Jan-Erik berättar att det hela fick sin början på 90-talet. Hans fru Pirjo hade ett företag i vilket hon tillverkade och reparerade dockor och nallar av porslin och pappersmassa.
– Det började samlas en del grejor då hon fick trasiga grejor som annars hade kastats bort. Så började det och vi har bara fortsatt på samma väg.
Nu finns det närmare 12 000 föremål i tomtemuseet och dockmuseet. En dag räcker inte till för att se allt.
– Vi har saker från alla håll och hörn. Inhemska K.A Weiste-tomtar, tyska Heissnertomtar i keramik, Arne Hasle-tomtar från Norge, svenska tomtar...
På en av hyllorna står också ett par så kallade ”SOKOS-tomtar”. Det var tomtar specialtillverkade för att pryda varuhuskedjans juldekorer och var inte till salu.
Minnen väcks till liv
Julen är en känslosam högtid och för många besökare i museet väcks starka minne till livs av att få se föremål de känner igen från sin barndom.
– En del har till och med börjat gråta då de sett nån julbonad som de haft för 80 år sedan. Så det är givande att få se hur folk återupplever förlorade barndomsminnen.
Om de äldre besökarna njuter av att återse gamla bekanta, hur är det då för unga besökare i Tomtebyn?
– Många gånger är det för mycket att ta in för barnen, säger Jan-Erik. Det går en stund, men sen blir det bara spring.
Det hörde ju till att det på varje gård fanns en egen hustomte som vakade över husfolket och djuren. Hur är det med tomtebyn, som ju är inrymd i en gammal bondgård?
– Nog prasslar det i knutarna och på murarna, säger Jan-Erik, så man vet inte vad som händer då man släcker lamporna för natten.