.
Intresserad av det dolda
Konstnären Hilda Hellström är intresserad av esoteriskt tänkande och av det hon kallar för transformativa stadier. Hellström berättar att hennes mamma är psykoanalytiker och pappa snickare, så hon hade själv kopplingen mellan hjärna och hand med sig hemifrån.
– Vi har ju ett överjag, men i drömmen är vi kanske i mer direkt kontakt med jaget.
Hilda Hellström tillbringar två veckor på konstnärsresidenset i Villa Snäcksund och ska där producera en relief för den andra utställningen. Det handlar om speglingseffekter och har inspirerats av friluftsområdet Högholmen nära till.
Camilla Granbacka ser en koppling till 1920-talets surrealister i Hilda Hellströms portal på utställningen.
– Surrealisterna var intresserade av övergången till någonting nytt och till någonting vi inte kan greppa. Utställningen Nested Realities är inte uttalat surrealistisk till sin karaktär men här finns surrealistiska undertoner.
Hårt, mjukt och köttigt
En annan svensk konstnär, Lovisa Ringborg, arbetar med fotografi och skulptur som hon tycker om att kombinera, både som växelbruk under sitt skapande och i själva utställningsrummet.
Hennes diptyk Dancing Wall, Nesting visar människor som virat in sig i filtar som både skyddar och värmer, nedanför en bergvägg.
– Det är hårt och mjukt och väldigt mycket liv och död. En period var jag besatt av lavar och hur de växer, det kan vara 1 cm på 100 år. Medan de här kropparna föds och förmultnar inom den tidsramen.
Människorna blir också som sediment under jorden, som larver, kanske en förvandlingsprocess, funderar Lovisa Ringborg själv.
Hon komponerade bilden utifrån berget och lavarna hon fotograferat under en längre tid och arbetade i studion fram en helhet med kropparna och filtarna som gick i samma ton.
Att man inte ser några ansikten i hennes verk är resultatet av en process och av att hon vill visa människorna som tecken, i stället för som porträtt. Naturen har också kommit starkare in i hennes bilder än tidigare, förklarar Lovisa.
Det surrealistiska som en del av verkligheten
I sina övriga verk på utställningen har Lovisa Ringborg i ett måleriskt fotografi lekt med tyger och draperier och någonting av barockens svulstiga uttryck.
Verkets namn, Ghost, kan översättas till ande eller spöke. Det kom till efter att Lovisa prövade på att färga lakan och drapera dem på olika sätt.
– Den har fått en ganska ikonisk form och kunde höra hemma i ett kyrkorum men den har inget ansikte, man ser inte vem det är som ska kläs i lakanet. Så det blir som ett anonymt helgon, eller något man har lämnat, så att det bara är draperingarna kvar av det som har varit.
Ringborg var också intresserad av Marie Antoinette och hennes klänningar, och av det köttiga. Av transformation och övergångar mellan olika tillstånd och att man kan uppleva sin kropp på olika sätt vid olika tillfällen.
Drömmen som näringskälla
Lovisa Ringborg säger att det alltid finns en underström närvarande i hennes arbete, som handlar om att utforska alternativa världar. Här finns också drömmen med som ger möjligheten att uppleva verkligheten på ett annat sätt.
– Drömmen är min näringskälla. Den sovande värld man kan uppleva är ju hälften av ens livstid. Det vi hittar där är om inte vårt sanna jag så åtminstone en mer oputsad version.
Lovisa Ringborg berättar att hon drömmer väldigt mycket och att det är sina egna drömmar hon använder sig av i sin konst, utan att göra direkta illustrationer av dem. De är mera som en portal in till andra världar.
– Det blir något existentiellt med det, ett ifrågasättande av den vakna världens sätt att se på vem jag är, vad jag är, vad en människa är. Jag tycker jag är mer intressant i min sovande värld. Vi har väl alla ett underliggande djur någonstans, som tar sig fram.
Pro Artibus utställning Nested Realities visas i två akter där tid och rum ställs upp och ner. Den mörkare och mer existentialistiska första utställningen visas 3.6–23.10 och den ljusare och mer lekfulla som akt två 5.11.2022–30.4.2023.
Konstnärerna är Emma Ainala, Maija Albrecht, Axel Antas, H-C Berg, Andy Best & Merja Puustinen, Leonor Ruiz Dubrovin, Anna Estarriola, Kaisaleena Halinen, Karin Hellman, Åke Hellman, Hilda Hellström, Ismo Kajander, Markus Kåhre, Juhani Linnovaara, Eeva Peura och Lovisa Ringborg.
Utställningen Nested Realities tar fram nyproducerade verk men också verk ur Pro Artibus egen samling, inklusive museilån och lån från privata samlingar.