– Jag har suttit i tre månader och har tre år och nio månader kvar.
Det säger 22-åriga Elias som sitter av ett straff i Vasa fängelse för dråpförsök. Elias handslag är lugnt och blygt, han ler tyst medan han pratar.
– Det är klart jag har ångest. Hellre skulle jag sitta hemma.
Elias heter egentligen något annat.
Det var en sen natt i en medelstor finsk stad, när Elias hamnade i bråk med en bekant. Själv hade han tagit droger och druckit alkohol och säger att han inte kommer ihåg händelsen.
– På videoövervakningen från torget ser man att den andra nog attackerade mig också. Jag högg honom i magmuskeln.
Offret fördes till sjukhus men fick åka hem redan dagen därpå. Själv vaknade Elias i häktet och visste ingenting av händelserna den föregående natten. När han senare kom ur duschen hittade han en lapp i sin cell där det stod att han är häktad för att ha knivhuggit en annan person.
Det var först efter en vecka i polishäktet han fick veta att offret överlevt.
Från droganvändare till ”rekreationellt” användande
Elias levde ett helt vanligt liv innan han åkte in i fängelse. Han bodde i sina farföräldrars gamla hus tillsammans med sin hund. Där renoverade han med sin pappa.
– Jag har ett barn som nu är fyra. Jag var ofta hemma hos barnets mamma och umgicks med dem.
När Elias var 16–17 år använde han mycket droger, men slutade när han fick barn. Efter det minskade festandet till någon gång i månaden och vad han kallar ett rekreationellt användande av droger.
Elias är konstnärlig och tycker om att rita. Hans armar är fulla av tatueringar och under skjortkragen sticker det upp bilder som rör sig upp längs halsen. På fängelset studerar och jobbar Elias inom metallbranschen men även om han skulle få en utbildning inom det är det inget han vill göra i framtiden.
– Jag har tänkt starta en firma när jag kommer ut härifrån. En klädfirma eller en tatueringsstudio.
Han vill flytta till en annan del av Finland där ingen känner honom för att kunna börja om.
Tolv timmar inlåst i cellen
På fängelset är Elias liv väldigt inrutat. Det är väckning klockan sju på morgonen varefter det blir frukost och sedan studier och jobb.
Efter lunchen har fångarna ofta en stund fritid då de kan ringa till vänner eller familjemedlemmar.
– Jag ringer mitt barn varje dag. En gång i månaden får jag också ringa en timmes videosamtal, säger Elias.
På eftermiddagen är det mera jobb och en timmes lagstadgad utevistelse. Det är inget tvång att gå ut men många fångar väljer att motionera på de två små gårdarna utanför fängelsebyggnaden.
På kvällarna får fångarna mer fritid men det finns även möjlighet att delta i ledd verksamhet, träffa frivilliga eller gå på gym.
Klockan 19.30 stängs celldörrarna och öppnas först nästa morgon.
Hög risk för återfall hos unga
Flera partier vill att man ska sänka straffrättsåldern och skärpa straffen. Enligt Sari Somppi, som är kriminolog och rättspsykolog, finns det ingen europeisk forskning som stöder enbart fängelsestraff utan rehabilitering för att minimera återfall i kriminalitet.
Somppi jobbar vid rättspsykiatrin vid Gamla Vasa sjukhus och även på Vasa fängelse. Hon är även aktiv SFP-politiker i sin hemstad i Vasa och sitter bland annat i stadsfullmäktige och är vice ordförande för Svenska kvinnoförbundet.
Unga har en hög risk för återfall, för tillfället kommer var femte ung brottsling tillbaka till fängelset inom ett år.
– Vi tar bort alla de stödjande åtgärderna när en ung sätts i fängelse, säger Somppi.
Hon menar att allt det sociala som man får via skolan och familjen faller bort, även om man i fängelset försöker göra det man kan för att minimera återfall. En av metoderna är kognitiv beteendeterapi, som har visat sig ha ett starkt forskningsstöd.
– För att förändra ett beteende behöver du veta hur du själv tänker och känner. Det är oftast dina tankar och känslor som gör att du beter dig på ett visst sätt, säger Somppi.
Med kognitiv beteendeterapi försöker man få fångarna att bena ut varför de känner på ett visst sätt eller varför de till exempel kände sig så kränkta av något att det ledde till ett våldsamt beteende.
Det är inte bara terapi som erbjuds i fängelser. I Vasa fängelse finns det också andra som fångar kan prata med, till exempel besökare från olika frivilligorganisationer eller religiösa samfund. I fängelset finns en ekumenisk präst som tillgodoser de andliga behoven.
Ska bli laglydig
Elias är en av de fångar som har vänt sig till fängelsepsykologen Sari Somppi. Han säger att han pratar med alla han har möjlighet att prata med.
– Jag var på en annan avdelning i ett par månader när jag kom hit. Då satt jag ensam i en låst cell det mesta av tiden. Det var tungt att inte få prata med någon.
Nu delar Elias cell med en 40-årig fånge. De kommer väl överens men har olika intresseområden.
– Jag läser mycket. Det blir en del filosofi och biografier.
Elias berättar att han har en koncentrationsstörning och sjunker ofta ner i tecknande.
Ska du börja leva laglydigt när du kommer ut härifrån?
– Jo det tänker jag. Inte för att jag tycker att jag betett mig väldigt olagligt tidigare heller, säger Elias.
Se den unga som individ
Sari Somppi säger att vi som samhälle behöver ta mer ansvar i fråga om ungdomskriminaliteten.
– Har vi faktiskt gjort vårt allt för att bidra till en trygg miljö och ett tryggt liv för de här unga? Ofta har vi kanske misslyckats i den uppgiften.
Enligt Somppi är en avgörande faktor ungas plats i samhället. Det är inte heller någon kärnfysik, menar hon. Hamnar du utanför är det lättare att ty sig till kriminalitet.
– När vi ser de här utåtagerande unga som använder droger och beter sig våldsamt så borde vi fundera vad vi kan göra åt det på förhand.
Det finns ingen universallösning som direkt skulle minska kriminaliteten utan vi behöver se unga som individer, menar Somppi. Ett förebyggande arbete är a och o, att stödja den unga i sådant som den är bra på och hitta riskfaktorerna. För att minska kriminalitet behöver vi minimera riskfaktorerna och höja de stödjande faktorerna.
– Riskfaktorerna kommer från olika områden i den ungas liv. De individuella riskfaktorerna är bland annat tidiga beteendestörningar, impulsivitet, brottstillåtande attityder, missbruk och dålig problemlösarförmåga.
Inom familjen kan riskfaktorerna handla om låga ekonomiska resurser, inkonsekventa eller för stränga uppfostringsmetoder, övergrepp och missbruk.
Somppi vill också rikta blickarna mot skolmiljön. En viktig faktor är hur den unga klarar sin utbildning och därmed inte faller utanför systemen.
– En riskfaktor är den här gemenskapen, alla individer föds in i en gemenskap. Vi har familjen, vi har det sociala och vi har skolan som omgivning. Det är på de ställen vi lär oss hur vi ska bete oss, och det är de här riskfaktorerna vi behöver komma åt, säger Somppi.