Finlands Svenska Idrott har redan i flera års tid aktivt profilerat sig som en föregångare inom jämställdhetsfrågor och inkluderande idrott.
Det är en linje som är lätt att gilla och understöda – men också ett val som väcker irritation ute bland medlemsorganisationerna.
Enligt Yle Sportens uppgifter finns det nämligen ett utbrett missnöje i flera av medlemsförbunden som framför allt handlar om att själva idrotten nedprioriterats.
Om kopplingarna mellan FSI och SFP var svåra att få bekräftade visade sig de här uppgifterna vara ännu mer eldfängda. Då Yle Sporten ringer upp personer som enligt uppgift förhåller sig kritiskt är svaret genomgående: ”det här tänker jag inte kommentera i media”.
Samtidigt är det ändå flera som med mikrofonen avstängd går med på att bekräfta att missnöjet existerar och att FSI:s ledning inte åtnjuter det förtroende som många upplever att de borde göra.
Avgående ordförande Mikko Ollikainen (SFP) menar ändå att han inte lagt märke till missnöjet över huvudtaget.
– Det här låter mer som en diskussion som var aktuell för två år sedan. Det här har inte synts alls på våra styrelsemöten, säger han.
– Jag har lite svårt att förstå vad de här människorna du pratar om ska vara missnöjda på. Vår främsta tyngdpunkt är ändå barn och ungdomars idrottsverksamhet och motionsverksamhet på svenska. Jag förstår inte varför man skulle motsätta sig den, säger i sin tur generalsekreterare Henrika Backlund till Yle Sporten.
”Många föreningar kämpar för att hålla verksamheten vid liv”
Men det handlar inte om det. Tvärtom handlar det om avsaknaden av idrottsfokus.
En som vill uttala sig med eget namn är Finlands svenska skidförbunds förre ordförande Mats Johansson. Och han förklarar vad missnöjet egentligen handlar om.
– Jag kan så klart bara uttala mig om hur skidföreningarna uppfattar det, men det många där upplever är att det idrottsliga stöd man behöver saknas helt och hållet, säger han och fortsätter:
– Många föreningar kämpar med att hålla verksamheten vid liv och får inget stöd. Istället får man nog stöd för jämställdhetsplaner och sådant. Men vem behöver sådana planer om det inte finns någon idrott?
I klarspråk efterlyser han ”konkret hjälp ute på fältet – inte bara en massa material att studera”.
Det vet Backlund också att är något som FSI kan bli bättre på.
– Det här behovet är vi fullständigt medvetna om. Efter pandemin har vi märkt att många föreningar har tvingats skala ner och vi har satt in extra insatser med till exempel föreningsstöd – alltså pengar uttryckligen för att hjälpa med att hålla verksamheten igång, säger hon.
Också stöd från medlemsförbunden
Men det räcker inte till. Och då är det många som frågar sig varför man istället lägger så mycket krut på jämställdhetsarbetet.
Det finns samtidigt också röster som stöder FSI:s linje. En av dem är Fredric Portin, tidigare landslagstränare i orientering och med bakgrund i Finlands svenska orienteringsförbund.
– Jag upplever väl att vi är många som ser lite olika på vad takorganisationens uppgift egentligen ska vara. Men jag tycker FSI prioriterar rätt. Jag förstår dem som tycker att de råa resultaten ska prioriteras, men någon måste ju stå upp för jämställdhet.
– Vår verksamhet ska tåla granskning. Och jag tycker det här är en positiv utveckling, säger Portin.
Samtidigt är det inte heller så att pengarna som kunde användas för idrottsverksamhet istället används för jämställdshetsprojekten, intygar Backlund.
– Det är pengar vi fått som tilläggsstöd – uttryckligen för att jobba med verksamhet som gör idrotten mer hållbar. Det är inte bort från någon annan verksamhet.
Fokus på statsunderstöd då politiker bestämmer
På det sättet kan det faktiskt ha en betydelse att det är SFP som styr och ställer i FSI. Som Yle Sporten rapporterade på tisdag är det en outtalad överenskommelse att ordförande ska ha partibok.
Eller närmare bestämt hade det sett likadant ut oavsett vilket parti ordförande representerar, men då man väljer en politiker till chefsposten så gör man också ett aktivt val att satsa på statsunderstöden för att trygga sin finansiering, påpekar Yle Urheilus Pekka Holopainen.
– Det är helt enkelt så att för att få statsunderstöd så måste du satsa på motionsidrott och annat som kan uppfattas som trams. Det är därför olympiska kommittén har exakt samma tyngdpunkter också, förklarar han.
Det bekräftar också Mikko Ollikainen:
– Pengarna finns just nu på den hälsofrämjande sidan. För toppidrotten är det inte lika lätt att hitta finansiering.
FSI och Finlands olympiska kommitté börjar höra till de enda förbunden som fortsättningsvis satsar på politiker på ordförandeposten. De nationella grenförbunden har medvetet rekryterar chefer från företagsvärlden.
– Politiker som vet hur systemet ser ut är också bra på att fixa fram statsunderstöd. Och då man väljer en politiker till ordförande så gör man ett aktivt beslut att satsa på det som man ska satsa på för att få statsunderstöd, säger Holopainen och tillägger:
– De som vill satsa på elitidrott har insett att man behöver sponsorpengar för det.
Det här är ingen nyhet för det aktiva idrottsfältet.
– Det har helt tydligt svängt åt det hållet att andra frågor än själva idrotten kommer först, säger Mats Johansson, som varit aktiv inom FSS och FSI sedan tidigt 1990-tal.
”Jätteviktigt med jämställdhet, men ...”
En punkt där det däremot inte skett någon som helst förändring på åtminstone 15 år är att FSI fortfarande uppfattas som något väldigt avlägset bland de aktiva.
Det konstaterade anonyma personer i utredningen ”Vem älskar ett förbund” av Åbo Akademi-forskarna Karoline Berg och Siv Sandberg redan i januari 2008.
”Vi har ingen vetskap om FSI:s bevakning överlag. Inget kontakttagande från deras sida”, för att citera en ”representant för en idrottsförening i södra Finland” i utredningen.
– Steget mellan FSI och de aktiva är fortfarande stort, säger Johansson.
Det är också ett problem som man inom förbundet är medvetna om.
– Det här är ett av våra största utvecklingsbehov i dag. Det är helt uppenbart att man inte känner igen vad vår uppgift egentligen är, säger Henrika Backlund.
Men just nu är den största frågan snarast vad den uppgiften borde vara i framtiden.
– Det är jätteviktigt med jämställdhet. Man ska jobba för det. Men nu står vi på noll med idrotten. Så man kan tycka att det första vi borde satsa på är att ha någon verksamhet som kan bli jämställd, säger Johansson.