Finlands glansdagar i backhoppning har passerat för länge sedan. Det är snart nio år sedan en finländare vann en tävling – 2014 fick Anssi Koivuranta kliva högst upp på pallen under backveckan i en tävling som avbröts efter en omgång.
De svaga prestationerna har stötts och blötts under årens lopp, men i slutet av förra säsongen klev plötsligt Eetu Nousiainen fram och tampades om de främsta placeringarna.
Nousiainen låg tvåa efter första omgången i flygbacken i Oberstdorf. I den andra omgången lyckades han inte fullt ut men kammade hem en åttondeplats som är hans bästa resultat i karriären.
– Jag hade dålig vind i andra omgången. Då man tittar på video ser man att det inte fanns något tryck under skidorna. Det fanns chans till en ännu bättre placering men det handlar om små detaljer, säger han till Yle Urheilu.
Insatsen i Oberstdorf var en fortsättning på en hoppingivande resultatrad. Dagen innan var han 15:e man i samma backe och några veckor tidigare slutade han på 18:e plats i Lahtis.
Bra tävlingar i kontinentalcupen
Orsaken till utvecklingen går att finna i kontinentalcupen. Nousiainen petades från landslagstruppen inför förra säsongen och valde att gå ner till backhoppningens näst högsta nivå.
Tävlingarna i kontinentalcupen ger sällan några stora rubriker och Nousiainen anser att man i Finland inte värderar cupen lika högt som den förtjänar.
– Jag ville tävla i kontinentalcupen, det var inget straff. Finländsk backhoppning borde satsa mer på den. Världscupen är så pass tuff att det inte löns att åka dit och lära sig. Jag var med i tre år och dunkade huvudet i väggen, säger han.
Nousiainen påpekar också att nivån i kontinentalcupen verkligen är hård.
– De tio till femton bästa är hoppare som skulle gå till andra omgången i världscupen. Jag har fått lära mig vad man kan och inte kan göra. Då jag var tvåa i Obertstdorf efter första omgången hade jag en bra känsla.
– I tornet tänkte jag att jag har varit i den här situationen tidigare. I kontinentalcupen har jag varit etta, tvåa och trea, säger han.
”Gamla modellen fungerar inte längre”
Backhoppningslandslagets chefstränare Janne Väätäinen ser också kontinentalcupen som viktig för hopparnas utveckling. Han slår också ett slag för Fis Cup som är tredje högsta nivå.
– Då vi är ute i Centraleuropa så måste de de största länderna ställa upp med hårda lag i varje tävling. Det är en väg som en ung hoppare bör gå, man ska utvecklas lite i taget och lära sig systemet, säger han.
Väätäinen anser också att kontinentalcupen underskattas i Finland men samtidigt har vi en tid bakom oss med många blåvita hoppare i världstoppen.
– På 1980- och 1990-talen hade vi många talanger. Då var nivån så hög att en hoppare som gjorde det bra i hemlandet var nära världstoppen. Det var rätt väg då men världen har förändrats.
– Vi vet vart finländsk backhoppning har gått de senaste tio åren. Den gamla modellen fungerar inte längre, säger han.
Tävlade mot blivande OS-medaljör
Eetu Nousiainen har sett hoppare kämpa med självförtroendet och inte varit redo för de stora tävlingarna. Att han tog ett steg tillbaka ser han enbart som positivt.
– Jag har ofta fått frågan hur det kändes att inte få tävla i världscupen. Jag ville inte. Jag kände inte att det var vettigt.
– Jag slutade på fjärde plats i sommarcupen förra säsongen. Den vanns av Manuel Fettner som tog OS-silver individuellt i vintras. Det är ingen dålig cup den är bara väldigt underskattad, säger han.
Den här helgen startar en ny världscupsäsong i Polen och Nousiainen är en av fyra blåvita herrar som kommer att tävla.
– Jag vill fortsätta där jag slutade förra säsongen men jag lägger inte upp någon resultatmålsättning. Jag hade samma tankesätt förra säsongen. Då jag slutade tänka på placeringar började hoppningen fungera. Jag går in för att njuta, säger han.
Mika Kojonkoski som är grenchef för backhoppning och nordisk kombination vill se Nousiainen göra två hopp i samtliga tävlingar.
– Jag anser att man kan förvänta sig att han kontinuerligt är bland de 30 bästa. Det betyder att skillnaden till täten är liten. På en bra dag kan han vara bland de tio till femton bästa, säger Kojonkoski.