Sju av landets 21 välfärdsområden är tvåspråkiga och i västra Nyland är det i praktiken fyra personer som nu har i uppgift att övervaka att den svenska servicen håller måttet.
En stor farhåga inför övergången till välfärdsområdena vid årsskiftet var om det svenska språket skulle överleva inom de för övrigt väldigt finskspråkiga organisationerna, men Benita Öberg som är direktör för den svenska enheten inom Västra Nylands välfärdsområde hoppas att den svenska servicen inte ska ta skada
– Ifall den svenska servicen lider är det också något som vi måste märka nu så att vi hinner åtgärda problemen innan det är för sent, säger Benita Öberg.
Vill man värna om tvåspråkigheten är det personalen som man måste satsa på menar hon.
– Man måste beakta tvåspråkigheten bland personalen. Det innebär att man måste satsa på utbildning av personal och belöna den svensk-finska tvåspråkigheten som en kunskap, säger Benita Öberg.
Liten enhet med stort ansvar…
Den svenska enheten inom välfärdsområdet består av sammanlagt fyra personer. Benita Öberg, som är enhetens högsta chef, poängterar att gruppen besitter väldigt mycket kunskap om social- och hälsovård och det svenska servicen inom vården, men om fyra personer räcker till återstår att se.
– Vi ska i första hand stödja dem som jobbar inom serviceproduktionen, men samtidigt finnas där som språkpoliser.
Starten har ändå lyckats över förväntan, konstaterar Öberg. Välfärdsområdena är en gigantisk organisationsförändring och det är oundvikligt att allt skulle fungera perfekt från start, menar hon.
– Det finns material som enbart producerats på finska och då märker man att svenskan hänger efter ibland, men felen rättas till så fort de uppmärksammas.
…som dessutom har ett specialuppdrag
Efter diskussion blev det klart att Västra Nylands välfärdsområde också har specialuppdraget att stödja och utveckla den svenska servicen i alla sju tvåspråkiga välfärdsområden i Finland och just det här utvecklingsarbetet vilar på Elisabet Kajanders axlar.
– Till en början handlar specialuppdraget mycket om att skapa nätverk mellan välfärdsområdena, berättar Kajander.
Men eftersom resurserna inom välfärdsområdena är begränsade redan från start handlar specialuppdraget också mycket om prioriteringar, fortsätter hon.
– Vi måste välja vad vi vill fokusera på just det här året och vad vi kan vänta med att satsa på. Allt det här måste dessutom stämma överens med välfärdsområdenas egna strategier och de nationella målsättningarna, säger Elisabeth Kajander.
Målet är att svenskan blir en normaliserad del av de tvåspråkiga välfärdsområdenas kultur. I klartext betyder det att det svenska språket per automatik alltid finns med.
Vilken är de finskspråkiga kollegornas inställning till den svenskspråkiga servicen inom välfärdsområdet?
– Alla är överens om att den svenska servicen är viktig, men den glöms också bort väldigt snabbt för det fordrar mera pengar och energi att se till att allting fungerar på två språk, säger Elisabeth Kajander.
Formuläret har stängts.