Att det är mindre känt är i och för sig inte konstigt. Han misslyckades i allt han företog sig. Han var en klassisk loser.
Johan Alfred Andersson hade ambitioner. Han föddes i en liten håla i Stockholms skärgård år 1873 och drog därifrån redan i 14 års ålder. Han skulle bli något stort.
Det första han gjorde var att byta namn till Alfred Ander. Han ville skilja sig från mängden.
Men det namnet fick aldrig en positiv klang. Alfred Ander har karaktäriserats med många ord, inget av dem är positivt. Burdus, grälsjuk, dryg, föraktfull, brutal, okänslig, rå, överlägsen, narcissistisk.
Inte speciellt smickrande. Och ändå lyckades han gång på gång få jobb, pengar, företag.
Den första tiden i Stockholm jobbade han i huvudsak som kypare. Han käftades med både kunderna och sina chefer och gick från jobb till jobb.
Av en händelse får han sin chans att bli sin egen chef, att bli det han så hett längtat efter och ansett sig vara värd - källarmästare. Han får ta över järnvägshotellet i Strängnäs.
Han ordnar en sjudundrande invigningsfest där han smörjer stadens fäder till den grad att ortens lokaltidning skriver en lång hyllande artikel om hur ”lukullisk” festen var.
Men det hjälpte inte. Alfred kör hotellet i botten på nolltid.
Investeringen i hotellet har han betalat med sin hustru Charlottas lotterivinst och med pengar han lånat av sin far. Han lånar ofta av pappa, för han är ofta i ”penningsförlägenhet” som det så vackert heter.
Märkligt nog brinner delar av hotellet ner just innan det försätts i konkurs. Branden konstateras vara anlagd, men man får aldrig veta av vem. Alfred kan emellertid kvittera ut 4 700 kronor i ersättning från försäkringsbolaget.
När försäkringspengarna och Charlottas lotterivinst är slut börjar Alfred stjäla saker. Han stjäl bland annat en cykel och en päls. Inte speciellt matnyttiga, men de är statussymboler (på den tiden var också velocipeden en statussymbol), som en framgångsrik man gärna visar upp sig med.
Det är förstås korkat att i offentligheten komma cyklande på en stulen cykel iklädd en stulen päls och Alfred åker mycket riktigt fast och får skaka galler.
Flyttar till Finland
När Alfred Ander kommer ut ur fängelset vill han börja på ny kula och flyttar hösten 1900 till Finland med sin hustru. Hustrun Charlotta som delar sin makes ambitioner att bli finare har innan det döpt om sig från Mjölander till Lander.
Någon ny kula blir det inte.
Ander och Lander flyttar in hos Landers syster, änkefrun Matilda Baltasar, i Helsingfors. Antagligen vill Matilda bli av med dem för hon hjälper dem att hitta en bostad.
Alfred Ander får jobb som servitör på högklassiga restauranger som Societetshuset, Catani och Brunnshuset. Uppenbarligen går det bra. Det finns i alla fall inga rapporter om bråk. Men så kommer ambitionerna i vägen igen.
I september 1902 får Ander en chans att ta över restaurangen Svensksund i Kotka. Han lånar pengar och sätter ner stor möda på att möblera om, skaffa ny servis och annonsera om den nyöppnade restaurangen
Men trots ett ihärdigt annonserande är det klent med kunder. Det är ekonomiskt svåra tider och Alfred beter sig som vanligt bryskt. För honom har kunden aldrig rätt. Det är han som har rätt. Alltid.
Alfred upplever att han är motarbetad av hela världen (det gjorde han ofta) och dränker sina sorger i flaskan. Efter det misshandlar han sin fru. Hon rapporterar senare i ett polisförhör att Alfred blev våldsam när han var berusad och att han bland annat dunkat hennes huvud i kakelugnen så att blodet flödade.
Han krävde att få uppmärksamhet, att bli sedd. Han ansåg att han varit motarbetad hela livet, att alla hans misslyckanden var någon annans fel
Jani Pellikka
Charlotta berättar också att bråken ofta handlade om att Alfred inte kunnat ”göra rätt för sig”. Om hon menar som businessman eller älskare framgår inte. Men hon tillägger att Alfred var mycket svartsjuk, trots att han inte var intresserad av andra kvinnor. Han tycktes inte hysa något intresse för det motsatta könet, säger Charlotta i ett polisförhör.
”En narcissistisk egoist”
Alfred är också något av en dramaqueen. Vid ett tillfälle i Kotka har han efter ett gräl störtat ut ur hemmet och återkommit berusad med en revolver i handen. Han skjuter mot Charlotta men missar med flera meter. Charlotta rusar mot dörren, medan Alfred skriker att han ska ta livet av sig och sätter revolverns pipa i munnen.
