För några veckor sedan utförde polisen en intensiv övervakning av området kring Vasaskvären i Helsingfors. Under den tre veckor långa övervakningen registrerades dussintals med narkotikabrott.
På grund av renoveringen av Sörnäs metrostation är passagen mellan S-market och byggarbetsplatsen trång. Polisbilar står parkerade längs gatan: deras närvaro är fortfarande stor i området.
Yle träffar 30-åriga Maria Angelica, som är i full färd med att ta emot en ren spruta från en anställd på Diakonissanstalten. Hon berättar att hon har varit hemlös i fem år. Just nu övernattar hon på ett boende i Vanda.
– Min man dog i Riihimäkis fängelse för två och ett halvt år sedan. Jag kan inte leva ensam ännu, jag är så deprimerad.
"Allting fortsätter precis som förut"
Enligt 28-åriga Lauri har atmosfären i området förändrats sedan den intensiva polisbevakningen. Människor har blivit paranoida.
– Det spelar ingen roll att polisen är här. Folk går bara hundra meter åt andra hållet och allting fortsätter precis som förut, säger Lauri.
Drogerna tas i de gröna gatutoaletterna.
– Barn och familjer passerar här hela tiden. Ett daghem ligger också runt hörnet, säger han.
Om det fanns en avskild plats för att använda narkotika skulle miljön enligt Lauri bli både renare och tryggare för utomstående. För ett par år sedan bad social- och hälsovårdsminiseriet i Helsingfors om en separat lag som skulle tillåta särskilda rum för narkotikabruk, alltså så kallade brukarrum.
– Man lovade att införa dessa utrymmen, men de kom aldrig, säger Lauri.
"Jag ville inte vara en farmor som knarkar"
En pratglad kvinna med långt hår går in på Vasaskvärens område. Den snart 50-åriga kvinnans hårda liv syns på ansiktsvecken, även om hon ser glad ut. Hon vill inte uppge sitt namn.
Kvinnan slutade använda droger för flera år sedan när hon fick ett barnbarn och kom ut ur fängelset.
– Jag ville inte vara en farmor som knarkar, skrattar hon.
Hemlösheten är problematisk och nu finns det ännu fler unga på gatan, säger Jenny Kaasinen-Wickman, som arbetar på Diakonissanstalten. Efter att ha träffat dessa personer varje dag i fem år är hon av åsikten att de inte skulle använda rusmedel om de inte var tvungna till det.
– De här personerna använder narkotika för att skydda sig, antingen från trauman eller från livet, säger Kaasinen-Wikman.
Det borde finnas fler tjänster för hemlösa och droganvändare, platser där de kunde tillbringa tid och få hjälp.
– Vi skulle också behöva en undantagslag som möjliggör brukarrum, konstaterar Kaasinen-Wikman.
Enligt henne skulle skulle folk inte injicera droger på de gröna toaletterna ifall de hade ett bättre ställe att vara på. Dessutom utgör injicering på toaletterna en hälsorisk.
– Våra narkotikabrukare har också ett människovärde, säger Kaasinen-Wikman.
Texten är en bearbetad översättning av finska Yles artikel “Kävimme tapaamassa päihteidenkäyttäjiä Piritorilla, jota Helsingin poliisi on valvonut tehostetusti – isoäiti: "En halunnut olla mummo, joka narkkaa".