Andelen har ökat i alla åldersgrupper men speciellt märkbar var ökningen hos unga vuxna i åldern 18–24.
Det verkar som att den ensamhet som barn och unga upplever inte har blivit mindre efter coronapandemin. Ensamheten är ändå högst bland människor över 85 år, där det uppgår till över 45 procent.
Niina Junttila har forskat om ensamhet i flera år. Junttila menar att ensamhet påverkar både individen och samhället i stort.
– Ensamheten syns bland annat i en ökad medicinering, men också i hur ofta man måste gå till läkaren. Det har till exempel visat sig att ensamma föräldrar oftare för sina barn till läkaren.
– Ensamhet ökar också risken för hjärt- och kärlsjukdomar och cancer. Allt det här påverkar en människas arbetsförmåga och orsakar kostnader.
Så här mycket kostar ensamheten – och detta leder det till
Ensamheten kan alltså påverka en individs hälsa på flera olika sätt, och något som enligt Junttila ofta glöms bort är att en utbredd känsla av ensamhet kan göra ett samhälle mer otryggt.
– Tillsammans med en ökad ensamhet får vi en ökad intern säkerhetsrisk. Ensamhet kan leda till ett aggressivt och utåtagerande beteende. Det här syns till exempel i att de intagna i fängelse som upplevt ensamhet oftare begått brott som riktat sig mot andra människor.
Junttila påpekar att en långvarig känsla av ensamhet och utanförskap kan leda till ett kriminellt beteende i form av till exempel gängbildning.
Ensamhet orsakar alltså direkta vårdkostnader då människor marginaliseras eller faller bort från arbetslivet och studierna. I Storbritannien har man undersökt hur mycket ensamhet kostar, och denna undersökning kan appliceras också på Finland.
– Där har det uppskattats att ensamheten kostar 11 300 euro per ensam individ. Genom att relatera den till en finsk kontext och till Statistikcentralens resultat kunde vi uppskatta att ensamheten här kostar ungefär 15 miljarder euro per år. Den här enorma summan som vi betalar borde få oss att förstå hur stort problem det handlar om.
15 miljarder är ungefär 5 procent av Finlands bruttonationalprodukt år 2022.
Hur löser vi detta? Tre tillvägagångssätt
Niina Junttila anser att ensamhet inte uppmärksammats tillräckligt som en grundorsak för flera problem.
– Man har tänkt att ensamhet är ett så att säga mjukt och litet problem som inte påverkar livet värst mycket. Så småningom har man ändå märkt att ensamhet kan vara fruktansvärt och påverka både individen och samhället.
Nu finns det uttänkta metoder som ska minska och förebygga ensamhet. Junttila nämner flera sätt som kan trappa ner den ökande ensamheten.
Hon presenterar dem i tre punkter.
– För det första måste vi rikta åtgärder mot småbarnspedagogiken och grundskolan. Till exempel kan där ingå övning i sociala färdigheter. Sen borde det ordnas olika tillställningar och diverse verksamhet dit man kan gå med låg tröskel.
– Ett tredje sätt är att vi borde försöka åstadkomma en grundläggande förändring i inställningen till människor. Mötet med en annan människa kunde vara mer öppen och lyhörd. Sedan om ensamheten gått så pass långt att individen löper risk för att radikaliseras eller bli aggressiv så måste man ta individuella åtgärder, till exempel kognitiv terapi.
För att undvika kostnader så skulle det vara bra att satsa på de tre första metoderna, alltså att förebygga att ensamheten eskalerar eller uppstår överhuvudtaget.
Ensamheten lyfts upp i regeringsprogrammet
I det nuvarande regeringsprogrammet nämns ensamheten som en möjlig riskfaktor för folksjukdomar och psykisk ohälsa.
I fjol upprättade riksdagsledamöterna Eeva-Johanna Eloranta (SDP) och Paula Risikko (Saml) en arbetsgrupp som jobbar emot ensamhet och ostracism, alltså utanförskap. Eloranta anser att gruppen har ett mycket viktigt arbete.
– Arbetsgruppen syfte är att sammanställa de åtgärder som tillämpas i Finland för att minska ensamhet. Vi vill också utarbeta rekommendationer för hur situationen skulle kunna förbättras.
Både Junttila och Eloranta betonar att Finland borde få en ensamhetsstrategi. Eloranta förklarar att tidigare projekt saknat koordinering.
– Problemet är att då det inte finns en gemensam strategi så blir åtgärderna osammanhängande och riktar sig mot enskilda individer. I stället borde vi påverka och förändra hela samhället.