När Charlotta kommer ut ur rummet springer hon i famnen på tjänsteflickan som hört skotten. Tjänsteflickan skriker hysteriskt att hon trott att källarmästaren skjutit frun. De hör ett nytt skott och sedan sänker sig tystnaden. Då de försiktigt öppnar dörren till sovrummet sitter Alfred i gungstolen och skrattar.
Alfred Anders behov av bekräftelse hade uppenbarligen gigantiska proportioner.
– Jag skulle kalla honom en narcisisstisk egoist, säger Jani Pellikka som i samband med en utställning på Polismuseet i Stockholm grävt i Alfred Anders person via polisförhör och tidningsartiklar.
– Han krävde att få uppmärksamhet, att bli sedd. Och ofta gjorde han det genom hot. Han ansåg ju att han varit motarbetad hela livet, att alla hans misslyckanden var någon annans fel.
Vägrar stänga restaurangen i Kotka
I Kotka växer Alfred Anders rykte. Men inte som källarmästare utan som spritlangare. Han säljer sprit utanför utskänkningstiderna och han säljer åt berusade, vilket är i lag förbjudet.
Myndigheterna stänger restaurangen och konfiskerar spriten.
I Mikkelin Sanomat återges den 21 mars 1903 hela den sorgliga episoden.
För en tid sedan dömdes Svensksunds restauratör Ander att stänga sin restaurang. Kort efter det upptäcktes det att restaurangen ändå var öppen.
Som försvar angavs att ”rättigheterna” hade flyttats över till en annan person (antagligen Anders svägerska Matilda Balthasar). Men eftersom man upptäckte att herr Ander fortsatte servera på restaurangen, stängde myndigheterna den igen.
Men åter en gång öppnades restaurangen! Då konfiskerade stadsfiskalen fem hästlaster sprit. Men hjälpte det? Nej! Ander stämde fiskalen och redan samma kväll var restaurangen i full gång.
Stadsfiskalen svarade med att stämma Ander.
I maj 1903 ställs Ander inför rätta och döms till böter och 4 månader fängelse för brott mot utskänkningslagen och våldsamt motstånd mot polisen.
Badhotell för fint folk i Hangö
När Alfred Ander avtjänat sitt straff går flyttlasset igen. Nu till Hangö, dit paret Ander anländer på hösten 1905.
Ander får hyra restaurang Octava, men glömmer att kolla om restaurangen har utskänkningstillstånd. Det har den inte.
Men skam den som ger sig. Alfred lyckas hyra det nyöppnade badhotellet Continental. Hotellet, som fanns där Regatta nu ligger, har 40 rum och en restaurang.
Igen sprudlar Alfred av optimism. Han köper linne och serviser. På kredit. Han gör flitigt reklam för Continental i Helsingfors och Åbo, såväl på svenska som finska.
Men hotellet, som är ett snofsigt badhotell för förmöget folk går med förlust på grund av de höga driftkostnaderna. Än en gång går verksamheten uselt.
Botemedlet följer det bekanta mönstret: Lån, alkohol och misshandel.
”Degenerationstyp”
Men varför är mönstret alltid det samma? Dagens Nyheter ser sig kompetenta att i artikel 8.1.1910 analysera Alfred Anders personlighet:.
Han är brutal och hänsynslös, när lynnet faller på honom, men däremellan är han närmast slö och gör intryck av att vara dum. Allt detta sammanställdt visar ganska tydligt på att man har att göra med en intellektuellt såväl som moraliskt undermålig individ, en ren degenerationstyp.
Det luktar efterklokhet i den här analysen, den görs efter att Alfred ställs till svars för det rånmord han senare skulle göra.
Men onekligen frågar man sig hur denna ”degenerationstyp”, med en tydlig narsissistisk personlighetsstörning gång på gång får öppna restauranger. Och hur det är möjligt att han varje gång får låna pengar.
– Han var bra på att uttrycka sig, på att sälja sig, säger Jani Pellikka. Man kände förtroende för honom. Och sedan överdrev han ju sin yrkeskarriär, hade förfalskade intyg att visa upp och sånt.
Det tar bara sju månader så går Continental i konkurs.
Han är brutal och hänsynslös, när lynnet faller på honom, men däremellan är han närmast slö och gör intryck av att vara dum
Dagens Nyheter 8.1.1910
Den här gången är det Charlotta som är innovativ. Hon börjar driva ett taxibolag, ett hyrkuskföretag med två hästar i Hangö.
