Precis som tidigare var otrohet och förbjuden kärlek det populäraste temat i breven. Här publicerar vi nu tre berättelser som egentligen handlar om samma sak: att vara gift men ha en annan.
Men breven är ändå väldigt olika. En brevskrivare ångrar sig inte alls eftersom vänsterprasslet stärkte henne, en står i valet och kvalet mellan att stanna och gå och en är kär och galen i en familjebekant.
Det här med kärlek är aldrig svartvitt eller enkelt, det bevisas av dessa tre brev.
Snedsteget väckte mig till liv
Jag lever i ett äktenskap som fungerar för det mesta, men sexlivet är dött. Och jag menar verkligen dött.
Jag träffade en person som såg mig som otroligt sexig. Det blev lite flirtande då och då och det gav mig en lust jag inte känt på länge. Försökte igen med egna maken men icke.
Av en slump träffade jag igen den andra personen en kväll och hamnade i hans säng. Det blev jävligt bra sex, men ännu häftigare var känslan att få ligga på hans bröst och samtala om det ena och det andra.
Den här mannen vill inte ha en relation med mig, men en energi jag inte upplevt på länge hade ändå väckts. För första gången sen jag var ung känner jag mig sexig! Jag ler igen!
Jag borde ju ha världens ångest över det jag gjort, men jag har inte det.
Bordemåpissmengörintedet, nästan 40
Är det värt att stanna kvar?
Jag har en älskare, tyvärr ses vi inte så ofta utan kanske bara 3-4 gånger per år.
Jag och min man lever mest som vänner i samma hushåll numera. Giftermålet handlar bara om praktikaliteter, vem som ska köpa mjölk och sådant.
Jag har talat om mina behov så många gånger med min man, men alltid utan resultat. Jag är riktigt trött på honom. Inget sex har vi och jag vill ju inte ha det heller, eftersom han vägrar tala med mig.
Min hemliga älskare är en nära, god vän nuförtiden och jag vill ha honom i mitt liv.
Så låter det här som ett lätt val? Nej, det är det inte. Jag har inga småbarn att ta hänsyn till, men tanken på att plötsligt vara frånskild med dålig ekonomi avskräcker.
Hur hitta rätt eller är detta Viidenkympin villitys - 52 år gammal
Vår familjebekanta och jag är som nykära tonåringar - fast vi båda är gifta
Jag är en gift kvinna på 30+, en av våra nära vänner är en man på 50+ som också är gift. Förut var vi bara vänner, men ju mera vår grupp har träffats, desto mera gillar vi varandra.
Vi är så olika men ändå så rätt. Jag känner att han är den rätta. Men pga omständigheterna och att vi båda är gifta är det enklare att bara skicka meddelanden till varandra och träffas i smyg när vi kan.
Då vi väl träffas är det så härligt. Han göra saker för mig som han inte gör för sin fru, jag pratar mer med honom än med min man. Jag hoppas att vi en dag ska ta steget vidare, men det känns långsökt.
Just nu njuter jag bara av att få träffa honom när jag kan, för vi är båda två som nykära tonåringar och det är roligt.
Stygga kvinnan 30+