Ofrivillig skolfrånvaro har ökat de senaste åren och ofta finns ångest eller depression i bakgrunden. Spotlights granskning visar att bara en femtedel av de barn och unga som berörs av skolfrånvaro har fått stöd i skolan som faktiskt hjälper.
Undervisningsministeriet förbereder nu en reform som ska göra stödet till eleverna mera jämlikt.
– Förutom att vi har olika modeller i olika kommuner för tillfället, så har man också olika gränser innan man börjar göra någonting åt saken. Det finns till och med fall där jag hört att man har upp till 50 timmar frånvaro innan skolan ingriper ordentligt, säger undervisningsminister Li Andersson från Vänsterförbundet.
Spotlight har talat med flera familjer där eleverna haft över 100 frånvarotimmar, utan att skolan reagerat.
– Det behövs en nationell modell för hur man jobbar med skolfrånvaro, och speciellt ett mera förebyggande grepp, säger Andersson.
Hur ska man övervaka att skolorna verkligen följer de här nya reglerna?
– Förstås hoppas vi att kommunerna ska agera enligt det som lagstiftaren önskar och det som vi har gett resurser till.
Eleverna borde slippa köa till specialsjukvården
I många kommuner råder det brist på skolpsykologer. Det leder till större arbetsbörda för elevvården och kan bidra till att skolan inte lyckas fånga upp de elever som har problematisk skolfrånvaro.
Lärarna är högt utbildade pedagoger, det är dom bra på och det ska dom ha möjlighet att koncentrera sig på
Li Andersson (Vf)
Li Andersson anser att man behöver se över servicekedjan för barn och ungdomar. Om eleverna behöver mera stöd än det som elevvården kan erbjuda, så hamnar de ofta i långa vårdköer till den specialiserade sjukvården.
– Vi behöver istället basservice med låg tröskel som kan erbjuda ett starkare stöd då i början. Det här har man börjat utveckla i huvudstadsregionen och i Åbo, där det nu finns tjänster dit man kan komma utan remiss.
Hur fungerar det här på svenska?
– Där är det delvis samma problematik som med mycket annat, att har vi tillräckligt med professionella som kan svenska och kan svara på svenskspråkiga elevernas behov?
"Läraren kanske inte ens vet hurdan hjälp den unga har fått"
På sikt hoppas undervisningsministern att skolan ska bli mera mångprofessionell, så att det finns olika slags personal i skolan som kan ta hand om eleverna. Det ska också hjälpa upp situationen med problematisk skolfrånvaro.
– Lärarna är högt utbildade pedagoger, det är dom bra på och det ska dom ha möjlighet att koncentrera sig på. Men de barn och unga som lider av svår ångest eller depression, så de här problemen är kanske inte sådana som har att göra med just inlärning, utan det kräver också andra yrkeskunniga och professionellas stöd.
Andersson önskar att det här mångprofessionella stödet kunde erbjudas i skolorna, så att eleverna slipper köa till specialsjukvården.
– Det behöver byggas upp ett samarbete mellan alla de vuxna som arbetar med barn och unga, istället för att det alltid är läraren som först ser att det finns stödbehov och så ska eleven söka sig någon annanstans. Läraren kanske inte ens vet hurdan hjälp den unga sedan har fått i någon annan del av vårt servicesystem.