Ett halvt år senare sätter hon lapp på luckan och våren 1906 flyttar Alfred och Charlotta tillbaka till Sverige.
Men Alfred Ander är inte klar med Finland ännu. Han kommer att göra ännu en visit till Finland. Upptakten till den har en bekant ton.
En stationsinspektör får på käften
Bara en månad efter Continentals konkurs i Hangö tar Ander över Rimforsa turisthotell i Östergötland. Det går som vanligt. Hotellet som har öppnat i maj 1906 stängs i början av hösten.
Då får Alfred för sig att grunda ett ångvedssågeri. Han vet givetvis ingenting om ångvedssågande, men ingen kan klandra honom för brist på sisu.
Hans raseri vände sig mot stationsinspektör C. Sabelström, som han först okvädade, och då ”stinsen” gick in i expeditionslokalen, trängde sig Ander in efter honom och slog honom i ansiktet
Dagens Nyheter 21.2.1907
Den här gången kvävs planerna i sin linda. Alfred ställer till med ett smärre intermezzo på Rimforsa järnvägsstation. Han befinner sig på stationen för att fixa en tågvagn för transport av trävaror till det ännu obefintliga ångvedssågeriet.
När stationsinspektören inte förstår varför han ska ge Alfred en tågvagn ser Alfred än en gång framför sig en människa som vill förstöra hans liv och inte förstår att prioritera rätt. Alfred blir rabiat och misshandlar stationsinspektören.
Alfred häktas och döms till fyra månaders fängelse. En fjärdingsman får i uppdrag att föra Alfred till Linköpings länsfängelse.
Vid Linköpings station rymmer Ander.
Dagens Nyheter rapporterar om händelsen 21.2.1907
F. källarmästaren å Rimforsa turisthotell, K. A. Ander, hade häromdagen en del lastningsgöromål å Rimfors station, men råkade i misshumör på grund af att lastningen blef afbruten. Hans raseri vände sig mot stationsinspektör C. Sabelström, som han först okvädade, och då ”stinsen” gick in i expeditionslokalen, trängde sig Ander in efter honom och slog honom i ansiktet, så att blodvite uppstod.
Efter polisförhör blef Ander sedermera anhållen och intransporterad till Linköping. Vid framkomsten bjöd Ander fjärdingsmannen på kaffe i tredje klassens väntsal. Under det denne intog sitt kaffe passade Ander på och smet undan, utan att betala kaffet. Och borta var han; ännun på söndagen hade man icke fått fatt i honom.
Alfred har flytt till Finland. Med båt till Åbo och sen med tåg till Helsingfors.
Visar upp sig i sin stulna päls
På tåget stjäl han igen en päls. Den här gången är det en synnerligen dyrbar bäverskinnspäls som ägs av den kända rikssvenska idrottsprofilen, överste Viktor Balck.
Uusi Suometar återger händelsen i en notis den 13 mars 1907.
Varas saatiin eilen klo 1 päivällä kiinni, kun hän varastamissa turkeissaan kulki Mikonkadulla. Hän on Ruotsin alamainen, entinen ravintoloitsija Alfred Ander.
Ander blir alltså gripen när han sprätter omkring på Mikaelsgatan iförd pälsen.
Igen skakar han galler. Den här gången i 9 månader.
Självbilden närmar sig för ett ögonblick verkligheten
I fängelset brevväxlar han med sin hustru och funderar på om de inte borde skiljas för att han var en sån usel bov.
– Här ser man första gången att hans självbild börjar närma sig verkligheten. Han tycks tänka att om han inte ens kan försörja sig själv, hur kan då vara gift, säger Jani Pellikka
– Men tyvärr ser han ju att det enda receptet att bli framgångsrik är att få mycket pengar. Det är bristen på pengar som hindrar honom, för kunskapen har han. Vilket ju inte stämmer. Där är självbilden igen fjärran från verkligheten.
Hustrun skriver tillbaka att hon förlät honom att hon inte ville skiljas. Detta trots misshandeln och trots att hon hittat ett eget sätt att försörja sig. Hon har i Norrköping ”haft inackordering av kvinnor av polisen kända för lösaktighet”, vet Dagens Nyheter berätta.
I januari år 1908 släpps Alfred Ander fri och lämnar nu Finland för gott. Han kommer aldrig att återvända.
I Sverige fortsätter han oblygt att slänga sig in i branscher han ingenting vet om. Han blir företagsspekulant, spårvagnskonduktör, försäkringsagent och till sist rånmördare. Det är som rånmördare han till sist lyckas. Men det är en annan historia.
Den kan du lyssna på här:
