Saga Andersson grät öppet då resultatlistan presenterades på jumbotronen. Hon tröstades av Elina Lampela som var en av de sista som tog sig till final.
– Jag hade ingen koll på läget, men jag visste att jag var nära. Sen såg jag slutresultatet på stora skärmen, säger Andersson i intervjuzonen.
Hennes ögon vattnades då hon berättade om besvikelsen men i övrigt höll hon god min.
– Det var frustrerande. Att jag var trettonde känns värre än om jag skulle ha hoppat 425 och varit tjugonde. Men jag är förstås stolt över att jag gjorde ett bra resultat. Jag har väldigt motstridiga känslor.
Lyckad säsong, trots allt
Precis som i sin stortävlingsdebut i Eugene lyckades hon prestera på toppen av sitt kunnande. Trots att hon hade problem i början av tävlingen. Hon överskred öppningshöjden 410 först i andra försöket.
– Jag jobbade inte tillräckligt och kom alltför nära ribban. Jag klarade 425 i sista och det är jag nöjd med. Då jag klarade 440 var jag överraskad. Det kändes som: "Hoppsan, det lyckades!", säger hon och skrattar.
Dagens stavkval var inte första gången som det varit stolpe ut för henne. I Eugene var hon en hårfin rivning från final och i junior-EM-tävlingar har hon två gånger placerat sig på fjärde plats.
Att hon lyckades få bra resultat i både EM och VM värmer ändå.
– Väldigt mycket. I ungdomsmästerskap har jag inte hoppat så bra, nu är jag glad att jag kunnat prestera i hård press och trots att det är nervöst. Jag är nog stolt över mig själv.
– Säsongen har gett mig mer än jag hade tänkt mig. Men jag skulle vilja hoppa högre men ett par tävlingar återstår.
Wilma Murto är ett medaljhopp
Saga Andersson lovar att komma till stadion för att heja fram Elina Lampela och Wilma Murto i finalen. Den äger rum på onsdagskvällen.
Framför allt Murto är en medaljkandidat, vilket hon själv är väl medveten om.
– Jag behöver inte buga åt någon. Det här kommer att vara den jämnaste finalen på länge. Alla finalister har ett årsbästa som faller inom nästan tio centimeters marginal, säger hon.
Hon förutspår att 470 kan ge medalj, men hon upplever finalen som oerhört svårtippad.
– Det kan gå precis hur som helst. Jag tar en ribbhöjd åt gången.
Den färska finländska mästaren Elina Lampela säger att guldet i Kalevaspelen gav henne självförtroende. Hon går in i finalen med allt att vinna och inget att förlora.
– Mitt personliga rekord börjar bli lite gammalt så ett nytt skulle sitta bra, säger hon.