En tungt trafikerad korsning kan vara en osäker plats för vem som helst. Men tänk dig att du står vid ett övergångsställe och inte kan förlita dig på synen.
Varje morgon lämnar Veera Florica Rajala sin dotter på förskolan i Berghäll. Efter det går hon ned till Hagnästorget för att ta spårvagnen till jobbet. Här finns en korsning där hon aldrig kan känna sig säker. Vid trafikljuset som leder över till hållplatsen finns inga hjälpmedel för personer med synnedsättning.
– Utgående från ljudet har jag ingen aning om det är grönt eller rött ljus. Det händer att jag blir stående här, missar spårvagnen och blir försenad till jobbet. Eller så tar jag en chans, riskerar livet och går.
I stunden är Florica Rajalas enda lösning att följa efter någon annan och hoppas att de inte går mot rött.
Hårt trafikerad knutpunkt
Korsningen mellan Tavastvägen och Broholmsgatan vid Hagnästorget är sällsynt livlig, den korsas varje dygn av drygt 14 000 bilar och 1000 spårvagnar.
Det här är bara en korsning. I Helsingfors finns det tusentals, vid 356 av dem finns det ljudsignaler. Ljudsignalerna berättar för alla som hör dem ifall det är tryggt att gå över vägen. De fungerar också som fyrtorn och hjälper personer med synnedsättning att orientera sig i trafiken.
De här 356 trafikljusen är på tok för få, säger Florica Rajala. Och placeringen av dem känns slumpmässig. Ljudsignalerna finns inte nödvändigtvis efter varandra längs samma gata. Systemet känns hackigt. Det gör att det blir svårt att ta sig fram.
– Det här är inte roligt. En person med vanlig syn skulle inte acceptera det här, att inte veta när man kan gå över en gata.
I Helsingfors stads tillgänglighetsplaner kan man läsa att ett mål är att alla invånare ska kunna röra sig självständigt på offentliga platser.
Tycker du att personer med synnedsättning kan göra det?
– Nej, absolut inte. Det är en sak att sätta upp en målsättning. Men inget görs för att nå målen. Man tvingas förlita sig på färdtjänst, vilket dessutom blir mycket dyrare för staden i längden.
Florica Rajala är socialpolitiskt sakkunnig på Förbundet Finlands Svenska Synskadade FSS. Det som gör henne mest arg är att utvecklingen i Helsingfors verkar stampa på stället.
– Staden har satsat mycket på tillgänglighet för personer med andra fysiska funktionsnedsättningar och det är förstås bra. Men då det kommer till synskadades tillgänglighet känns det som att man hela tiden måste lyfta upp och påminna. Den här saken fungerar inte i Helsingfors.
Ombudsman menar att samarbetet fungerar
Pirjo Tujula är tillgänglighetsombudsman på Helsingfors stad. Hon skriver inte under Florica Rajalas kritik, och säger att hon har en helt annan uppfattning om läget i Helsingfors.
Tujula menar att samarbetet mellan intresseorganisationer och staden fungerar bra då det kommer till arbete för tillgänglighet för personer med synnedsättning.
– Jag upplever att användarna hörs och att staden har rätt inställning i arbetet med de här frågorna.
Tujula nämner gatuabetena längs Tavastvägen som ett exempel på fungerande samarbete.
– Här bestämde vi tillsammans med användarna var ljudsignalerna skulle placeras.
Enligt Tujula finns det nog ett system för var ljudsignaler placeras.
– Det ska finnas ljudsignaler vid varje trafikljus längs vissa utvalda stråk. Men det här är en målbild. Det är inget vi uppnått ännu. Ljudsignalerna kan inte heller vara för nära varandra, då finns det risk för att man blandar ihop ljuden med varandra.
Finns det någon samordning?
Marko Mäenpää är direktör på enheten för trafikledning på Helsingfors stad. Det är hans enhet som ansvarar för trafikljusen.
– Man kan säga att båda har rätt. Ljudsignalerna har installerats efterhand under många år och planerna har förändrats under tiden. Därför kan det vara svårt att urskilja något system, säger Mäenpää.
Mäenpää säger att planen är att det bland annat ska finnas trafikljus med ljudsignaler vid varje spårvagnsstation och att de ska installeras varje gång centrala gator byggs om.
Men varför finns det inga ljudsignaler vid Hagnästorget? Mäenpää säger att många har önskat ett trafikljus med ljudsignaler till hållplatsens södra ände. Orsaken till att det inte gjorts är att bygget av Kronbroarna innebär att hela korsningen planeras om. I de nya planerna finns ljudsignaler inprickade i ritningarna.
I norra änden, som finns på Florica Rajalas väg, kunde man däremot lätt sätta in ljudsignaler. Mäenpää säger att ingen har önskat det. Enligt honom är det vanligt att ljudsignaler installeras på befolkningens begäran.
Veera Florica Rajala säger å sin sida att hon otaliga gånger under 2,5 års tid påtalat att det behövs ljudsignaler vid den norra änden.
– Jag har ringt och skickat, uttryckligen frågat vilka vägar jag ska skriva för att kunna påverka. Det känns hopplöst att min önskan inte kommit fram till rätt person trots alla försök. Det visar att kommunikationen inte fungerar.
Större insatser efterlyses
Florica Rajala tycker att den här metoden är för långsam.
– Det är omöjligt för både privatpersoner och intresseorganisationer att bråka med tjänstemännen om vartenda övergångsställe, säger hon.
Florica Rajala är inte ensam om den här åsikten. I mitten av augusti lämnades ett invånarinitiativ till Helsingfors stad som kräver att det ska installeras ljudsignaler vid varje trafikljus i Helsingfors. I väntan på att det här blir verklighet vill initiativtagarna att det sammanställs en databas över var ljudsignalerna finns. Helsingfors stad hänvisar till sin servicekarta.
– En karta på en datorskärm är ett dåligt hjälpmedel för många med synnedsättning, säger Florica Rajala.
Ljudsignalerna ger stor hjälp
Angående invånarinitiativet säger trafikledningschef Mäenpää att han välkomnar alla förslag från allmänheten. Men han kan inte på rak arm säga om det är möjligt att installera ljudsignaler vid alla trafikljus.
– Det här är en bra och viktig sak och det är tydligt att vi måste fundera på hur tillgängligheten kan utvecklas så att användarna kan röra sig mer självständigt. Men det kan var svårt att installera ljudsignaler i korsningar där flera övergångsställen är nära varandra. Användaren måste veta vilket ljud som gäller vilket trafikljus.
En sak är säker. Med fler ljudsignaler skulle Veera Florica Rajalas livskvalitet bli avsevärt mycket bättre.
– Jag skulle kunna röra mig mer självständigt, föra min dotter till hennes fritidsintressen och kanske skaffa en hobby själv. Som det är nu orkar jag inte stå här med gråten i halsen fler gånger per dag.
Rättelse 8.9 2022 klockan 11.46: "Tavastgatan" ändrades till Tavastvägen som gatan heter.