Förra veckan verkade det som att den nya lagen om funktionshinderservice kommer att falla i riksdagen på grund av tidsbrist.
Det här på grund av att grundlagsutskottet, som gav sitt utlåtande om lagen förra veckan, krävde så pass omfattande ändringar att utskottsordförande Markus Lohi (C) bedömde det vara omöjligt att hinna få arbetet gjort innan valperiodens slut.
Riksdagen inleder sin valpaus den 3 mars och lagförslag som inte hunnit godkännas då förfaller.
Men efter diskussioner inom regeringen säger Lohi till tidningen Demokraatti att man trots allt försöker hinna med lagen. Social- och hälsovårdsutskottet börjar behandlingen på torsdag och försöker få sitt betänkande klart under nästa vecka.
Grundlagsutskottet: Slarvigt formulerat
Lagförslaget är så slarvigt skrivet att det skulle krävas domstolsprövning för att få veta om människor har rätt till olika typer av stödtjänster eller inte, säger grundlagsutskottets ordförande Johanna Ojala-Niemelä (SDP).
Reformen är lagtekniskt komplicerad. Det handlar alltså inte om politisk oenighet. Beredningen har i huvudsak skötts av tjänstemän. Däremot har olika intressegrupper olika syn på vad som ska finnas med i lagtexten.
– Man har formulerat sig för luddigt och inte gjort tillräckliga avgränsningar kring hur det ska tillämpas. Grundlagsutskottet har konstaterat att förslaget inte håller grundläggande kvaliteter kring hur lagstiftning ska skrivas, säger Veera Florica-Rajala, socialpolitisk sakkunnig vid Förbundet Finlandssvenska synskadade.
Man ser att vissa organisationer har fått sin röst hörd mer än andra.
Ulrika Krook, specialiserad jurist och universitetslärare vid Svenska social- och kommunalhögskolan
Ulrika Krook, specialiserad jurist och universitetslärare vid Svenska social- och kommunalhögskolan, säger att vaga formuleringar sätter press på välfärdsområdenas tjänstemän som ska tillämpa lagen.
– Den största ändringen juridiskt sett är att rätten till service inte är tillräckligt klar, exakt och tydlig. Det blir inte klart om man har rätt till någonting eller inte. De enskilda bestämmelserna måste gås igenom och det här är ett stort jobb. Men det finns en stor vilja eftersom vår nuvarande lagstiftning är väldigt ojämlik och problematisk. Det här vill man rätta till.
– Från välfärdsområdenas sida är man oroliga för att lagändringen blir dyrare än vad som påstås och att det inte kommer att finnas resurser och därför kommer det att leda till att såna som behöver tjänsterna i praktiken lämnas utanför.
Äldre skulle bli utan stöd
En central förändring som grundlagsutskottet kräver är att slopa den så kallade åldersbegränsningen för att få stödtjänster, eftersom den är diskriminerande.
Det skulle betyda att till exempel personer som får nedsatt syn med åldern inte omfattas av lagen.
Åldersbegränsningen har inte skrivits ut i lagförslaget, men i lagens förarbeten nämns 65 års ålder som en gräns. Enligt Florica-Rajala finns det ett stort antal människor som skulle behöva jobba i den åldern och som behöver stöd i form av färdtjänst och andra typer av hjälpmedel.
– Det finns en risk för att personer med fysiska funktionsnedsättningar och synnedsättningar ställs i en sämre position på grund av lagändringen eftersom avgifterna höjs och personerna förs över till socialvårdslagen så att rättigheterna blir svagare. Rättigheterna är inte subjektiva utan anslagsbundna, säger Ulrika Krook.
En annan sak som grundlagsutskottet kräver ändring på gäller barnens rättigheter. Barn med funktionsnedsättning kan bo utanför sin familj i olika typer av boendeformer.
– Här har grundlagsutskottet sagt att det inte är tillräckligt klart hur barnets åsikt ska beaktas enligt grundlagen och barnkonventionen. Det behöver preciseras hur man säkerställer tillgång till småbarnspedagogik och skola, samt att säkerställa kontakten till familj och närstående, säger Krook.
Oro för nedskärningar
De gamla lagarna från 1970- och 1980-talet behöver moderniseras så att de stämmer överens med FN:s funktionshinderkonvention.
Enligt Ulrika Krook handlar det om att öka jämlikheten inom funktionshindersektorn där en del diagnosgrupper i nuläget har starkare rättigheter än andra.
– Diagnoserna syns ännu lite i lagen. Man ser att vissa organisationer har fått sin röst hörd mer än andra. Det finns inte enighet inom organisationerna heller.
Vi ser med oro om det är nästa riksdag som ska ta ställning till det här.
Lisbeth Hemgård, verksamhetsledare vid FDUV
Lisbeth Hemgård, verksamhetsledare vid FDUV som företräder personer med intellektuell funktionsnedsättning, säger att lagarna behöver sammanslås så att de gäller alla funktionshindergrupper.
– Jag vet inte hur många gånger jag har gett utlåtanden kring den här lagen. Ändå blev det i sista minuten, det känns lite frustrerande.
Coronapandemin är en orsak till att lagberedningen kom i gång senare än tänkt.
– Vi ser med oro om det är nästa riksdag som ska ta ställning till det här. Särskilt när man redan börjat diskutera nedskärningar. Redan nu har det varit vissa nedskärningar när det gäller just funktionshinderområdet. Därför skulle vi önska att den här lagstifningen nu skulle gå igenom, säger Hemgård.