Artikeln är över 3 år gammal

Unga konstnärer tar över Amos Rex och lyckas också nå en ung publik

Frågor kring klimat, identitet och psykisk hälsa är teman när unga konstnärer tar över Amos Rex i Helsingfors. Utställningen är den tredje upplagan av Generations-triennalen för konst och visuell kultur av unga konstnärer.

Rosa kjolar och pärlhalsband för män, överraskningar via skärmar, bekännelser under pandemin, stickningsdagböcker och dans med tyg – utställningen Generations 2023 på Amos Rex i Helsingfors visar upp framtidens stora namn inom konsten.

Av ungefär tusen förslag har juryn valt ut verk av 50 unga konstnärer och konstnärspar som varit 15–23 år när bidragen skickades in. Syftet är att ge en inblick i den unga generationens tankar kring konst och vad den betyder för dem och deras generation.

En del av dem har skapat verken i gymnasiet, andra har redan studerat konst en tid eller har nyligen utexaminerats från konstskolor.

En man med rött lång hår i rosa kjol och pärlhalsband.
Alfred Aaltos verk Kjolen tillhör alla. Aalto har fotograferat sin bror. Bild: Stella Ojala / Amos Rex

Många närmar sig via konsten dagens stora frågor som förhållandet mellan människan och klimatet. Genom att synliggöra normer för könsidentitet, utseende och klädsel, uppmuntrar konstnärerna oss att ifrågasätta invanda föreställningar kring till exempel könsidentitet.

Chockrosa möbler
Viivi Saikkonens verk Love is hard behandlar svårigheterna med att uttrycka sina känslor samt att förmedla och ta emot kärlek. Bild: Stella Ojala /Amos Rex

Ensamhet och duett med tyg

Många av verken har skapats under pandemin och tangerar ämnen som vardagstristess, digital trötthet och psykisk hälsa. Danskonstnären Anette Toiviainens verk Duett har sitt ursprung i tiden då fysisk beröring ibland begränsades av säkerhetsavstånd. Hon använder ett böljande tygstycke som partner i sin dans.

– Mitt verk handlar om ensamhet, kontakt och lekfullhet med icke-levande material.

En kvinna som springer med ett vitt kjoltyg.
Anette Toiviainens danspartner är ett böljande tygstycke. Bild: Stella Ojala/Amos Rex

Toiviainen har studerat dans vid Stockholms konstnärliga högskola samt i Wien och Köpenhamn. Just nu jobbar hon som frilansdansare, men i framtiden vill hon utmana sig mer som koreograf. Tero Saarinen, en av Finlands mest kända samtida koreografer har fungerat som Anettes mentor inför föreställningen.

– Det känns jättefint men också lite spännande att få uppträda här, säger Toiviainen.

En ung man framför ett keramikverk.
Axel Lyytikkä verk Amfora kombinerar två tekniker. Bild: Jenny Jägerhorn / Yle

Modern teknik möter uråldrig lerteknik

Axel Lyytikkäs verk Amfora fick sin början som ett skolprojekt under studietiden vid Aalto-universitetet.

– Jag printade keramik med 3D-teknik. Det blev till en skulptur. När jag fick Konstsamfundets stipendium i samband med utställningen bestämde jag mig för att göra raka motsatsen, bygga något mycket större med en uråldrig teknik, en mycket längre process, det vill säga forma leran med händerna, säger Lyytikkä och fortsätter:

– Jag utmanade mig själv och jobbade för första gången i mitt liv som skulptör och levde på landet och bodde i ett tält.

Just nu gör Axel sin civiltjänstgöring på Svenska Teatern där han jobbar i verkstäderna och med ljustekniken. I framtiden jobbar han gärna med konst, bara han får chansen.

– Visst är det en lite konstig upplevelse att få ställa ut här, men det är jättefint att vi unga konstnärer har fått möjligheten att ställa ut här.

För mig själv har miniatyrbokhandeln varit en fristad under pandemin, jag hoppas den framkallar samma känsla hos andra

Sofia Sirén, ung konstnär

Miniatyrbokhandel som fristad

Sofia Sirén gick en kurs i bildkonst i gymnasiet och där hon utifrån ett större skrivprojekt fick inspiration till att skapa en bokhandel i miniatyr. Den är full av små finurliga detaljer som miniatyrtidningar, kinamat, koppar och hundbajspåsar.

– Jag hoppas den förmedlar en känsla av trygghet och värme hos åskådaren, att allt är bra härinne. För mig själv har miniatyrbokhandeln varit en fristad under pandemin, jag hoppas den framkallar samma känsla hos andra.

Sirén studerar till klasslärare men hoppas komma in på arkitektlinjen eller studera matematik. Hon ser inte sig själv som en konstnär men hoppas att hon kan syssla med konst på fritiden också i framtiden.

– Det är helt absurt och fantastiskt fint att min skolåda har hamnat här på en utställning på Amos Rex.

En kvinna framför färgranna band.
Saga Suni studerar vid Konstuniversitetet och utgår i sitt verk Invid åkerkanten från färger. Bild: Jenny Jägerhorn

Saga Sunis färggranna serpentinliknande band som hänger i taket är ett blickfång på utställningen. Hon skickade in sitt bidrag under pandemin medan hon studerade konst vid Pekka Halonens akademi. Idag studerar hon vid Konstuniversitetet. I verket Invid åkerkanten utgår hon från färgerna i sig och de känslor de väcker.

– Det är intressant hur färger har olika betydelser i samhället, till exempel talar vi om att man är grön av avund och julen förknippas ofta med röd färg. En del förknippar blått med lugn, andra med melankoli.

– För det här verket har jag plockat färger som varit viktiga för mig under vissa perioder. Jag har också skrivit en dikt som kan fungera som vägledning för hur verket kan upplevas. Det är främst en helhetsupplevelse, en komprimerad version av till exempel sommaren, och de sinnesstämningar som funnits där och då.

Vill ha en dialog med unga

Itha O'Neill, chefskurator på Amos Rex, säger att utställningen riktar sig till en ung målgrupp, men tilltalar också en bredare publik.

– På vår vernissage var det helt fullpackat med unga och unga vuxna, och det har också synts i våra besökarsiffror. För oss är det också ett sätt att arbeta med en central målgrupp för oss.

– Orsaken till att vi överhuvudtaget gör en dylik utställning är att vi vill ha en genuin konversation med vår målgrupp. Vi vill vara en partner som är med i ett tidigt skede, också innan de har identifierat sig som konstnärer.

Utställningen Generations 2023 på Amos Rex pågår fram till 20.8.2023.