Finland var nära kompanjon till Nazityskland under andra världskriget. Vapenbrödraskapets krona var Adolf Hitlers besök på Finlands marskalk Mannerheims födelsedag för 80 år sedan.
Hitlers besök i Finland den fjärde juni 1942 var unikt, eftersom diktatorn mycket sällan reste utomlands.
– Den tyska rikskanslerns besök på Mannerheims födelsedag var exceptionellt. Också de samtida förstod nog att den här händelsen var något utöver det vanliga, säger filosofiedoktorn och historikern Oula Silvennoinen till Yle.
Silvennoinen har fördjupat sig i Finlands och Tysklands relation under kriget.
– För Finlands statsledning var besöket förutom exceptionellt också pinsamt, för det underströk för västländerna att Nazityskland och Finland kanske har ett alldeles speciellt nära förhållande till varandra.
– För Finlands utrikespolitiska ledning innebar besöket för 80 år sedan något som man dels önskade, dels gärna skulle ha dolt.
Yle har bekantat sig med Finlands och nazisternas förhållande med hjälp av Utrikesministeriets arkiv. Efterforskningarna är en del av den fyrdelade tv-serien Nazityskland och Finland. Arkivfynden visar att Hitler rentav förälskade sig i finländarna, som stred med tyskarna mot Sovjetunionen under andra världskriget.
"Finlands folk är bättre än vi"
Nazitysklands ledare hade träffat det allierade Ungerns premiärminister Miklós Kállay strax efter sitt Finlandsbesök. Kállay berättade om mötet för Finlands ambassadör i Budapest, Aarne Wuorimaa. Han rapporterade om mötet till Utrikesministeriet den 20 juni 1942.
"Rikskansler Hitler hade för honom länge och detaljerat berättat om Finland, vars kamp hade lämnat ett djupt intryck på honom. ‘Jag hade hittills trott’, sa rikskanslern, ‘att Tysklands folk är det främsta och bästa i världen när det gäller tapperhet, mod och uthållighet. Nu har jag ändå sett att Finlands lilla folk är bättre än vi.’"
Finlands ambassadör i Frankrike, Harri Holma, diskuterade i september 1942 med minister Jacques Benoist-Méchin. Den franska ministern berättade att han nyligen mött chefen för Hitlers militärkabinett. Det tyska befälet hade särskilt lyft fram vad Hitler sa om Finland.
Holma rapporterade till Utrikesministeriet den 7 september 1942:
"Om den här diskussionen nämnde han speciellt att personen muntligen berättade att Hitlers Finlandsiver och aktning utvecklats så långt som till kärlek. Däremot hade den berörda sagt till honom att Hitler direkt hatar Sverige (han använde specifikt ordet ‘hatar’)."
Hitlers Finlandsbesök gav värdarna möjlighet att höra Tysklands åsikt om hur det gemensamma kriget framskred. Inga officiella förhandlingar fördes, trots att både Finlands och Tysklands högsta militära ledning var närvarande på Mannerheims födelsedag.
– Hitler klargjorde vad som hade hänt i kriget fram till dess. Dessutom lade han på ett allmänt plan fram sin syn på hur kriget skulle framskrida. För president Risto Ryti berättade rikskanslern i hemlighet på tumanhand att operation Barbarossas huvudanfall mot Sovjetunionen inleds söderifrån de närmaste dagarna. Efter det skulle de militära operationerna breda ut sig norrut, och Leningrad skulle förintas, säger doktorn i statskunskap, överste (i a.) Pekka Visuri.
Visuri har varit lärare vid Försvarshögskolan. Dessutom har han skrivit flera böcker om internationell politik och politisk historia, senast om den finländska statsledningens verksamhet under andra världskriget.
Risto Ryti behandlar i sina dagböcker från åren 1940–1944 också mötet mellan Finlands president och Hitler.
"Hitler fortsatte: Civilbefolkningen i Sankt Petersburg får också dö, för ryssarna är så opålitliga och lömska, att det inte finns orsak att bespara dem. Kriget mellan Tyskland och Ryssland är ett obarmhärtigt förstörelsekrig."
Doktorn i statskunskap, biträdande professor Markku Jokisipilä, har fördjupat sig i nationalsocialismen och i Finlands och Tysklands relationer. Jokisipilä säger att Adolf Hitler var speciellt imponerad av finländarnas tag i vinterkriget.
– Efter vintern 1939–1940 lät han inte bli att utnyttja en enda möjlighet att berömma de finländska soldaterna. Före det, på 1930-talet, hade rikskanslern inte varit nämnvärt intresserad av Finland. Så det var inte kärlek till finländarnas blåa ögon, utan specifikt till den finländska militära prestandan, säger Jokisipilä.
– När vi funderar på vad i en person som Adolf Hitlers tankevärld som var verkligt och vad som inte var det måste vi ha vissa reservationer, men när man ser på hans nedtecknade åsikter om Finland ser man att försvarskampen under vinterkriget helt tydligt imponerat djupt på honom.
Hitlers kärlek till Finland gick i kras
Mera information om Hitlers förhållande till Finland fick Helsingfors i oktober 1942. Den kroatiska arméns befälhavare Slavko Kvaternik hade besökt rikskanslerns högkvarter och rapporterade om mötet till Armas Yöntilä, som skötte Finlands ärenden i Kroatien. Yöntilä antecknade det i sin rapport till Utrikesministeriet den 19 oktober 1942.
