Miljonstaden Nairobis invånare är helt beroende av lokaltrafiken, som sköts av så kallade matatu-bussar. Men konkurrensen om passagerarna är stenhård, och ägarna gör vad som helst för att locka kunder.
Musiken dånar ur högtalarna. Buss efter buss åker förbi, den ena mer utsmyckad än den andra.
Bussarna är en spegel av samhället – det som finns porträtterat där är det som är inne.
Finns du på en matatu kan du vara säker på att du har lyckats.
Ansiktena på James Bond, Miley Cirus, Nicky Minaj och Barack Obama susar förbi.
Men också fotbollsklubbarna Arsenal och Manchester United frekventerar exteriörerna.
Wifi och musik
Det finns mer än 20 000 matatubussar i Kenya och en stor del av dem finns i huvudstaden Nairobi.
Förr fanns en lag om att alla bussar måste se likadana ut. När den hävdes för ett par år sedan exploderade matatukulturen.
Många av bussarna försöker locka kvinnor. Ett exempel är Pinkeye – ett ljusrött monster med trådlöst nätverk, stereosystem, övervakningskameror, 42 tums videoskärmar.
– Dessutom har vi ett specialavgasrör som för extra mycket ljud, säger Sammy, Pinkeyes chaufför ivrigt.
Att ge bussen ett eget namn är viktigt, folk ska kunna tala om dem med sina vänner.
Pinkeye har dessutom något ovanligt i afrikansk lokaltrafik – ett VIP-område som man kan boka på förhand.
– VIP-sektionen kostar mer under rusningstiderna. Den är alltid fullbokad, säger Sammy.
Hur det fungerar i praktiken när bussarna inte har några tidtabeller är en annan fråga.
Fisksafari under bussresan
I en annan matatu sitter Derrick och hänger. Han ska snart ge sig ut på sitt skift. Också han har satsat på kvinnorna.
– Kvinnorna är de som har pengarna säger Derrick i sin knallrosa t-skjorta. Och de är trevligare passagerare, de har smak och klagar inte så som männen.
I Derricks matatu finns videoskärmar och bekväma säten. De planerar också en projektor. Och ett akvarium.
– Det är för skojs skull, och för att passagerarna ska ha något att göra under resan, säger Derrick.
I Nairobi sitter man ibland fast i trafiken i timmar, då kan det vara trevligt att titta på fisk, säger Derrick.
Döda fiskar ingen hit
När jag undrar hur fiskarna ska hållas vid liv blir Derrick sur.
– Varför är du så kritisk, vi vet hur vi ska sköta dem, säger han.
Men min fråga var helt legitim. Tidigare på dagen träffade jag Moses, som hade den första matatun i Nairobi med akvarium.
– Vi måste ta ut det. Fiskarna dog för det var så hett, säger Moses, som nu istället har satsat på videoskärmar han också. Och det har lockat mer kunder.
Tillbaka till Pinkeye och Sammy. Pinkeye kommer snart att få en systermatatu – Purple Rain.
– Hon kommer att bli ännu coolare än Pinkeye, säger Sammy. Men, fortfarande, satsar vi allt på kvinnor.
