Wilma Murto har utstrålat lugn sen hon anlände till Budapest. Finalen var inget undantag. Hon skred metodiskt och stoiskt till verket och överskred ribban gång på gång i första försöket.
Finalen utvecklades till en oerhört högklassig affär. Förhandsfavoriterna var på hugget och levererade likt tungviktsboxare blytunga slag. Frågan var vem som skulle vara den sista som hölls stående.
Höjden 485 visade sig var utslagsgivande. Murto hade så långt seglat över samtliga höjder i första försöket men den finländska rekordhöjden var för mycket.
I samråd med sin tränare hade hon bytt till en längre och styvare stav till 485 och hon fick inte till tekniken med det ovana verktyget.
– Första känslan var att jag grämde mig över att inte klara 485 men sedan tittade jag på tavlan och såg att det blev brons. Den här medaljen känns väldigt bra.
– Jag talade med tränaren om att spara ett hopp till 490 men jag var inte helt nöjd med hoppen på 485 så jag ville försöka, säger Murto till Yle.
Men hon hade gjort tillräckligt för att bärga en medalj. Tack vare sitt prickfria saldo upp till 485 tog Wilma Murto VM-brons före Tina Sutej. Slovenskan klarade också 480 men hon hade en rivning vid 470.
– Det har varit många känslor, det är lite bitterljuvt men jag är väldigt nöjd med att ha en medalj runt halsen. Det här är stort och det kommer att dröja ett tag innan jag förstår vad den betyder, säger Murto.
Lättad tränare: ”Vi tar guldet nästa år”
Wilma Murtos mångåriga Jarno Koivunen var stolt över sin adept och lättad över att medaljmålet blev uppfyllt.
– Jag visste att vi hade en god medaljchans om allt klaffar. Som vi såg så var det hårda bud. Att Wilma lyckades prickfritt var avgörande. Alla toppnamn lyckades väl. Lyckligtvis också Wilma.
Att de valde att byta till den styvare staven till 485 var en kalkylerad risk.
– Dessvärre var hon inte riktigt du med den staven. Orsaken till att fattade beslutet var att vi ville ta VM-guld. Vi får ta det guldet nästa år, säger Koivunen.
Historisk medalj på många sätt
Kampen om guldet gick mellan Nina Kennedy från Australien och Katie Moon från USA. Duellen var gastkramande. Båda två klarade 490 i sina sista försök och då de rev ut sig på 495 blev det delat guld.
Katie Moon tog därmed sin tredje stora titel på tre år. Hon segrade också i VM i Eugene i fjol och i OS i Tokyo 2021.
För finländsk friidrott var Wilma Murtos bronsmedalj en avsevärt unikare händelse. Stavbronset är inte bara Finlands första i VM sen 2015. Medaljen är också den första finländska dammedaljen i en hoppgren i ett VM eller OS. Och den första stavmedaljen sen Antti Kalliomäkis OS-silver 1976.
– Det var på tiden. Medaljer är inte vardagsmat för Finland. Låter bra, säger Jarno Koivunen.
Artikeln uppdaterad klockan 22.33 med Jarno Koivunens kommentarer och 22.51 med text om att det blev delat guld.