Vid Helsingfors universitets humanistiska fakultet väntar man med spänning på vad den nya regeringens linje kommer att vara inom utbildningspolitiken. Under tidigare regeringar har universitetens finansiering fallit offer för sparkrav och även nu förutspås listan på sparåtgärder vara lång. Huruvida det påverkar en redan trängd ekonomi vid den humanistiska fakulteten återstår att se.
Utbildningslinjen för nordisk litteratur höll för några år sedan på att mista sin professur men en stark reaktion från media, universitetet, studerande och allmänheten satte stopp för de planerna. Nu efterlyser den nuvarande innehavaren av professuren Kristina Malmio ett nytt tänk kring humanistiska ämnen och dess betydelse för samhället.
– Vi producerar inte varor utan utbildar människor med förmåga att tänka kritiskt. Dagens ekonomiska tänkande är inte hållbart ur ett universitetsperspektiv. Det handlar inte om direkta pengar utan om bildning och framtiden, anser hon.
– Sedan ska man inte heller underskatta de så kallade små ämnenas betydelse för hela samhället. Plockar man bort en universitetsutbildning i litteratur minskar man inte bara mångfalden inom forskning. Litteraturvetare spelar även en viktig roll inom media-, kultur- och lärarbranschen.
Utan kultur finns det inget Finland - Studerande berättar om resursbristen
– Ännu för fyra år sedan när jag började studera hade vi gästföreläsningar men nu finns det inte pengar för det mera. Istället blir det mera självstudier och några studieresor är det inte att tala om, säger Marie Busck-Nielsen som studerar nordisk litteratur.
Jakob Holm som studerar filosofi, en annan av universitets små utbildningar med liten finansiering, är inne på samma linje.
Vad har ”sisu” för betydelse om man inte vet vem den okända soldaten är?
Marie Busck-Nielsen, magisterstuderande i nordisk litteratur
– Vi har bara en professor och en lektor, som båda tvingas axla ett väldigt stort ansvar. De ska hålla nästan alla grundkurser samt mer fördjupad undervisning samtidigt som de sköter administrativt jobb och forskar.
Precis som Malmio efterfrågar Holm och Busck-Nielsen en ökad förståelse för humanisternas betydelse, speciellt bland beslutsfattare.
– Finland är byggt på kultur och landets framtid kommer att formas av kulturen. Vad har ”sisu” för betydelse om man inte vet vem den okända soldaten är, frågar sig Busck-Nielsen.
Allting är ändå inte negativt vilket både Holm och Busck-Nielsen vill uppmärksamma. Båda berömmer kunniga föreläsare som gör det bästa av situationen. Fortsättningsvis lockar linjerna nya studerande och inte lär någondera utbildningarna försvinna inom en när framtid.
Finansieringsmodell boven i dramat
Basfinansieringsmodellen för universiteten är en problemfaktor som alla de intervjuade pekar ut.
Modellen utvecklades under Sipilä-regeringen och innebär i princip att universiteten får mer finansiering desto fler magistrar som utexamineras i tid. Speciellt stora har utmaningarna varit för de humanistiska ämnena eftersom det ofta just är humanister som tenderar att studera lite längre än andra. Basfinansieringen står idag för cirka 60 procent av Helsingfors universitets intäkter.
– Våra studerande är här för att lära sig att tänka samt för att förstå världen. De måste få tid att utvecklas och förutsättningarna att göra det, säger Malmio med en förhoppning om att systemet ska ses över under den kommande regeringsperioden.
Idén med finansieringsmodellen är att snabba på studietakten och få ut människor i arbetslivet snabbare men det har inte alltid fungerat klockrent.
– Får fakulteten in mindre pengar blir det svårare att ordna kurser. När kursutbudet krymper blir det också svårare att bli klar i tid och sedan stryps finansieringen ytterligare. Vi har tagit upp ämnet med fakultetens ledning men i praktiken är deras påverkningsmöjligheter begränsade då basfinansieringen är resultatet av större politiska beslut.