Varför lyckas vi inte så bra? Vi har listat tre faktorer som kan bidra till att julen känns övermäktig, exkluderande och ångestfylld.
För det första har vi tappat bort lugnet före den egentliga julen och inleder vårt firande allt tidigare.
För det andra har vår tid fört med sig ett slags identitetscentrerat julfirande som känns tungt för dem som upplever att livet inte riktigt blev som de tänkt sig.
Och för det tredje: Att familjen är så central på julen blir exkluderande och traumatiskt för många.
Vi slår hellre klackarna i taket än varvar ner inför jul
Håkan Jönsson som är måltidsforskare är inte särdeles förvånad över att jultiden kan kännas tung och övermäktig.
– För väldigt många skruvas tempot upp i december. Det är julfester, glöggtillställningar och aktiviteter i både skola och föreningsliv. Man vill träffa vänner och bekanta under hela december månad. Precis under den tiden av året som vi i gamla dagar firade adventsfastan, förklarar Håkan Jönsson.
En av de saker som verkligen har en tradition långt tillbaka i tiden är frosseriet. Julen infaller vid den tidpunkt då skörden tagits in och visthusbodarna är fulla med läckerheter.
Det är klart att folk i århundraden velat slå klackarna i taket och fira innan mörkret tar vid och den långa magra vintern gjorde oss utmärglade.
Men det som är nytt och det som är det egentliga problemet, är ju inte julens frosseri.
– Det var egentligen bra på många sätt, berättar Jönsson. Det problematiska är frånvaron av asketism de andra veckorna på året.
Traditionellt inleddes julfirandet med en fyrtio dagar lång fasta. Men den här tiden har vi tyckt att är tråkig och asketisk och i stället har vi börjat tulla på julens fester allt tidigare.
Då julen äntligen står för dörren är vi socialt mätta och slutkörda. Och då skruvar vi upp tempot ytterligare när själva julhelgen kör igång. Undra på att vi är trötta på glögg, släkt och vänner och redo att kasta ut granen så fort som möjligt!
Då julen äntligen står för dörren är vi socialt mätta och slutkörda.
Håkan Jönsson, måltidsforskare
– Det är egentligen adventsfastans försvinnande som är det nya och unika och det som man borde ge sig på om man är intresserad av att skapa en mer hållbar jul, förklarar Håkan Jönsson.
Julen har blivit en identitetsjul
Julen har bytt skepnad många gånger. På 1700-talet och 1800-talet var julen kollektiv och man firade på gator och torg.
Senare tog vi till oss nya jultraditioner från det protestantiska Tyskland och övergick så småningom till att idealisera julen i hemmet tillsammans med familjen.
I dag påverkas vi starkt av familjejulen och det som traditionsforskaren Anne Bergman kallar för identitetsjulen. Identitetsjulen är något som kom på 1900-talet och det är något som präglar dagens julfirande mycket kraftigt.
– Den egna identiteten och den egna livssituationen finns med som en röd tråd då vi tänker på julen, säger hon. Vi tänker tillbaka på våra liv och hur väl vi lyckats.
Julälskare är i allmänhet de som har stora familjer där alla kommer bra överens.
Hos dem är det inte något problem att bestämma med vem man ska bjuda och vem som kommer, utan alla kommer och alla är välkomna och bordet är dukat och det är stort och fint och alla är goda och glada.
– Till råga på allt gillar julälskare mat och det mesta på julbordet har de tillrett själv. Både sillinläggningarna, leverpastejen och chililaxen, raljerar Anne Bergman.
Men det här står i stor kontrast till dem som tänker tillbaka på sitt liv där livet inte riktigt blev som de hade tänkt sig. Om familjerelationerna inte är så goda, gör förväntningarna och kraven situationen ännu tyngre. Ofta blir det som skaver och känns jobbigt ännu jobbigare kring jul.
Skrota begreppet De ensammas jul
Varje högtid har ett syfte och en mening. Hos oss har julen blivit familjefesten nummer ett. På julafton, ungefär från klockan 12 på dagen fram till midnatt, är så gott som alla hänvisade till sina släktingar och familjeband.
Alla andra högtider har en kollektiv dimension förklarar Anne Bergman. På midsommaren kan man fira med vänner eller ta sig till en kollektiv fest där alla är välkomna att tillsammans dansa kring midsommarstången. Men på julafton är det annorlunda.
På julen är det bara familje- och släktbanden som gäller. Avböjer man släktgemenskapen uppstår sura miner och sårade känslor. De som helt och hållet saknar familj eller släkt förpassas till ”De ensammas jul”.
– Det finns ingen motsvarighet till ”De ensammas jul”, vid midsommar till exempel, konstaterar Anne Bergman. Då är det fritt fram att samlas med släkt eller vänner eller komma helt ensam till midsommarfesten utan att någon höjer på ögonbrynen.
Men på julen är det annorlunda. Då förpassas de ”misslyckade” och ensamma till en kollektiv fest som uttryckligen går under namnet ”De ensammas jul”.
– Vad då, de ensammas jul! Hela uttrycket borde förbjudas i lag, anser Anne Bergman bestämt. Under alla andra tillfällen under året finns kollektiva fester utom på julen. Då är det bara släktbanden som räknas.
Tycker du att julen är jobbig? Berätta varför i kommentarerna.
