– Tidigare var vi betydligt fler och för vår protest visades mer uppskattning, sägs i ett av talen vid den lilla klimatprotesten i Augsburg i södra Tyskland.
Också här är det lätt att se att de stora klimatdemonstrationernas tid, åtminstone för tillfället, verkar vara förbi. Den här fredagen är det ungefär 50 personer som deltar, bara några enstaka av dem är skolelever.
– För mig handlar det om ett visst trots. Jag demonstrerar vidare tills saken är ur världen eller tills jag är död, säger Julius Natrup, som jag träffar i det klimatläger som sedan sommaren 2020 finns i centrum av staden.
Där man i många likande klimatläger runtom i Tyskland för länge sedan har packat ihop sina saker, håller man i Augsburg ut.
Natrup, som har varit med ända sedan början, står fortfarande fyra timmar i veckan vid lägrets informationspunkt.
Demonstrationerna har inte lett till förändring
Även i Augsburg är man ändå tvungen att inse att den tyska klimatdebatten sedan länge tillbaka handlar mer om metoderna för protesten än om klimatskyddet i sig.
Fridays for Future tvingas ta ställning till Greta Thunbergs pro-palestinska hållning och aktionerna organiserade av gruppen Letzte Generation – Den sista generationen – väcker debatt och kritik.
Att man blockerar vägar och flygplatser, samt besprutar hus och monument med färg är inte speciellt populärt.
– Det handlar nog också om att de mer ”trevliga” demonstrationsmetoderna som Fridays for Future har stått för, inte har lett till några resultat. Det är därför klart att det har kommit till en viss radikalisering, säger Julius Natrup.
– Vi ser att det för tillfället saknas en politisk vilja till mer klimatskydd och då är det en bra avledningsmanöver att tala om delar av klimatrörelsen som antidemokratisk och lagstridig, säger Volker Quaschning, professor för förnyelsebara energiformer vid högskolan HTW i Berlin.
”Inte ens de enkla lösningarna intresserar”
Där opinionsundersökningar visar att en majoritet av tyskarna ändå ser klimatskyddet som en av de viktigaste frågorna i samhället, betonar många också den sociala rättvisan.
Man är rädd för att klimatåtgärderna ska försätta en i ekonomisk nöd.
– En trevande politik hjälper oss ändå inte att hänga med när det gäller framtidens teknologier. Människorna måste förstå att klimatskyddet inte är en belastning utan något som till slut säkrar vårt välstånd, säger Volker Quaschning.
Julius Natrup ser å sin sida att den politiska viljan att göra något för klimatet inte ens finns i frågor där det skulle vara relativt enkelt.
Som exempel nämner han att införa en allmän hastighetsbegränsning på de tyska motorvägarna. Det här har ändå varit omöjligt trots att en majoritet av befolkningen stöder tanken.
– Problemet är att inte ens de enkla och billiga lösningarna blir av. Och det som kan bli dyrt får samtidigt en överdriven roll i medierna, vilket leder till att rädslan bland folk bara blir större, säger klimatdemonstranten Natrup.
Som ett bra exempel duger den tyska debatten kring värmepumparna. Från vissa politiska håll slås klart fast att pumparna är mer en del av problemet än en del av lösningen.
– Vi har byggt upp en modell som bygger på att hus värms upp med gas eller olja. Det finns aktörer som därför motarbetar en förändring och de får gehör bland en stor grupp tyskar som inte heller vill ha någon förändring, säger Volker Quaschning.
Att folk inte längre orkar med eller känner sig maktlösa inför klimatfrågan sysselsätter också miljöforskaren Michael Kopatz. I en intervju för rundradiobolaget ARD nämner han en klar orsak till att man har hamnat i den här situationen.
Från politisk sida sätts enligt honom ett alltför stort ansvar på den enskilda individen.
– Att hela tiden försöka göra det som är rätt blir helt enkelt mer än vad folk klarar av. Då politikerna samtidigt strider om de stora riktlinjerna leder det här till osäkerhet och en känsla av maktlöshet, slår Kopatz fast.
