I de flesta avsnitten i Yle sportens serie Sportliv hörs endast huvudpersonens röst. I Ria Ölings avsnitt hörs fem röster förutom hennes.
– Ju fler de är, desto bättre, säger Öling och skrattar. Då behöver jag inte säga så mycket.
Det är Ria Öling i ett nötskal. Hon gillar inte att bli intervjuad. Och hon är heller inte den som håller låda i större sällskap.
– Jag vet inte vad det är som får mig att ogilla intervjuer. Det känns bara så onaturligt att prata framför kameran.
Hellre skulle hon bara spela fotboll, men att ställa upp för intervjuer är också en del av jobbet.
Numera känns det ändå helt okej så länge hon får prata om fotboll. Att tala om sig själv gör hon ogärna, det må sen handla om intervjuer eller privat.
Ria är ändå nöjd med att vara den hon är, även om det hade varit lättare att snacka med fans, media och sponsorer om hon hade varit mer utåtriktad.
– Jag är ju fotbollsspelare, så jag är glad över att vara bra på fotboll. Om jag fick ändra på något, skulle det handla om mina fotbollsskills, inte något utanför planen.
Se Sportlivs minidokumentär om Ria Öling och några av hennes bästa vänner i klubblaget FC Rosengård på Arenan:
Modig trots blygheten
Då fotbollslandslagets chefstränare Anna Signeul öser beröm över Ria Öling, brukar det inte enbart handla om hennes insatser på fotbollsplanen. Signeul är också full av beundran över det mod Öling visat då hon trots sin blyghet låtit utvecklingen som fotbollsspelare visa vägen i hennes liv.
– När jag väljer lag är helheten viktig och kanske tävlingsmomentet det som jag tänker mest på, beskriver Öling sin filosofi. Jag vill alltid upp till en bättre nivå, ett bättre lag eller bättre liga.
Under sina tio år på högsta serienivå har 27-åriga Öling hunnit spela ligafotboll i Finland, Spanien, Danmark och Sverige. Och jo, det har alltid varit fotbollen som styrt hennes klubbval, men då det gällt att fatta beslut om att antingen stanna eller dra vidare, har även andra faktorer spelat in.
Målmedvetna steg uppåt
Ria Öling växte upp i Gerby i Vasa och fick sin fotbollsfostran i FC Sport. Som 14-åring debuterade hon i Vasa IFK:s damlag, som då spelade i tvåan.
Sitt första stora steg tog hon som 17-åring, då hon kände att hon för att utvecklas som spelare borde spela på liganivå. Hon var med om att vinna FM-guld med Vandalaget PK-35 år 2012 och trivdes med fotbollen, men inte med livet utanför.
– Jag var väldigt ung då, men jag skulle fortfarande inte vilja bo i huvudstadsområdet. Jag gillar lite mindre ställen.
Efter en säsong i Vanda, flyttade Öling tillbaka till VIFK som då hade stigit till ettan. Men när U19-landslaget kvalade till U20-VM, visste hon att hon måste spela ligafotboll för att ha en chans att komma med i truppen.
Valet föll på Åbolaget TPS. Fotbollsmässigt gick VM-drömmen i uppfyllelse och Öling fick spela i U20-VM i Kanada 2014. Hon trivdes också i övrigt bra i Åbo och gjorde till slut fyra säsonger där.
Hon hade ändå länge drömt om att få spela spansk Tiki-taka-fotboll i Spanien och grep chansen då hon fick den. Den tre månader långa sejouren i Santa Teresa CD blev ändå en besvikelse.
– Vi spelade inte Tiki-taka och fotbollen var dålig. Vi tränade sent och träningarna var inte kul.
Det Öling lärde sig på den resan var att ifall hon någon dag återvänder till Spanien ska det vara till en toppklubb. För även om den spanska ligan blivit bättre sen 2017, är nivåskillnaden mellan klubbarna fortfarande stor.
Året därpå gick flytten till Brøndby IF i Danmark.
– Träningarna var bra och vi tränade mycket och hårt. Vi hade även morgonträningar för dem som ville.
– Jag utvecklades mycket där och fotbollen var kul, men utanför planen var det inte lika kul.
Under hennes dryga år i Danmark hade Öling inget riktigt hem, utan bodde på fyra olika adresser.
Brøndby var och är fortfarande ett av topplagen i Danmark, men ligans ojämnhet i kombination med att hon inte trivdes med livet utanför fotbollen fick henne att dra vidare.
Valet föll på Växjö DFF, som 2019 gjorde sin andra säsong i Damallsvenskan.
Där fick Öling mycket ansvar, laget spelade bra fotboll och hon trivdes bra. Men under hennes andra säsong i klubben rasade laget i tabellen och hon började fundera på nästa steg.
Hon ville till en klubb där hon kunde utvecklas ännu mer.
– När man är bäst i rummet, ska man söka sig vidare.
I FC Rosengård till 2024
I januari 2021 skrev Öling på för FC Rosengård i Malmö, där hon under sin första säsong fick vara med om att vinna det svenska mästerskapet.
