Det bär mig egentligen emot att ytterligare kommentera fallet Donner – ett fall som har orsakat svallvågor i en viss, begränsad del av den finlandssvenska ankdammen.
Eller som någon beskrev det hela: en storm i ett snapsglas.
För alla er som nu undrar vilken affär då, finns till exempel den här intervjun på Yle Arenan som bakgrund.
Men eftersom frågan börjat leva sitt eget liv och Svenska Yle blivit behändig syndabock och projektionsyta för så mycket annat, är det på sin plats att rätta till vissa uppenbara missförstånd.
Först proportionerna: det som klipptes bort från den ifrågavarande podden handlar om några meningar. Jag upprepar: några meningar. I ett avsnitt på 50 minuter.
Det var framförallt sådant som gällde minderåriga, som vi har en skyldighet att skydda extra noga. Vi har till och med specialregler som gäller specifikt hanteringen av barn, fastslagna sedan länge.
De reglerna har, i motsats till vad som påståtts, inte ändrats på grund av den här händelsen.
Efterhandsredigering av innehåll är i sig inget oerhört ovanligt, vare sig det gäller audio, video eller text.
Faktarättelser, bilder som ändras eller tas bort, formuleringar som korrigeras och så vidare. Det är en normal, redaktionell rutin som varje professionell medieorganisation ägnar sig åt.
Och vi redogör öppet när vi gör det, försöker inte gömma undan något. Inte heller i detta fall.
Den här redigeringen hann ändå i den hastigt uppblossande debatten (dylikt går genast från 0 till 100 i dagens uppjagade åsiktsvärld) bli både ”självcensur”, ”klassprivilegier”, en fråga om ”ängslig kulturjournalistik” eller ännu värre: ”relaterat till antidemokratiska tendenser” (sic!).
Jag är den första att uppmana till en kritisk diskussion om hur medierna agerar, och har själv skrivit hur många kolumner som helst kring det temat. Men jag undrar i mitt stilla sinne om alla de som nu vill ställa Svenska Yle vid skampålen faktiskt har lyssnat på podden i fråga.
Jag undrar i mitt stilla sinne om alla de som nu vill ställa Svenska Yle vid skampålen faktiskt har lyssnat på podden i fråga.
Låt det genast vara sagt: inget, absolut inget väsentligt av det kritiska (och journalistiskt helt berättigade) resonemanget kring nepotism och privilegier är borttaget. Alltså det resonemang som många anser att nu tystats ner av Svenska Yle.
Det finns en stor skillnad mellan att låta sig böjas på grund av påtryckningar utifrån av till exempel politiker, makthavare eller dylika och att redigera då vi blir kontaktade och själva upplever att något står i strid med våra egna etiska regler. Vi resonerar kring ärendet och så fattar vi ett beslut. Ett självständigt beslut.
Och igen: det finns ingen större dramatik i det.
För oss är Journalistreglerna och våra egna etiska regler ingen glansig power point-presentation som vi hänvisar till bara när vi vill framstå som ansvarsfulla och pålitliga journalister. Det är inte ädla målsättningar, utan något vi dagligen speglar vårt innehåll mot, ett slags facit eller checklista för hur väl vi lyckades (eller för den delen: inte lyckades).
Det finns en stor skillnad mellan att låta sig böjas på grund av påtryckningar utifrån och att själva redigera då vi upplever att något står i strid med våra egna etiska regler
Ska de reglerna och principerna ha någon faktisk innebörd, då bör de åtföljas av handling när så krävs. Blir vi uppmärksammade på (eller märker vi själva) något som vi upplever att vi inte kan stå för med tanke på de regler vi satt för oss själva – då är vi beredda att ändra.
Är de här principerna inte öppna för väldigt mycket tolkning? Jo, det är de självklart. Det finns ingen detaljerad användarhandbok för hur exakt de ska tillämpas, alla fall är unika.
Den tolkning Svenska Yle nu gjort står vi för, och är beredda att försvara. Och liknande diskussioner kommer vi fortsätta att föra. Alldeles oberoende av vem som kontaktar oss.
Skribenten är Svenska Yles innehållschef med ansvar för journalistik och etik.
Du kan kommentera artikeln fram till kl 17.00 den 21 januari 2023.