"Han förhöll sig väldigt gynnsamt till Finland, vars krig han verkade vara väl insatt i, och berättade i förtroende att det i Hitlers högkvarter fanns en speciell tabell över olika nationaliteters bragder. I den här statistiken, som han själv hade sett, låg Finland på andra plats efter Tyskland, och Kroatien på tredje. Han uttryckte dessutom att Hitler för honom stort hade berömt den finländska krigaren."
– I den där texten anas det spel som ingick i Nazitysklands politik visavi sina allierade: Vissa fick beröm och andra förebråelser. De allierade fick sådan information som passade Tyskland bäst i just den situationen. Å andra sidan var Finland den enda av Tysklands allierade som i det där skedet av kriget inte hade stora problem med sin krigföring. Tvärtom hade Finland ordentligt skött alla de uppgifter som landet kommit överens om med tredje riket, säger doktorn i statskunskap Pekka Visuri.
– Med det här berömmet ville man förstås också uppmuntra Finland att fortsätta strida vid det nationalsocialistiska Tysklands sida. År 1942 skrädde man ännu inte orden i krigspropagandan. Först efter det året började man lägga sordin på den.
Oula Silvennoinen säger att man i Finland ibland blev för ivriga av Hitlers beröm.
– Tidvis bjöd Hitler faktiskt Finland och finländarna på mycket vackra ord. Inspirerade av det började man föreställa sig att vi skulle ha någon slags specialställning som det så kallade nya Tysklands allierade. Men till slut visade nog den kalla matematiken att det på inget vis kunde vara så.
– När förtroendet för det finländska vapenbrödraskapet vittrade, försvann också Hitlers kärlek till Finland, säger Silvennoinen.
Nazityskland kom med stora löften till Finland
Förutom vackra ord kom Nazitysklands ledning också med stora löften till Finland. Löftena gavs som belöning för att Finland gav sig in i kriget mot Sovjetunionen vid Tysklands sida. Ett exempel är en rapport som Finlands ambassad i Berlin skickade den 2 december 1942. Ambassadören Toivo Kivimäki hade fört diskussioner med Tysklands utrikesminister Joachim von Ribbentrop.
– Dess viktigaste innehåll var en försäkran om att Tyskland ser till att Finland får sådana gränser att det "för alltid" kan anse sig vara i trygghet, och att det här beslutet av Hitler starkt hade påverkats av den förundransvärda skicklighet och tapperhet som finländarna hade visat i strid.
– Hitler hade redan många månader innan anfallet mot Sovjetunionen i ett mycket hemligt tal till Tysklands militära ledning sagt att norra Ryssland tillhör Finland. Det var ganska friskt sagt och lite abstrakt, men en sådan formulering använde Wehrmachts befälhavare, säger överste (i a.) Pekka Visuri.
Trodde Finland på nazisternas löften?
– Det gjorde man. De togs helt på allvar, det kommer man inte ifrån. De här löftena kom till Finlands kännedom droppvis, småningom. Hitler hade redan gjort upp planer om politiska gränsarrangemang långt framåt. Den första som gav ledtrådar om de här planerna var Hermann Göring, som var Hitlers främsta medhjälpare när det gällde att sköta relationerna till Norden. Göring hade indikerat att Finland får tillbaka de områden som förlorades i Vinterkriget, och dessutom med råge, säger Visuri.
I december 1941 samtalade Finlands utrikesminister Rolf Witting med Adolf Hitler i Berlin. Rikskanslern försäkrade att Finland kommer att dra nytta av att strida vid Tysklands sida. Utrikesministeriet fick en rapport om mötet den 4 december 1941:
"Finland behöver inte ångra att det har gått i strid. Finland ska få sådana gränser, att det för all framtid är skyddat från Rysslands angrepp. Den här synen inskärpte Hitler två gånger. Kolahalvön kan Finland också få, men Finland måste med Tyskland komma överens om hur dess rikedomar utnyttjas ... Det enda som Tyskland ber om är att dess nickelbehov tillfredsställs av Finland, som har Europas enda nickelgruva."
När fortsättningskriget började lade Finlands representanter fram stamkartor för tyskarna, där man hade märkt ut hur långt österut slaverna borde tryckas.
– De här kartorna fanns nog. För Tyskland gjordes till och med en mer officiell utredning, om vad som är Finlands och finländarnas naturliga livsrum. Man kartlade alltså de geografiska områden som naturligt kunde anses höra till Finland, säger Pekka Visuri.
Försökte man på allvar fixa ihop ett Stor-Finland?
– Absolut. Det är sedan en annan sak vem som fixade och hur allvarligt det var, men Finlands statsledning hade nog ett sådant stort mål i det där skedet.
Yle undersöker Finlands och Nazitysklands förhållande i en fyrdelad serie med start den 29.8. Det handlar om en uppdatering om vad man vet om Finlands och Nazitysklands förhållande. Serien koncentrerar sig på åren 1933–1944 och är uppbyggd på arkivmaterial och färska intervjuer.
Artikeln är en översättning av Yle Uutisets artikel Vanhat diplomaattisähkeet paljastavat Hitlerin hullaantuneen suomalaisista – syy ihailulle eivät olleet kansalliset piirteet av Hannu Sokala och Kai Byman. Svensk översättning av Lukas Lindström.