Förnyelsen fortsätter i Vänsterförbundet. För tre år sedan när man höll sitt förra partimöte hade hälften av alla partimedlemmar varit med i partiet under fem år.
I år kunde mötesordförande konstatera att en tredjedel av delegaterna satt på sitt första partimöte någonsin. En annan tredjedel var med för endast andra gången.
Föryngringen har ändå inte lett till större stöd. Precis som för tre år sedan pendlar partiets galluppsiffror mellan 7 och 9 procent, de senaste åren närmare den lägre nivån.
Beträffande Samlingspartiets höga stöd i partimätningarna sade partiordförande Li Andersson att hon inte tror på att 25 procent av folket vill ha “nedskärningspolitik”. Samtidigt har Vänsterförbundets politik inte lockat ens tio procent av väljarna under hela 2000-talet.
Andersson pratar om Samlingspartiet nästa lika mycket som det egna partiet - all udd ska riktas mot högern är strategin inför riksdagsvalet nästa vår.
Hög prislapp på målprogrammet
Om Samlingspartiet erbjuder nedskärning så har Vänsterförbundet ett svällande utgiftspaket i sitt politiska målprogram. Som rubriken säger handlar det visserligen om målsättningar, som inte behöver ha exakt finansiering.
Men inför riksdagsvalet får partiet försöka hitta inkomster till staten för att förverkliga sin “framtidstro”. Till exempel vill man nu att all småbarnspedagogik ska bedrivas i kommunal regi. Adjö till de privata dagisarna, alltså.
Efter partidelegaternas ändringsförslag under mötet steg de ursprungliga målsättningarnas samlade prislapp ännu mer.
Ett rungande "Okej då" till Nato
Men den mest väntade skrivelsen i målprogrammet handlade om Nato - efter lite klumpig mötestaktik där två konkurrerande motförslag stod mot varandra blev det klart att Natomotståndet har ett stöd på cirka 25 procent. Så många av delegaterna röstade nämligen för att VF ska försöka få regeringen att dra tillbaka sin ansökan om medlemskap.
Hur man än vrider och vänder på saken var det nog en överraskande lam protest mot partiets linje. Överraskande var kanske också frånvaron av protester utanför protokollet.
“Ni hade säkert väntat er att man skulle bränna sina partiböcker på bål här ute på gården”, som en lite skadeglad mötesdelegat flinade till den samlade mediakåren.
Vänsterförbundet ska rentvå PKK
Däremot lyckades Vänsterunga få in i partiets målprogram att jobba för att PKK slipper sin terroriststämpel som EU gett den kurdiska kamporganisationen. Möjligen kunde bittra Natomotståndare kanalisera sin ilska på det här sättet.
Hur som helst får man se hur partiet nu tänker skrida mot detta mål, efter mötet ville partiordförande Andersson klargöra att man fördömer terrorism i alla former.
Vänsterpolitik i frid och harmoni
Natobeslutet är ändå lite talande när det gäller partiets nyvunna inre frid. Borta är de gångna årtiondens evighetsgräl, schismer och splittringar. Nu sluter så gott som alla upp kring partiledningen. Den som inte accepterar linjen kan avsäga sig partimedlemskapet som till exempel den inbitne Natomotståndaren, professor Heikki Patomäki.
En gammal räv beskrev det som att partimötet 2019 var det första sedan partiet grundades 1995 där man inte grälade om huruvida partiet kan delta i regeringssamarbete.
Dessutom har partiordförande Li Andersson tydligt visat sitt missnöje med nya potentiella sätt att så split. Ett är det identitetspolitiska positionerandet som speciellt Vänsterunga är bra på. I år ville man att Vänsterförbundet ska definiera sig som både feministiskt och “ekosocialistiskt”. Partiledningens linje är att inte samla på sig en massa inskränkande epitet, följaktligen brukar liknande motioner röstas ned.
Internationalen dånade inte i år
En skönhetsfläck på partimötet var ändå när man skulle avsluta med allsång. När de första stämde upp med Internationalen började de av misstag i för låg ton. I stället för att lyfta taket med mäktiga stämmor blev arbetarmarschen en lite mumlande historia.