Tre år efter mitt livs mest oväntade poddinspelning minns jag fortfarande kontrasterna – och låten som blivit en andra nationalhymn för det konservativa USA.
Tidigt i september 2020 åkte jag bil från New York till den lilla landsbygdsorten Dallas i granndelstaten Pennsylvania för att intervjua ett djupt religiöst par. Det är alltså en helt annan ort än storstaden Dallas i Texas.
Idag, tre år senare, är det några tankar som slår mig när jag tänker tillbaka på besöket hos sjubarnsföräldarna Paul och Kristen Ciaccia.
För det första minns jag kontrasterna. Inte bara kontrasten mellan det liberala och konservativa USA, en skiljelinje lika ogenomtränglig idag som för tre år sedan. Utan också kontrasten mellan paret Ciaccias genomvänliga bemötande av en för dem okänd finländsk journalist och deras kompromisslösa och stränga abortsyn.
Rödvin, lasagne och samtal om aborträtten
För det var aborträtten i USA jag ville tala om, vid sidan av det kommande presidentvalet och podden (vi kommer till den). Jag ville belysa temat från abortmotståndarnas synvinkel.
Kristen och Paul Ciaccia godkänner inte abort under några omständigheter, inte heller i samband med våldtäkt eller incest. Från vårt perspektiv skulle deras åsikter uppfattas som radikala. Kanske var det därför jag var förberedd på ett möte präglat av allvar, möjligtvis en knepig intervju.
Jag hade fel.
Min fotograf och jag fick ett varmt mottagande. Vi bjöds på lasagnemiddag med rödvin och fick besvara en lång rad nyfikna frågor.
Det är kombinationen av radikala åsikter och överdådig gästvänlighet som än idag fascinerar mig.
Mötet skedde också mitt under den värsta coronapandemin i USA. Jag minns hur jag vägde riskerna och hur jag verkligen vill ha min story. I metropolen New York, min bas som korrespondent, kom hembesök inte på frågan under den värsta pandemin.
I New York är det överhuvudtaget inte kutym att bjuda hem folk man inte känner, pandemi eller inte.
Storstad och landsbygd.
Konservativt och liberalt.
Kontraster.
Podden föddes till följd av skandalavslöjanden i den katolska kyrkan
När amerikaner är missnöjda eller arga skrider de till handling. Alltid. Det är alltid bättre att göra något själv än att vänta på att någon annan reagerar. Ibland leder det till att saker blir bättre, ibland inte.
När ohyggliga avslöjanden inom den katolska kyrkan om sexuella övergrepp på barn avslöjades, kände katolikerna Paul och Kristen ilska. Något måste göras.
Resultatet blev att bygga upp en egen radiostudio i källaren och starta en podd för att ta upp skandalerna, The Angry Catholic Show.
En podd som jag, efter en rad grubblerier och avvägningar, tackade ja till att medverka i under en episod.
Om varför det blev så, berättar jag i detalj i min egen del av Storyn bakom Storyn.
I podden vi talade om rätten till abort i USA. Jag delar inte över huvudtaget paret Ciaccias åsikter, men jag minns diskussionen vi hade som meningsfull.
”God Bless the USA” - låten som skulle ena USA, men som blev en republikansk nationalhymn
Ännu några ord om musik.
I Storyn bakom Storyn använder jag en kort sekvens från låten God Bless the USA, komponerad av countrysångaren Lee Greenwood.
Den är en patriotisk ballad som inte saknar patetiska undertoner av den sort som kan få många av oss här hemma att grimasera över amerikanernas fosterländskhet.
Den idag 81-åriga Greenwood släppte låten 1984 i hopp om att påkalla mer sammanhållning bland amerikanerna. I stället blev den som en andra nationalhymn för många republikaner. Ronald Reagan använde låten i en reklamfilm redan samma år. Det störde knappast den djupt troende Greenwood som alltid sympatiserat med den konservativa rörelsen.
I dag spelas den varje gång Donald Trump har ett kampanjevenemang någonstans i USA framför sina anhängare.
Det ledde till att jag hörde låten lite oftare än jag kanske hade önskat, både på TV och live, medan jag var USA-korrespondent.
Men när jag funderade på vilken musik som kunde fungera som ett element i min Storyn bakom Storyn-presentation gick tankarna osökt till God bless the USA.
Den har, på gott och ont, blivit låten som jag i första hand förknippar med det konservativa USA.
Se min berättelse i Story bakon storyn, så förstår ni kanske varför.
ViIle Hupa medverkar i Svenska Yles livejournalistiska föreställning Storyn bakom storyn. Hela föreställningen finns nu finns på Yle Arenan och sänds i Yle Fem sö 19.11 kl. 20.00.