Långfärdsskridskoåkning har under de senaste åren ökat i popularitet. Många friluftare och entusiaster tar sig ut på isen så fort väderleksförhållandena och den egna tidtabellen tillåter.
Vi fick följa med Mikael Holm och hans skridskoåkande kompisar på Karperöfjärden i Korsholm, Österbotten, då såväl isläget som väderleksförhållandena var optimala.
– Jag har alltid tyckt om skridskoåkning, ända sedan jag var liten. När det ordnades en kurs för långfärdsskrinning i Vasa nappade jag direkt på och sedan dess har det blivit mer och mer varje år och de senaste fem åren har jag varit fast, säger Mikael med ett leende.
Man glömmer aldrig sin första gång
Det finns en första gång för allting. Så även för Mikael och hans favoritsysselsättning.
– Första gången efter att jag hade skaffat riktig utrustning så var det som att en ny värld öppnade sig för mig. Det var då jag märkte att ”oj, det här var ju häftigt”, skrattar Mikael.
Att glida fram på fina, blanka isar, där du kan se allt från vackert sjögräs och kanske till och med en sovande mört, har sin charm.
– Det är lite som att paddla på sommaren, men det går snabbare och är på det sättet roligare, konstaterar Mikael.
Bäst att vara på den säkra sidan – fem grundregler för säkerheten
Det gäller att vara på sin vakt. Den spegelblanka isen en solig dag kan vara förtrollande vacker, men det gäller, förtjusningen till trots, att vara på sin vakt och beakta säkerheten.
Innan man ger sig ut på isen ska man förbereda sig noggrant och ha koll på utrustningen. Utbildaren och långfärdsskrinnaren Simo Ahtola har fem grundregler för säkerheten.
1. Kompis
Åk aldrig ut på isen ensam. En kompis kan hjälpa dig om du plurrar i och två par ögon ser mer än ett par.
2. Ispik
Ispiken är ögat på isen. Med den kan man kontrollera isens hållbarhet.
Man måste själv lära sig hur många slag man behöver för att slå hål i en dålig och en tillräckligt bärande is. Ispiken ska ha en tyngd och kunna flyta.
3. Isdubbar och visselpipa
Isdubbarna ska fästas tätt runt halsen med ett stativ. Stativet behövs för att dubbarna ska vara nära till hands och hållas på rätt plats. Man vill inte ha vassa piggar dinglande runt halsen när man håller på med annat.
Du ska alltid vara utrustad med en visselpipa. Den ska också vara nära till hands och på rätt plats.
4. Kastlina
Kastlinan ska vara minst 22 meter lång och man ska se till att det är en lina som inte suger upp vatten. Linan ska packas löst i påsen så den inte slår knut på sig själv och den ska vara fäst i ryggsäcken.
Det lönar sig att öva sig att kasta. Ligg på isen och testa i olika väderförhållanden, som motvind och snöfall. Kolla alltid linan innan avfärd.
5. Ryggsäck
Ryggsäcken fungerar som en flytväst på isen. Den ska vara tillräckligt stor för att rymma ett helt klädombyte och färdkost.
För att den ska fungera som flytväst ska man packa sitt ombyte vattentätt. Det finns speciella kajakpåsar eller så kan man använda dubbla, tjockare fryspåsar.
Dessutom behöver ryggsäcken ha både midjebälte och grenremmar så den hålls stadigt på plats på ryggen om man går igenom isen.
När man packar ryggsäcken ska man placera kläderna i den ordning man klär på sig – uppifrån och nedåt.
Det är lättare att klä på sig kläder, som är lite för stora, när man är kall.
Dessutom behöver man en liten handduk att torka sig med och två stadiga plastpåsar, som man trär över strumporna som skydd, när skorna är våta.
Det är bra att ha med ett sittunderlag, en första hjälp-väska, toalettpapper och telefon i ett vattentätt fodral. Man ska alltid ha på sig ryggsäcken på isen.
Håll koll på isen
När säkerheten är under kontroll gäller det att hålla koll på isen.
Riskområden är till exempel broar, uddar, åmynningar, bryggor, råkar, remmare, vassruggar och strömhål.
Det är viktigt att kolla väderprognoser och israpporter. Man kan också kolla isläget med fiskare och myndigheter.