Om Finland går före Sverige in i Nato får det säkerhetspolitiska konsekvenser. Det samarbete länderna byggt upp under flera blir komplicerat om länderna splittras.
Ungefär så sammanfattar den moderata statsministern Ulf Kristersson den svenska oron som finns för att Finland skulle bli ratificerat före Sverige. En splittring av länderna skulle lämna Sverige i ett obehagligt limbo i väntan på ett turkiskt ja.
Ulf Kristersson uttalade sig på säkerhetskonferensen i München i en intervju med Financial Times. Det här efter att president Niinistö sagt att Finland varken kan eller vill dra tillbaka sin Natoansökan om landet blir godkänt som Natomedlem före Sverige.
Under lördagen sade också utrikesminister Pekka Haavisto att hans turkiske motsvarighet meddelat honom att Finland uppfyller de krav som Turkiet ställt på landet.
Något sådant budskap har Sverige inte fått från Ankara.
I Sverige finns det en känsla av att Finland stigit av det gemensamma Natotåget och hoppat på ett eget som rullar vidare, medan Sverige står kvar på stationen.
Kristerssons uttalande i Financial Times kan tolkas som att han försöker dra i nödbromsen, men det kan redan nu vara för sent.
Precis som den finska ledningen sagt är förhoppningen att Finland och Sverige blir medlemmar så snart som möjligt, men beslutet ligger hos Ankara.
Sedan 2014 har Finland och Sverige närmat sig militärt i flera avseenden. I dag delar man dagligen lägesbilder och information med varandra.
För ett drygt år sedan sade Sveriges överbefälhavare till Svenska Yle att han har svårt att se att man kan göra något mer för att förbättra kontakten länderna emellan. Den är redan så nära och intensiv.
Frågan är hur ett ensamt finländskt Natomedlemskap skulle påverka samarbetet. Negativt om man får tro den svenska statsministern.
I Finland räcker man upp händerna och säger att man inte kan göra så mycket åt den eventuella turkiska ratificeringen. I Ankara bryr man sig knappast om det finsksvenska försvarssamarbetet. På Natohögkvarteret säger man att man att det är ett turkiskt beslut.
Och kvar står Sverige och Ulf Kristersson med nödbromsen i handen på ett ensamt tåg.