Då Christoffer ”Toffe” Kloo för åtta år sedan sätter sig i flyget för att åka på arbetsresa till München känns allt som vanligt.
– Det fanns inget som skulle ha antytt att det växte en tumör i min hjärna, säger Toffe.
Fyrabarnspappan befinner sig mitt i livet och i mitt i arbetskarriären då han under flygresan plötsligt drabbas av ett epileptiskt anfall.
– Då jag återfår medvetandet har planet landat och jag blir förd med ilfart till universitetssjukhuset. Jag blir röntgad och några timmar senare får jag beskedet att jag har en hjärntumör.
Först efter att han fått diagnosen ringer Toffe hem och han minns hur förskräckt hustrun Katja blev då han berättar att han har en hjärntumör.
”Man dör ju inte tillsammans”
Inom några dagar kommer såväl Katja som Toffes föräldrar till München och de finns vid hans sida före och efter den stora och komplicerade operationen.
Toffe är tacksam för att de finns där som stöd men deras närvaro kan ändå inte ändra på faktumet att han just då känner sig ensam med den ovisshet som cancerdiagnosen innebär.
– När du får den diagnosen och rädslan för att dö kommer på hjälper det inte att ha en massa människor runt sig. Man dör ju inte tillsammans, man dör ensam.
Tron gav ett litet lugn
I barndomshemmet fanns den kristna tron som en del av vardagen och för Toffe har den tron alltid funnits med honom och vuxit till en tro som han ser som en styrka i livet.
– Tanken att jag bara skulle försvinna om allt gick dåligt kändes främmande. Snarare tror jag att det finns något efter döden.
Rehabilitering efter operationen
Operationen går bra och efter den fortsätter behandlingen med strålbehandling och cellgifter.
– Då jag fick veta att jag har en hjärntumör frågade jag läkaren om det funnits patienter med min diagnos som överlevt. Svaret jag fick var ja och då sa jag att jag tänker bli en av dem!
Tack vare sin bakgrund som elitidrottsman är Toffe van vid att motionera och hålla sig i form. Och det hade han nytta av i rehabiliteringsprocessen. En stark kropp och en god kondition gjorde det lättare.
– Så fort det bara var möjligt började jag ta långa promenader och så småningom var det möjligt att börja springa och åka skidor.
– Innan cancerdiagnosen hade jag inte varit så noggrann med kosten men efter operationen ville jag göra allt jag kunde för att bli frisk. Så efter att ha läst en del böcker i ämnet, bland annat av en läkare som hade varit i en liknande situation som min, gjorde jag en del förändringar i mina kostvanor och livsstil.
Regelbundna kontroller
Behandlingen av Toffes cancer var framgångsrik. Han går fortfarande på regelbundna kontroller var fjärde till var sjätte månad.
– Kontrollerna är alltid halvt jobbiga för det går inte att undvika tanken på att cancern kommit tillbaka, säger Toffe.
– Samtidigt är jag tacksam för att jag kollas upp, det skulle vara ännu jobbigare att gå runt och fundera på om jag har några symptom.
Vid senaste kontrollen fick Toffe beskedet att om allt är bra så behöver han inte komma tillbaka förrän om ett år.
Att stötta andra drabbade
Ibland ringer personer som även de fått ett cancerbesked till Toffe för att höra hur han tagit sig igenom situationen. Och då är det självklart att ta sig tid för ett samtal.
– Man förstår vad de går igenom och man kan erbjuda stöd baserat på egen erfarenhet. För du måste ha gått igenom det själv för att helt förstå.
– Då jag insjuknade var det viktigt för mig att få information och att få höra att det finns de som överlever. Jag behövde höra att det här kan gå bra. För tron kan ju flytta berg.
Tacksam för livet
Toffe känner stor tacksamhet för livet. Han är väl medveten om att det inte är någon självklarhet att få finnas kvar i detta jordeliv.
– Jag har vänner som inte längre finns bland oss som bland annat ställde upp och skjutsade mig under min sjukdomstid.
Idag jobbar Christoffer Kloo som sportchef för Wasa Fotbollskademi och njuter av umgänge med familj och vänner. Den egna träningen är fortsättningsvis en viktig del i vardagen.