Kvart över åtta är de redan klara: I släpvagnen som står bakom den röda paketbilen ligger flera svarta sopsäckar fyllda med sprängört. Dem har idrottsplatsskötare Peter Salomaa och hans kollega noga grävt upp med rötterna. Det måste man göra för att få bort sprängörten eftersom den sprider sig lätt.
– Vi använde vanlig stickspade och grävde runt växten, den kom loss som en klump med flera växter i samma rotsystem. Det gick riktigt bra, berättar Salomaa.
Sprängörten växer i vatten och rötterna lossnade bra ur den våta marken. Gulsvarta band vid båda sidorna av stranden visar var växterna funnits. Banden lämnas för säkerhets skull kvar en tid och Salomaa berättar att man måste hålla koll på växtplatserna ifall sprängörten kommer tillbaka.
– Det är så nära badstranden och här rör sig folk med små barn så man måste vara försiktig, säger Salomaa.
Varifrån sprängörten kommit till Hasselholmens strand är oklart, men Salomaa har kollat upp att växten sprider sig med frön i vattnet. Andra som bor eller har stuga invid Veckjärvi kan med fördel hålla lite utkik efter växten så man förstår att akta sig ifall den dyker upp i den egna stranden.
Salomaa har jobbat länge på staden men berättar att det här är första gången han hört om sprängört i Borgå. Egentligen är växten ganska vanlig och förekommer i nästan hela Finland, men den brukar sällan dyka upp på sådana ställen där människor rör sig.
Det är tur eftersom hela växten, både rötter, blad och blommor, är väldigt giftiga.
Salomaa har hört att bladen lär smaka som persilja, men man ska absolut inte stoppa växten i munnen för det kan isåfall vara det sista man äter.
– Du kan få brännskador om du rör vid den med bara händer. Den är lite som jätteloka men betydligt giftigare. Vi hade på oss arbetshandskar av gummi, långbyxor, långärmade skjortor och gummistövlar. Det var vår skyddsutrustning, berättar Salomaa.
Efter användning kastade Salomaa och kollegan för säkerhets skull sina arbetshandskar i en av soptunnorna på stranden. Det lönar sig inte att använda samma handskar på nytt efter att ha rört vid sprängörten.
Påminner om sina släktingar
Sprängörten är förvillande lik flera andra flockblommiga växter med små vita blommor, så som jätteloka, hundloka, odört och kirskål.
– Där var andra växter som liknar den, men när vi började kolla bland gräset så märkte vi att det fanns mycket mindre av den än vi tänkte oss. Sprängörten har rörformat rotsystem, hela stjälken kommer upp ur rötterna som ett ihåligt rör. Det fanns ungefär tjugo stycken växter i klimpar som vi grävde upp, berättar Salomaa.
Sprängörten känns också igen på att den ofta växer i vatten och att blomklasarna är mer klotformade än hos dubbelgångarna. Bladen är också lite annorlunda.
När man grävt upp växterna måste man förstås bli av med dem på något sätt. Det lönar sig inte att bara kasta dem på hög någonstans, för då hjälper man växten sprida sig. Man ska istället bränna den.
Sopsäckarna med sprängört som Salomaa och hans kollega samlat ihop förs till Domargårds avfallsstation där de sorteras som blandavfall och bränns.