– På kort sikt är det kommande eldupphöret på fyra dagar viktigt. Men det förutsätter att humanitär hjälp strömmar in i Gazaremsan i stora mängder, så att den civila befolkningen får det lättare.
Det säger Hugh Lovatt, äldre forskare på tankesmedjan Europeiska utrikesrådet (ECFR).
Den stora frågan är om omvärlden, alltså främst Europa, USA och arabvärlden, sedan lyckas övertala parterna att förlänga eldupphöret till en vapenvila.
Men en sådan diplomatisk framgång är svår så länge som Israel har som mål att förgöra Hamas.
– För att uppnå en varaktig fred måste Hamas accepteras som en part, säger Lovatt, och Israel måste erkänna organisationens politiska roll.
– På längre sikt måste den palestinska myndighetens auktoritet bli starkare så att den kan komma tillbaka till Gaza.
Den palestinska myndigheten är den organisation som bildades för att styra över de palestinska områdena 1994.
Västbanken styrs av den palestinska myndigheten, ledd av president Mahmud Abbas, medan Gaza har varit under Hamas kontroll sedan 2006.
Lovatt säger att Israel har utnyttjat den här splittringen och har fört en politik som har gjort det nästan omöjligt för Gaza och Västbanken att utvecklas ihop.
I dagens läge låter det nästan omöjligt att ena de palestinska områdena politiskt eftersom det skulle innebära att både Israel och Hamas frivilligt ger ifrån sig av sin makt.
Enligt Lovatt är det ändå viktigt att Gazaremsan igen blir en del av den palestinska enheten.
Israels retorik mot Hamas är lika aggressiv som Hamas retorik mot Israel
– Om Israel ska lyckas med det mål de nu har satt upp, att utrota Hamas, måste den pågående markoffensiven vidgas till södra Gaza.
Men att tro att det går att förinta Hamas är en illusion, säger Lovatt. Det går att bryta ner Hamas, men organisationen kommer att finnas kvar.
(Det finns andra experter som tror att det går att utrota Hamas.)
– Hamas kommer att överleva politiskt, socialt och ideologiskt, även om de krossas militärt, fortsätter han. Organisationen har väldigt djupa rötter i Gaza.
– Vi måste alltså inse de begränsade möjligheterna en militär aktion i Gaza har. Militära medel ger väldigt liten nytta. Snarare än att krossa Hamas skapar den enorm skada och dödsfall bland lokalbefolkningen.
Enligt Lovatt krävs det alltså en annan strategi.
– Det krävs ett politiskt alternativ som också det blir extremt svårt att uppnå för målet är fortfarande att förstöra Hamas inflytande i Gaza.
Svåra diskussioner krävs
– Vi måste diskutera hur vi ska få med den palestinska myndigheten igen och hur det kan ge politiska förutsättningar för att lösa konflikten, säger Lovatt.
Han säger att många västländer ännu i dag stöder Israels försök att lösa konflikten militärt.
– Utan tvekan är det så, många länders uttalade utgångspunkt är att Israel har rätt att försvara sig.
Det här uttrycket, rätten att försvara sig, är tvetydigt, men tolkas av många parter som ett stöd för en militär lösning på konflikten.
– Tysklands utrikesminister (Annalena Baerbock) sade nyligen i en intervju (20 november) att en vapenvila skulle vara fel eftersom det skulle förhindra Israel att försvara sig.
Lovatt ser inte Tyskland som ett undantag i Europa.
– Det finns fortfarande en väldigt stark önskan i västerländska huvudstäder att ge Israel mer tid för att uppnå militära framgångar. Jag anser att det är ett missriktat stöd, säger han.
Hamas kommer att överleva politiskt, socialt och ideologiskt, även om organisationen krossas militärt, för den har väldigt djupa rötter i Gaza – Hamas skapades i Gaza under israelisk ockupation
Det håller ändå på att ske en förändring i vissa länders attityder. Det senaste exemplet är Spanien.
Spaniens premiärminister Pedro Sánchez sa idag, på besök i Israel, att Israels svar på Hamas terroristattack den 7 oktober inte får betyda att oskyldiga civila invånare i Gaza dödas.
Men det är fortfarande få europeiska regeringschefer som utrycker sig så här. Hugh Lovatt tycker att fler länder borde göra som Spanien.
– Frågan är hur många palestinier som måste dö innan det blir en riktig vapenvila, innan omvärlden börjar kräva en vapenvila. Innan parterna väljer att söka en politisk lösning, säger Lovatt.
Han har ingen stark åsikt om hur en långsiktig lösning skulle se ut, utan tycker att processen ska gå steg för steg.
– Det kortsiktiga målet är att få ett slut på våldet och att alla israeler som hålls som gisslan friges. Samtidigt ska den humanitära hjälpen komma in.
Sedan är det, som sagt, viktigt att jobba för att göra den palestinska myndigheten starkare.
– Det är en förutsättning för att få igång en politisk process, säger Lovatt. Det krävs ett internationellt tryck för att få det här gjort, så att ramarna för att gå framåt byggs.
Han säger att det idag är för tidigt att tala om hur lösningen på konflikten en dag ska se ut.
– Just nu går det inte att uppnå jämlika rättigheter varken i en tvåstatslösning (Israel och Palestina blir två separata stater) eller i en enstatslösning (hela området utgör ett enda land). Frågan nu är hur vi skapar förutsättningar för att få igång en fredsprocess.
Strategin för att leda en fredsprocess framåt är alltså viktigare än parternas politiska mål.
Här tycker Lovatt att de länder som förespråkar en tvåstatslösning borde agera därefter.
– Erkänn den palestinska staten om ni tror på en tvåstatslösning. Gör mer för att motsätta er israeliska bosättningar.
Han tillägger att de som vill ha en tvåstatslösning också borde inrätta sanktioner mot de israeliska bosättningarna på palestinska Västbanken.
Israels militära överlägsenhet gör att blickarna är på Jerusalem
Israels överlägsenhet gör att fokus ligger på vad Israel gör.
– Israel är vant att diktera fredsprocessens innehåll och takt, säger Lovatt. Just nu är det klart att regeringen inte vill avbryta striderna i Gaza, utan istället vill den göra fler framsteg. Den måste kunna presentera israelerna en seger.
Det enda som kan få den israeliska regeringen att ändra inriktning är internationella påtryckningar.
– Israel är väldigt känsligt för påtryckningar, speciellt om det handlar om USA. När amerikanerna säger ”nu räcker det, det behövs en vapenvila”, så lyssnar Israel.