En stor förebild för henne är lagkaptenen Caroline Seger, den svenska landslagsikonen som vunnit två OS-silver och två VM-brons. Uppskattningen är ömsesidig.
– Ria är lätt att prata med och rolig. Och såna människor gillar jag, när man får se en annan sida av dom, än den här tysta, försiktiga, blyga Ria.
Enligt Seger har Ria förändrats mycket sedan hon kom till Malmö.
– Det är ju så att man tar för sig mer ju längre man är med i ett lag och ju mer bekväm man blir i gruppen. Nu känner Ria att hon är en jätteviktig spelare för oss och det har ju gjort att hon också känner sig tryggare i gruppen.
I dag pryder Ria Öling matchaffischerna i Malmö.
– Sen är Ria inte den som tar störst plats eller hörs eller syns mest, säger Seger.
– Nej, jag är inte den som för mest ljud i omklädningsrummet, bekräftar Öling, men det är ju vanligen bara några personer som gör det.
Hon pratar då hon har något att säga, men sitter annars gärna tyst och betraktar vad som sker runtomkring.
– Jag trivs bra här och det känns bra, så hellre är jag här och vinner matcher och spelar bra fotboll än att spela i en bättre liga och kanske inte ha bollen alls.
Internationell miljö
Då några av Rias närmaste vänner i laget kommer på middag en kväll i början av juni står det också klart hur viktigt det är att man trivs där man bor, att man har ett socialt sammanhang också på fritiden – och att man känner sig respekterad inom laget.
Spelarna som hälsar på är Teagan Micah, som vaktade målet då Australien gick ända till semifinal i OS i Tokyo förra sommaren. Charlotte Grant, som även hon ingick i den australiensiska truppen i OS, men blev utan speltid. Och så tyskan Stefanie Sanders, som spelat i U20-VM två gånger, men ännu inte fått chansen i damlandslaget.
Det märks att tjejerna känner varandra väl och kommer bra överens.
– Jag gillar lagsport för att det finns så många olika personligheter i gruppen, säger Micah. Om ett lag var fullt av extroverta skulle många konflikter uppstå.
Själv är hon väldigt utåtriktad och pratglad, men tycker ändå inte att man måste vara det som elitidrottare
– Det viktigaste är att vara sig själv. Det är ju på planen man visar upp det man är bäst på.
Charlotte och Stefanie har inte heller några problem med att stå i centrum, men bägge delar Rias bävan för intervjuer.
– Det händer ofta att jag överanalyserar i intervjuer, säger Charlotte. Jag vill vara trevlig och inte såra någon. Därför kan det ibland kännas nervöst och obekvämt.
För Stefanie som har tyska som modersmål, är det främst språket som kan vålla problem.
– Jag föredrar att svara på tyska, för på engelska måste jag ibland leta efter ord. Det känns dumt då jag kanske snubblar över orden och tänker för mycket.
Av de fyra lagkamraterna är Ria för övrigt den enda som talar svenska. Hon har vuxit upp i ett finskt hem, men lärde sig svenska redan som barn då hon gick i svensk språkbadsklass hemma i Vasa.
EM i England kör igång
För Caroline Seger, Ria Öling och fyra andra Rosengård-spelare står ett efterlängtat EM med allt vad det innebär för dörren.
– Vi har haft lite mediautbildning i landslaget, men inte sådant som att så här ska man stå eller göra, utan mest vad man kan säga och vad man inte borde säga. Det blir säkert mer sådant inför EM.
I och med att Finland missade EM-slutspelet 2017, kommer Öling att debutera i dam-EM som 27-åring och som en av Helmarits viktigaste spelare.
– Nu har jag ju kunnat spela nästan varje match från start och jag är ju en mångsidig spelare som kan spela på olika positioner.
– Jag har gillat att jag kan använda mina styrkor beroende på vem vi möter och var jag spelar.
Damfotbollen fortsätter att gå framåt internationellt och Öling nämner spanska Barcelona som ett lag med väldigt skickliga spelare som lärt sig spela i jättehögt tempo.
– Jag vet inte om vi har samma tempo på våra träningar i Damallsvenskan. Man måste vara fysiskt i bra form och det tror jag att vi är, men i träningsmatchen mot Frankrike i vintras märkte man nog hur snabba de var och att man hela tiden måste vara på hugget för att hinna med.
I EM möter Finland tuffa Spanien, Danmark och Tyskland i gruppspelet. En mardrömslottning för finländskorna, men Öling vill ändå tro på lagets möjligheter.
– Jag känner att vi har en bra mentalitet i laget. I kvalet kunde vi ju vinna matcher under sista minuten eller på övertid. Det känns som att vi gör jobbet tillsammans och att vi ännu på slutet kan göra mål och vinna matcher.
För Finlands del inleds EM den 8 juli då Helmarit möter Spanien i Milton Keynes.
Yle sänder alla matcher i fotbolls-EM med svenska kommentarer.