– Det var trevligt att tanka när det inte var några köer.
Det säger Mirva Sukhanov som bor i Imatra, alldeles intill Finland östgräns. Hon tankade sin bil i ryska Svetogorsk i tisdags. Det var första gången hon hade gjort det på två år.
Många som bor nära ryska gränsen planerar nu att tanka i Ryssland, trots kriget. I regionen har det länge varit vanligt att tanka öster om gränsen och att inte bara fylla tanken utan också fylla några kanistrar med bensin eller diesel.
På grund av coronabegränsningarna upphörde bränsleturismen vid gränsen våren 2020, när turism- och persontrafiken mellan Finland och Ryssland stoppades.
I måndags meddelade Ryssland att alla coronabegränsningar för inresa slopas från och med den 15 juli.
Finland slopade sina egna begränsningar redan förra veckan.
Regelbundna tankningsfärder
Från Imatras centrum är det under tio kilometer till gränsen. I Svetogorsk kostade bränslet ungefär 90 cent per liter, säger Sukhanov.
I Finland är priset nästan tredubbelt. I Imatra kostade 95-oktanig bensin i början av veckan ungefär 2,47 euro per liter medan dieselpriset var cirka 2,42 euro.
Före coronan brukade Mirva Sukhanov besöka Ryssland tre gånger i månaden. Nu tänker hon återuppta sina tanknings- och trivselresor mer regelbundet.
– Det är en stor slant man sparar när bensin- och dieselpriserna ser ut så här. VI har två bilar i familjen. Hellre sparar man den pengen så kan man resa någonstans senare.
Sukhanov är inte den enda som är glad åt att det går att resa igen. På Facebook finns det en grupp som kallar sig "Venäjällä tankkaajat" (ungefär Vi som tankar i Ryssland) och där är det många som planerar en resa österut.
Saknar Viborg
Hanna Laurila från Kouvola tänker resa till Ryssland så fort hon får ett visum.
– Jag har saknat skönhetsbehandlingarna och shoppandet i Viborg. Klart att det också är viktigt för mig att tanka där. Jag kör och tankar med familjens två bilar, säger Laurila.
Förr brukade Hanna Laurila köra till Ryssland ungefär tre gånger i månaden, ibland oftare. Hennes visum var i kraft i ett kör i över 20 år.
– Senast jag var i Ryssland var den 3 mars 2020. Nästan ett och ett halvt år av ett tvåårigt visum gick till spillo. Nu tänker jag börja med att skaffa ett ettårsvisum.
Laurila säger att hon kommer att få skäll från många håll över att hon tänker resa.
– Jag vet att många är fientligt inställda till att man reser till Ryssland, men jag bryr mig inte! Jag märkte redan under coronatiden att många fördömer resande. Jag har några vänner som bor i Viborg, det är ingen som förlorar på att jag far och träffar dem.
– Är jag självisk om jag vill tanka mina bilar med billigare bensin och få skönhetsbehandlingar billigare och bättre i Viborg? Kanske det. Jag kommer bara inte på något vettigt skäl till att inte åka. Den här världssituationen får inte sin lösning för att jag blir hemma, fortsätter hon.
"Bra timpeng"
Petri Puustinen från Joensuu lämnade in sin ansökan för ett nytt visum i tisdags. För bilen har han redan skaffat det green card som behövs av sitt försäkringsbolag.
– Det känns bra att kunna resa igen. Många har redan tidigare varit negativt inställda till Ryssland. Det ryska anfallet har fått den gruppen att öka. Här i öst lever och frodas "rysshatet". Men människor är de också, de som bor i Ryssland, säger Puustinen.
Han har många bekanta på ryska sidan och dem vill han träffa igen. Men huvudorsaken till att han tänker åka är ändå det billiga bränslet.
– I mitt jobb kör jag 60 000 till 100 000 kilometer per år, så det blir en stor besparing i bränslekostnaderna. Jag får en bra timpeng för den tid jag tillbringar på andra sidan gränsen.
Petri Puustinen är medveten om att västerländska kreditkort inte längre går att använda i Ryssland på grund av sanktionerna, men han har ungefär 40 000 rubel kvar från före coronan och han tror att han enkelt kan hitta ett ställe att växla euro till rubel.
Artikeln är en bearbetad och förkortad version av Yle Uutisets artikel Sota ei ole este suomalaisten tankkausmatkoille Venäjälle – imatralainen nainen haki tankin täyteen halpaa bensaa: "Oli kiva käydä tankilla" av Marika Anttonen.