Kolsänkan är värd 2–10 gånger mer än vad skogsägarna får för att sälja virke eller trämassa efter att ha avverkat sin skog.
– Skogen har en positiv extern effekt som marknaden inte beaktar, säger Olli Tahvonen, professor i optimering av ekonomi och ekologi vid Helsingfors universitet.
En extern effekt kan till exempel handla om utsläpp. En fabrik kan ha utsläpp som orsakar skada utan att det syns i priset på produkten. EU:s utsläppshandel är ett sätt att åtgärda det här, eftersom producenterna måste betala för sina koldioxidutsläpp.
Skogen har däremot en positiv extern effekt, den binder koldioxid. Eftersom EU:s utsläppshandel sätter ett pris på utsläpp, så kan det användas för att beräkna värdet på kolsänkan. Det har Olli Tahvonen nu gjort tillsammans med forskarkollegan Vesa-Pekka Parkatti.
– Kolbindning är en helt ny konkurrensfördel för virke som råvara. Vår modell kan användas för att optimera skogsbruket och samtidigt öka skogens värde genom att binda mera koldioxid, säger Tahvonen.
Uträkningarna om kolsänkans värde bygger på forskning om hur mycket koldioxid som binds i skogen och modellen beaktar en rad olika faktorer.
Staten kan kompensera skogsägarna
Olli Tahvonen har gjort ekonomisk forskning om kolsänkor sedan 1990-talet. Han anser att det behövs ett system för att kompensera skogsägarna för att binda koldioxid.
En möjlighet är att företag skulle betala skogsägare för att öka kolsänkan och därmed kompensera för sina utsläpp. I praktiken finns ändå en del hinder för att den privata marknaden ska fungera.
Samtidigt är det i statens intresse att öka kolsänkan, både för att nå de mål som Finland har förbundit sig till på EU nivå, men framför allt för att ha en chans att nå det nationella målet att bli klimatneutralt år 2035.
– Vi har funderat på en så simpel modell som möjligt. Staten kunde kompensera skogsägare för kolsänkan på frivillig grund enligt samma principer som man redan nu kompenserar för att skydda skog genom Metso-programmet, säger Tahvonen.
Inom ramen för Metso-programmet kan skogsägare få kompensation för att skydda skog för att främja biodiversitet. Tahvonens förslag är att kolsänkan också skulle omfattas.
Tahvonen föreslår att skogsägare ska få betalt för att skjuta upp avverkningen med till exempel tjugo år. Samtidigt skulle staten kompensera de kostnader som uppstår för det.
– Det skulle vara en billig metod för staten att öka kolsänkan. Samtidigt förlorar inte skogsägarna någonting på det om programmet är frivilligt.
Motstånd från skogsindustrin
Att skjuta upp avverkningen skulle däremot minska mängden virke och biomassa på marknaden på kort sikt. Enligt Olli Tahvonen försöker skogsindustrin därför lobba emot förslag som detta och han anser att det har försämrat nivån på hela den offentliga debatten om frågan.
– På lång sikt skulle utbudet ändå återgå till samma nivå som tidigare och därför är förslaget ganska harmlöst för industrin, anser Tahvonen.
Tahvonen skjuter också ner argumenten om att mängden biomassa ska maximeras eftersom det kan användas för att ersätta fossila bränslen.
Han ser på frågan ur ett ekonomiskt perspektiv: om det verkligen skulle vara ekonomiskt mer lönsamt att använda biomassa för att ersätta fossila bränslen så skulle det synas i priset. Han säger att det är en mer kostnadseffektiv klimatåtgärd att öka kolsänkan.
– Det leder till en ekonomisk förlust för samhället om vi inte använder de mest kostnadseffektiva metoderna.